Många som dött och många som gjort mig illa

Hej! Jag mår jättedåligt, min mamma dog när jag var 10 år (nu är jag 14), 2018 vart jag våldtagen men det är bara min kille och min bästa vän som vet det och jag har inte polisanmält. En av mina bästa vänner drunknade för lite mer än 1 år sen, min storebror hoppade från 3e våningen och överlevde. 6 månader senare körde han ihjäl sig, han var bara 20 år när han dog. Jag gråter mig själv till sömns varje natt vid typ 03 när jag inte sover med min kille eller det händer att jag gör det när jag är med honom också, även på vardagar när det är skola somnar jag runt 03 på det sättet. Jag orkar inte prata med fler personer. Min kille är inte heller jättebra för mig men jag kommer inte lämna honom han är det finaste jag har, men han röker vanliga cigg, röker på och dricker alkohol väldigt ofta så det händer att jag också gör det ibland. Skolan går år helvete också, förlåt att jag skrev värsta jättelånga texten men jag mår skit just nu!

Orkar inte

BUP svarar:

Hej "Orkar inte"!

Jag blir stum av ditt brev, så mycket fruktansvärda saker du har varit med om. Du ska inte be om ursäkt för någonting.
Att förlora en förälder är nog det värsta som kan hända ett barn. Och så din bror, en nära vän och på det en våldtäkt.
Det är svårt att skilja på allt detta, men att det blir kaos är inte svårt att förstå. 

Vilka vuxna har du kring dig? Var är din pappa - kan han dela sorgen, eller delar av den, med dig?
Är det för svårt att berätta om våldtäkten? Många som råkat ut för sexövergrepp orkar inte berätta förrän flera år efteråt. Och andra orkar aldrig.
Men, liksom med annat svårt, behöver man komma igenom för att gå vidare.

Som du så tydligt skriver, så är inte din kille bra för dig. Men jag förstår att det just nu blir för svårt att lämna honom. Kanske står han för sådan kontinuitet och värme som du så väl behöver.
Men du är på det klara med att han inte har något helt bra inflytande på dig och så är det.

Du skriver: pratat ”med fler personer” så det finns fler som engagerat sig förstår jag. Men det verkar som att det inte har varit till tillräckligt stöd?
Det kan faktiskt bli för många vuxna som vill hjälpa.

Med det menar jag att sorg inte blir lindrigare av att spridas ut, den behöver du samla ihop tillsammans med någon som kan hjälpa dig att hålla ihop allt. Och när det är så överväldigande mycket och tungt, så behöver du någon professionell till hjälp. Kanske har du haft sådan samtalskontakt redan?

Med tanke på att du redan pratat med flera, så får jag svårt att säga att du ska försöka med en till. Men det blir ändå mitt råd.
Det är inte alltid som rätt ”personkemi” infinner sig och man har all rätt att byta behandlare.
Och du behöver inte berätta precis allt som hänt från början, försök bara berätta hur du mår. Eller visa brevet till oss. 

Jättebra att du har börjat med att skriva till oss. Gå vidare, be någon (din pappa kanske?) att kontakta BUP och följa dig. Du kan få hjälp att berätta av den som följer med.

Du kan också vända dig till Ungdomsmottagningen där du bor, de har professionell personal och dit kan du komma utan att ha någon vuxen med dig.

Fortsätt, ge inte upp!

PS Jag bifogar en del att läsa, under Stöd och hjälp finner du praktiska saker för att ta hand om dig själv.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta