Inte fått träffa farmor på sju år

Hej,

Min farmor har problem med alkohol och jag har inte fått träffa henne på sju år. Jag var hennes första barnbarn och en av dom ända som hon har fått träffa.

Hon brukade vara mitt "daghem" istället för dagis. Min lillasyster föddes när jag var två och du vet hur unga föräldrar är dem ger mer uppmärksamhet till den yngsta. Så jag var mestadels själv och ensam. Förutom när jag var hos min farmor han prioriterade mig framför allt utom alkohol och hon lyssnade på mig.

När vi flyttade ifrån vår lägenhet in i ett hus tog hon gästrummet. Jag var utsatt för grov mobbning och vissa ggr så ignorerade dem bara mig i skolan från 6års till 2an. Men hon var där för att lyssna på mig när jag kom hem.

En dag i 1an dock så när jag kom dit fanns bara hennes grejer där och hon fanns ingenstans. Några veckor efter det fick jag Diabetes typ 1 och låg inne i 2 veckor. Det fanns en kvinna i rummet bredvid mig som inte slutade skrika och luften var tung. Jag hade ingen att prata med och jag saknade henne. Det värsta var att hon bodde i samma stad jag låg inne på

På min kusins dop så fanns hon bara där, hon hade inte förändrats mer än att hon inte luktade vodka. Hon luktade mint tuggummi. Jag fick henne att lova att hon skulle komma på min lillebrors första födelsedag (jag var 6)

Några år senare (9) så kom hon och hämtade några av hennes grejer det var typ en vecka efter min födelsedag så hon lovade att hon skulle komma till min lillasysters födelsedag vilket hon ljög om.

När jag var 10 skickade hon två medelanden på telefoen min klasskompis tog dönder nu i 7an.

NA

BUP svarar:

Hej NA!

Det är flera saker du tar upp i ditt mejl. Du nämner att du inte fick tillräcklig uppmärksamhet av dina föräldrar efter din lillasysters födelse, du nämner tidigare mobbning i skolan, du nämner hemska upplevelser under en sjukhusvistelse.

Men som jag förstår är det farmor som är helt det central är för dig. Din farmors alkoholism som verkar ha stått i vägen för att kunna ha kontakt med henne och det som hänger ihop med, dina ensamhetskänslor.

Det är alltid väldigt komplicerat för barn när en vuxen i familjen lider av sjukdomen alkoholism. Du har fått en mycket nära relation till henne. Det var hon som lyssnade på dig när ingen annan gjort det.
Och sedan plötsligt bara försvann hon. Utan att säga hej då, varför, eller vart hon tog vägen. Utan att ge en förklaring. Det är verkligen jättehemskt. Bara känna som att du blev lämnad utan att ordentligt kunna tala om vad som har hänt.

Nu vet jag inte hur det var egentligen, om någon av dina föräldrar har sagt något om farmors alkoholism. Att hon kanske försvann för att genomgå en behandling. Eller om dina föräldrar var rädda för att hon inte längre kunde se till ditt bästa under alkoholpåverkan.

Det är tyvärr väldigt vanligt att försöker förtiga alkoholproblem i familjen. Vuxna kan tro att de inte kan förklara tillräckligt bra för sina barn och istället försöker upprätthålla någon sken av att det inte finns.
Fast klarhet skapar trygghet, även om det är svåra saker man måste klargöra.

I ditt fall är det hela ännu svårare eftersom du har haft en alldeles speciell relation till henne, som ingen kunde ersätta. Du känner dig lämnad ensam i denna svåra situation. Nu ser du också att farmor inte alltid håller det hon lovar. Kanske på grund av sitt alkoholproblem eller kanske för att hon är förhindrad att göra det. Vi vet inte.

Men det man inte vet måste man fråga. Kan du tänka dig att gå till mamma eller pappa och helt enkelt berätta för dem hur mycket du saknar farmor, vad hon betydde för dig i ditt liv, vilken starkt band som finns mellan er?
Inte minst för att hon var daghem för dig och för att hon har funnits för dig i svåra stunder.
Kan du tänka dig att göra det? För i så fall kan du kanske också be dem att hjälpa dig att återuppta kontakten i någon form. Träffa henne själv några gånger eller tillsammans med andra.
Jag tror det skulle göra mycket gott - både för dig och antagligen även för henne.

Denna fråga kan du inte lösa själv. Du kan inte gå bakom dina föräldrars rygg och försöka kontakta henne - om det överhuvud taget skulle kunna vara möjligt.
Tala med dem, sämre än hur du har det nu med relationen till farmor blir det knappast.

Sedan har du även andra saker att tala med någon om, tycker jag.
Smärtsamma minnen från mobbningen, din skrämmande vistelse på sjukhus - allt detta kan snurra runt i ditt huvud. Jag vet inte om dessa är ett problem för dig idag eller inte.
Svåra minnen är bra att tala ut om, så att de slutar att spöka i framtiden.

Skolkuratorn kan vara bra att prata med om sådant.

Men du kan också vända dig till ungdomsmottagningen för att tala om allt du beskriver i ditt mejl.

På nätet kan du få stöd och råd till exempel på tjejzonen.se.
Dina ensamhetskänslor kommer säkert att mildras om du följer mina råd.




.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta