Mitt humör går i en berg och dalbana

Hej, jag är en tjej på snart 14 år och i många år har jag mått riktigt dåligt. Tror allt började när jag var 8 år och mina föräldrar skildes, bara några år efter det dog min morfar.
För inte så länge sedan fick ja reda på att min pappa va alkoholist och kort period efter det fick han diagnosen bipolär 2.

Min familj har även också haft ekonomiska problem ända sedan mina föräldrar skildes.
Så aa min uppväxt har liksom inte varit den bästa så att säga, har liksom aldrig fått uppleva att vara ett barn utan fick ta stort ansvar redan som liten då mina föräldrar knappt pratar med varann.

För kanske 2 år sedan började jag skära mej själv, det började med väldigt lite och varade i typ en månad, sedan dröjde det ksk ett halvår innan jag gjorde det igen. Så höll det på ett tag o i varje period som ja självskadade blev det bara värre. Men det var förra året då jag gjorde det nästan varje dag och det blev bara djupare varje gång, i oktober bestämde jag mig för att försöka sluta och det har gått ganska bra men jag tänker på det varenda dag. 
Jag har också självmordstankar varje dag och har till och med planerat att ta mitt liv några gånger men det har alltid varit något som stoppat mig.

Nu den senaste tiden har jag bara känt mig helt tom och inte haft några känslor.

Mitt humör har gått i en berg och dalbana hela tiden, vilket dom gjort i hela mitt liv men det har blivit mycket värre detta året. 
Jag har nu börjat få riktiga aggressionsproblem så jag börjar skrika o slåss så fort något gör mig lite irriterad. Det kanske kan värja lite överdrivet men så är det iallafall.


Jag ska börja gå till skolkuratorn men det gör jag inte pga några ja skrivit ovanför utan d e för att jag har dåliga rutiner, har typ sömnproblem o sånt.

Kan detta jag berättat om vara täcken på borderline eller något liknande? Har läst på mycket om olika diagnoser o sånt och brukar tyvärr självdiagnostisera mig vilket jag vet är väldigt dåligt.

Hejdå :)

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att du i perioder men under lång tid skurit dig och själv lyckats sluta. Det är bra gjort! När man skär sig kan man ju känna en tillfällig lättnad i hur man mår. Det blir lätt en vana men leder snart bara till fler problem.

Du har också haft självmordstankar men något inom dig sätter stopp. Det låter som du, trots de svårigheter du beskriver, ändå har en egen kraft och vilja att ta hand om dig själv och en känsla av att du är värd att tas om hand. Kanske dina föräldrar trots att de varit upptagna av egna svårigheter och konflikter ändå har kunnat bidra till det?

Särskilt under den sista tiden har du känt dig tom och utan känslor. Kanske är du nedstämd eller deprimerad därför att något viktigt fattas dig? För att må bra behöver man vara i goda relationer med andra. Det gäller hemma, i skolan och med kamrater. Men när man inte mår bra är det svårare att orka upprätthålla till exempel kontakten med jämnåriga. Det är lätt att man istället drar sig undan och då blir mer nedstämd.

Du berättar också om att du kan få aggressionsutbrott så fort du blir irriterad. Så är det ofta när man bär på mycket själv. Saker som kanske inte behövt kännas så stora kan bli som den droppe som gör att allt rinner över. Man orkar inte mer.

Det är bra att du ska träffa skolkuratorn. Men du säger att det ni ska tala om är dina rutiner och sömnproblem och inte om hur du har det och mår i övrigt. Varför inte? Rutiner och sömn är viktigt för hur du mår men det är också viktigt att förstå hela din situation och hur den påverkar dig. Att förstå din känsla av tomhet. Att se vad du behöver av andra, som av dina föräldrar, för att du ska må bättre.

Vet dina föräldrar om hur du känner dig? Kan de se att deras konflikter är plågsamma för dig? Om de talar illa om varandra med dig så ska de sluta med det. Du kan inte och ska inte vara något stöd till dem i det fallet. Det är något de får vända sig till andra vuxna om. Barn mår inte bra av att dras in i föräldrarnas konflikter.

Din pappa har fått diagnosen bipolär. Han har försökt självmedicinera med alkohol.

Du undrar om dina egna svårigheter stämmer in på någon sådan eller liknande diagnos. Det går inte att svara på utan att veta mycket mer om dig. Att ha svängningar i humör och känslor kan ha många olika orsaker. En orsak som jag nämnde tidigare är att du kan vara överbelastad med svåra känslor som du inte talat med någon om. Det kan därför vara svårt för dig att förstå varför du känner som du gör och du kan bli orolig. Det kan bli lättare att förstå det när du talar med någon om hur du känner dig och hur du har det omkring dig.

En annan orsak och som alltid gör sitt till är din ålder, då mycket förändras i både kroppen och känslorna. Det kan vara svårt att känna igen sig själv eftersom man förändras fort.

Just därför att humörsvängningar kan ha så olika orsaker när man är barn och tonåring så brukar inte de diagnoser du funderar på- borderline och bipolär diagnos ställas förrän tonåren har passerats.

Försök att tala med kuratorn om alla dina funderingar, inte bara om rutiner och sömnen även om de också är viktiga.

Om det inte fungerar så försök jobba med det kuratorn erbjuder. Om det inte räcker  tycker jag att du ska söka mer hjälp. Du kan själv kontakta ungdomsmottagningen i din kommun. Och du tillsammans med någon förälder kan kontakta BUP.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta