Vill ha riktig hjälp

hej, jag har mått dåligt ganska länge nu, min uppväxt var inte den bästa, pappa var alkoholist, jag har mått extremt dåligt av det utan att veta om det, har inte känt att jag haft en pappa, men när han blev nykter för några år sedan så kände jag att det kunde bli annorlunda, men d känns fortfarande konstigt typ. Mamma har även varit sjuk mycket och legat på akuten, inte nå dödshotande men känner mig ändå orolig för henne hela tiden, går runt med ångest in princip hela tiden, dels för det med mina föräldrar men också för att jag känner mej väldigt ensam, jag har många nära kompisar men har ändå en känsla av ensamhet typ. Har varit såhär i ca 3 år, har provat två psykologer men inget jag känner har hjälpt, har svårt att prata med folk och öppna upp mig, kan inte prata med mina föräldrar om det här heller, vet inte riktigt varför, har provat men kan inte, har jättesvårt att prata om hur jag känner osv, vet inte riktigt vad jag ska göra längre. Hade även självskadande förut, lyckades komma ifrån det, men inte helt, har fortfarande känslan att jag vill skära mig när jag mår dåligt.

Känner mest att jag behöver prata med någon som kan ge mej riktig hjälp, är trött på att må såhär.. 

mvh anonym.

eparaggare

BUP svarar:

Hej!

Du känner dig väldigt ensam trots många nära kompisar. Det kan vara för att du har en hemsituation som är och har varit annorlunda än deras. Det är något du inte kan dela med dem eftersom ni inte har samma erfarenhet och för att de ännu är för unga att riktigt förstå ändå.

Men din känsla av ensamhet kommer också av att dina föräldrar varit upptagna av sina egna svårigheter. Kanske att de därför inte förmått att helt ge dig det stöd och den förståelse som du behövt.

Du har provat att tala med två psykologer men känner att det inte hjälpt dig. Du säger att du har jättesvårt för att tala om hur du känner.

Jag förstår att det kan vara svårt för dig att våga öppna dig för någon annan. Kanske har du inte gjort det tidigare. Kanske är du så van vid att behålla dina känslor inom dig själv att du blir rädd och kan känna dig överrumplad när du försöker. Kanske blir du rädd att känna för mycket om du öppnar dig om än bara litet.

Det är inte alls konstigt om det är så. Och när du vänder dig till någon att tala med ska den kunna förstå.

När man för första gången talar med någon om hur man mår, så behöver man inte alls säga allt på en gång. Tvärtom kan man berätta och tillsammans tala om litet i taget. Man kan börja med att säga hur svårt man tycker det är att öppna sig. För det är viktigt. Man kan också säga ifrån om det känns för mycket och på så sätt bestämma takten i samtalet själv.

Men det är också viktigt att du själv försöker våga. Att du försöker våga men på ditt eget sätt. Och ju mer ärlig du kan vara, ju bättre hjälp kommer du att få.

Det kräver också lyhördhet och förståelse från den du talar med. Och det kan kännas olika beroende på vem du träffar. Det kan också vara bra att inte ge upp för fort. Det tar alltid litet tid att skapa en kontakt.

Så mitt råd är att du ska försöka igen. Berätta om hur svårt det kan vara för dig att våga öppna dig. Den du träffar kan förstå det och hjälpa dig. Kom ihåg att du själv kan ha kontroll över samtalet genom att tala om när det känns för svårt och genom att själv bestämma vad du vill prata om och inte. Det är viktigt för att du ska kunna känna dig trygg.

Men det är också viktigt att du efterhand försöker utmana dig själv och vara ärlig. Det är då du får bäst hjälp.

Du kan själv kontakta ungdomsmottagningen i din kommun. Tillsamman med någon förälder kan ni vända er till BUP.

Man kan också gå till någon privat men då blir det en annan kostnad.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta