Vågar inte berätta om självskadan

Hej jag skär mig själv har 60 ärr dom sitter ganska tätt på varandra så man ser dom jätte tydligt men iallafall min vän frågar vad jag har gjort och jag har altid plåster över för att jag vill inte att någon ska se. Men jag vill inte berätta för henne, har hört att det smittas av så jag vill inte säga till henne :( jag pratar med en kurator men vill inte säga att jag skadar mig själv bara att jag mår jätte dåligt. Mina föräldrar vet inte heller. Vad ska jag göra?

Gris :)

BUP svarar:

Hej!

Kuratorn och dina föräldrar vet att du mår dåligt men inte att du skär dig.

Varför har du inte velat eller vågat berätta tror du? Kanske är du rädd att de ska bli  rädda eller arga?

Kanske är du själv rädd för att du skär dig och det skulle kännas ännu mer otäckt om du skulle prata högt om det?

Kanske känner du att det är dåligt av dig att göra så här? Kanske tar det emot att berätta för att du känner att en del av dig också vill ha det kvar, att du inte vill att någon ska få hindra dig att fortsätta?

Inget av detta är konstigt. De allra flesta som skurit sig kan säkert känna igen sig i något av det.

 Att skära är ofta ett sätt att försöka lugna ner de svåra känslor man har. Man kan vara väldigt arg, man kan känna ångest eller vara upprörd av annat och när man skär sig så känns det inte längre lika mycket. Men det räcker inte så länge. Snart känner man att man måste göra det igen. Och igen. Det blir som en vana att ta till när man inte mår bra. Men det blir inte bra i längden. Det blir istället fler problem. Och man kan  behöva hjälp för att sluta. Det är oftast svårt att klara av att sluta själv.

Det är omtänksamt av dig att inte vilja visa och kanske smitta din vän med detta. Det visar att du förstår att det inte är bra för henne.

Kan du försöka att vara så omtänksam också mot dig själv?  Jag får intrycket att du vet att det här inte är bra för dig. Men att du tvekar att berätta därför att du är rädd för vad de vuxna ska tycka.

Försök att inte vara så rädd för hur de vuxna ska reagera. Om de blir förskräckta så kommer det att gå över när de börjar göra något som kan hjälpa dig.

Det är jättebra att du talar med kuratorn. Men kuratorn behöver veta hur det är. Det är då du kan få bäst hjälp. Om du tycker det blir lättare så kan du visa kuratorn ditt brev till oss och mitt svar.

Det är förstås också väldigt bra om du kan berätta för dina föräldrar. De kan då få chansen att ge dig ett bra stöd som föräldrar. Men om det känns för svårt kanske kuratorn så småningom kan hjälpa dig att tala med dem.

Var modig och omtänksam mot dig själv. Berätta för kuratorn och kanske också för dina föräldrar. Vänta inte. Det kan bli mycket bättre!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta