Allt är kaos i huvudet

Jag är en 15 årig tjej och Jag tror jag håller på att bli galen. Det är som att allt är kaos i mitt huvud, som att folk skriker och kastar runt saker där inne. När jag blundar är det som att jag hör och ser saker i mitt huvud. Jag vet hur det låter, men jag förtydliga att jag skulle aldrig skada någon! Jag har också börjat få helt orimligt mycket dödsångest både för mig själv och för andra. Jag kan inte sova, kan inte gå nära vägar osv för jag tror att jag ska bli påkörd. Jag har börjat bli jätteparanoid också, låser alla dörrar, kollar mig om ryggen och det känns konstant som jag är iaktagen. Min pappa jobbar på ett rättspsyk och jag har hört fruktansvärda historier därifrån, jag vill inte söka hjälp om det finns en chans för att jag behöver sitta på mentalsjukhus. Inget speciellt har hänt, det har bara kommit av sig själv. Håller jag på att bli galen? 

C

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev och din fråga!

Det är inte svårt att förstå att du är orolig när du berättar om din pappa som jobbar inom rättspsykiatrin och att du har fått höra, kanske, skrämmande historier därifrån. Det är också kanske därför du skriver om att du inte vill hamna på mentalsjukhus. Idag finns det väldigt få platser i den psykiatriska slutenvården och man tänker inte att det är ett bra alternativ, särskilt för unga människor.

Jag känner ju inte dig så jag kan inte säga något om du ”håller på att bli galen”. Det jag däremot vet är att när man är i din ålder kan det verkligen vara så att huvudet är full av olika tankar och känslor som nog kan kännas ganska kaotiska. En annan sak som jag också vet är att jobbiga och svåra tankar som man har ofta brukar kunna kännas större och svårare om man håller dem för sig själv.

Så det jag försöker säga till dig är att jag tycker att du ska försöka hitta någon som du kan dela dina tankar och känslor med och som du kan tänka tillsammans med om vad du behöver. Du kan ju börja med att fundera över om det finns någon vuxen på din skola som du kan känna lite förtroende för och som du kanske skulle kunna vända dig till. Det kanske skulle vara skolkuratorn, skolsköterskan eller någon mentor som du gillar.

Du kan också kontakta ungdomsmottagningen där du bor. På ungdomsmottagningen arbetar det människor som är mycket vana vid att möta unga som har det svårt på olika sätt. Jag tycker också att du ska fundera på om du inte ska prata med dina föräldrar om hur du tänker och känner.

Kanske kan du be din pappa att inte berätta så mycket hemska historier från sitt arbete. Om ni pratar med varandra kan ni ju tänka tillsammans om du behöver ytterligare hjälp och att ni kanske vill vända er till BUP.  På BUP skulle du nog kunna få träffa någon som har träffat många ungdomar som känner och tänker som du gör.

Det viktigaste jag vill säga till dig är att du inte ska gå runt och hålla dina tankar och känslor för dig själv. Det brukar inte vara särskilt hjälpsamt. Att prata med en annan människa brukar kunna vara till hjälp och kanske kännas bra. Försök att tänka att du har tagit ett första steg mot att må lite bättre när du skrev till oss. Nu ska du försöka ta nästa steg som innebär att du pratar med någon som du har i din närhet eller som du kan träffa.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta