Vet inte vart jag ska ta vägen med ångesten

Hej, jag har sen 5år tbx lidit av psykisk ohälsa (anorexia, depression, bulimi ikl, självskadebetteende).

Jag vet ej hur jag ska klara av och hantera min ångest längre kring både maten och min dagliga ångest utan att på ngt sätt skada mig själv eller ta droger och just nu ä jag på behandlingshem för missbruk o miljö problem elle vad soc kallar de. Å har ej tillgång till droger elle sprit här vilket stärker min ångest ännu mera, jag kan inte sluta tänka på allt jag varit med om sen 1års åldern om misshandel av min egna pappa och sexuella övergrepp av nån främling o även våldtäck då jag va 4år.. Har blivit runt flyttat till olika familjehem o 1 jourhem o 3olika behandlingshem, sen jag gick i 3an så har jag blivit mobbad men de ha lugnat sig nu (både fysiskt och psykist) och att min pappa ha varit alkolist under hela min uppväxt och än idag ringen eller försöker få tag på mig genom andras mobil nr ex familjehemmet hvb hemmet o han är alltid full då han ringer. Och minnena från då jag va liten o blev utsatt och alla bråk med familjehems föräldrarna jag haft och minnen från då jag blev mobbad slagen o elaka ord mot mig försvinner ej ur mitt huvud och att fortfarande se framför mig då jag tog överdos och försökte skära upp handleden för å försvinna från allt för jag ej orkade leva och att min lillasyster hittar mig på mitt rum, kmr aldrig kunna förlåta mig själv för alla ggr jag försökt ta mitt liv, varit nära på att dö pga min anorexi & missbruket. Största ångesten är över hur andra ska se mig folk har alltid sagt till mig att jag aldrig kommer bli någonting och att jag är värdelös ingen vill ha mig för jag ej är värd ngt att ha. Känns som min syster aldrig kommer förlåta mig för allt jag gjort o särskilt inte nu efter jag missat en rättegången o suttit i häktet:( hon sa att jag ej skulle rymma mer från behandlingen men jag gjorde de ändå bara för drogerna o sen efter 1 v på rymmen bli jag tagen och hamnar i häktet o ä nu tbx på behandlingshemmet igen o min syster säger att hon ej är sur längre men känns som hon är d ba hon int vill erkänna de för mig. Hjälp vet ej vart jag ska ta vägen ångesten och panikattackerna bokstavligen kväver mig!! 😢😰

En FÖRSTÖRD Tjej.

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt gripande brev. Du har varit med om mycket svåra saker under din uppväxt och de vuxna omkring dig verkar inte ha haft förmåga att skydda dig. När föräldrar inte klarar att hjälpa sitt barn så det inte far illa, försöker Socialtjänsten först stödja föräldrarna för att öka deras förmåga till att vara bra föräldrar. Men när det inte räcker kan barn behöva flytta till ett annat hem.

Så har det varit för dig. Och du har måst byta hem flera gånger. Jag förstår att det  känns som att ingen vill ha dig. Men så behöver det inte ha varit. Man kan ha velat ha dig men känt att man inte räckt till. Att du behövt mer.

När man inte haft tillräckligt stöd av sina föräldrar kan det bli så att man tycker att allt är ens eget ansvar och ens eget fel. Man anklagar sig själv för allt svårt. Du skriver själv om det. Att andra ser på dig som någon som aldrig kommer att bli något och som någon som saknar värde.
Jag tror det är dina egna tankar om dig själv. För att det är så det känns. Men för att det känns så behöver det inte vara så.

Försök att inte lägga för mycket skuld och ansvar  på dig själv. Att dina föräldrar har sviktat i sin omsorg om dig är inte ditt fel. Att du försöker självmedicinera med missbruk och självskada för att minska din ångest, är inte konstigt. Men det är ingen lösning, utan ger fler problem.

Det jag tror kan hjälpa dig är något som utmanar ditt mod. Det är att våga vända dig till någon och att våga tro att den vill och kan hjälpa. Du har erfarenheten av att det finns någon som bryr sig om dig (din syster). Också andra kan bry sig om dig.

Du behöver tala med någon om vad du känner. Inte bara en eller några gånger, utan med någon som finns kvar. Du får hjälp av att berätta om din ångest och dina tankar om dig själv och kanske då får lättare stå emot din egen självmedicinering. Och då kommer dina dåliga tankar om dig själv att minska.

Tro inte att allt är ditt eget fel. Så är det inte. Men du måste försöka ta tag i en del av ansvaret för att göra det bättre.

Tro inte på att det aldrig kommer att bli något av dig.
Det finns många i din situation som med kombinationen av hjälp och egen kraft har kunnat vända på livet till det bättre.

Tro inte heller att du är värdelös eller hjälplös. Det kan kännas så men det är inte så.

Varma tankar.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta