Känner inga känslor

Hej!

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta. Men kan försöka. 

Jag är en tjej på 17 år, och under de senaste åren har jag lidit av mycket stress och ångest vilket ledde till att jag hade många mörka tankar under en period (men allt sånt har jag tur var tagit mig ut). När jag började gymnasiet kom jag ut ur den värsta delen av min psykiska ohälsa. 

Men nu är mitt problem att jag känner inget. Ta det inte fel jag känner såklart om jag tar på saker, men jag känner inga känslor länge (om ni förstår), det ända jag känner är ilska och ångest. Jag är ofta glad och så men det är en fasad som jag inte kan släppa. Det har gått så långt att jag seriöst inte minns hur det känns att vara glad eller lycklig på riktigt. Förra året grät jag hela tiden, men nu kan jag inte ens göra det. Jag gråter såklart om något har hänt, men förr grät jag över att jag inte kunde läsa ett ord (är dyslektiker haha). Det känns helt enkelt som att kona tårar och känslor har tagit slut.

Vad ska jag göra? Jag kommer inte skada mig eller liknande för att känna eller något sånt men jag vill bara komma ur detta för jag vill kunna känna den lyckan min häst brukade ta fram ur mig men det tar bara stop. Hjälp?

C

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev och din fråga!

Du skriver att du tagit dig ut ur den värsta delen av din psykiska ohälsa. Jag vet ju inte hur det gick till. Lättade de svåra känslorna av sig själv, eller fick du hjälp någonstans med ditt mående? Det kan ju kanske vara så att den tyngsta delen har lättat men att det fortfarande finns saker som gör att du nu inte tycker att du kan uppleva några känslor och att det är som att du inte längre minns hur det känns att vara lycklig.

Oavsett om du fick hjälp någonstans när du mådde som sämst eller inte tycker jag inte att du skall gå runt och inte känna att du har kontakt med ditt känsloliv.
Jag tror säkert att det inte är så att du är känslolös, utan att det av några skäl blir för svårt för dig nu att känna det du känner.

Jag tycker att det är viktigt att du inte går runt med detta ensam. Det är viktigt att du har någon att dela dina tankar med och som du kan tänka tillsammans med om hur du har det.

Vet dina föräldrar hur du tänker och känner? Om inte så tycker jag att du skall försöka prata med dem, så att ni tillsammans kan komma fram till hur du skall gå vidare för att få hjälp - så att du återigen kan känna dina känslor och kanske kan få känna dig glad igen.

Du kan också fundera på om du skall kontakta ungdomsmottagningen där du bor. Där är man van vid att möta unga med bekymmer.

Det viktigaste jag vill säga till dig är i alla fall att du inte skall hålla saker för dig själv. Det brukar nästan aldrig vara hjälpsamt eller bidra till att man kan må lite bättre.

Försök nu att tänka att du tog första steget mot att få hjälp när du skrev till oss och berättade hur det är för dig. Nu skall du försöka samla kraft så att du kan ta kontakt med någon som du kan träffa och prata med. Det finns hjälp att få.

Lycka till

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta