Hur ska jag berätta om mina problem?

Jag har nyligen börjat besöka en psykolog om social ångest och konflikter ( att jag blir arg lätt). Det finns saker jag vill prata om men inte vågar pga både att jag är rädd för konsekvenserna och att sociala ångesten håller mig tillbaka. Det andra jag behöver hjälp med är hetsätning, negativ kroppsbild(body image), för höga förväntningar av mig själv, självskadebeteende och självmordstankar. Det händer även ofta att jag undrar om jag bara inbillar mig att jag har alla dessa problem. Jag har även ofta funderat på om jag borde söka till behandlings hem för att jag är i risk för att skada mig själv, men just nu finns det liten chans att jag begår självmord eftersom jag är rädd för vad som händer när man dör. Borde jag försöka komma in på ett behandlingshem och hur kan jag prata med mina närstående om de övriga problemen jag har? 

anonym

BUP svarar:

Hej!

Det bästa du kan göra är att försöka vara ärlig när du talar med din psykolog. Det är då du kan få bäst hjälp.

Du är inte ensam om att tycka det är svårt att berätta om hur det är. Det är ju en ovan situation första gången man gör det. Men om man börjar med att prata om att det känns svårt så kan det gå lättare. Man behöver heller inte säga allt på en gång. Det förstår också den du talar med. Den personen har tidigare mött många unga människor som tyckt det varit svårt.
Men om du inte berättar alls har psykologen inte stor chans att hjälpa dig.

Jag tycker också att du ska berätta för dina föräldrar om de svårigheter du har. Hur du säger det till dem betyder mindre, än att du säger det. Säg det bara. Eller skriv ett brev såsom du skriver till oss.
Det är viktigt att dina föräldrar vet om hur du mår. Då kan de förhoppningsvis se till att du får den hjälp du behöver.

Till behandlingshem kommer man bara om man har försökt med annan hjälp och det inte räcker. Det är BUP och Socialtjänsten som rekommenderar och beslutar om det. Man kan alltså inte söka själv. Och när det gäller all vård tills man är myndig, så måste föräldrar vara införstådda .

I ditt brev låter det som du känner dig ensam om ansvaret för hur du mår. Ibland kan  det ju verkligen kännas som att föräldrarna inte kan vara till hjälp när man mår dåligt.

Då ska man tala med någon annan vuxen. Nu har du kontakt med en psykolog. Och du tvekar att berätta om hur det egentligen är.
Kanske, tänker jag, är du inte van vid att lätt lita på vuxna och våga tro att de kan hjälpa dig? Du kanske hellre vill ordna det själv?

Men försök att våga berätta för psykologen och för dina närstående. När man är så ung som du behöver man stöd av vuxna för att kunna göra så det blir bättre. Fastän du helst vill klara det själv.

Försök berätta på vilket sätt som helst. Litet eller mycket. Med brev eller i ord.

Det kan bli mycket bättre än du tror!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta