Kan inte ta mig ur ätstörningen

Hej!

Jag är en tjej på 15 år och jag vet inte vad jag ska göra.. är rädd att jag utvecklar en ätstörning! Har sedan ca ett halv år tillbaka börjat räkna kalorier och det övergick snabbt till att var det ända jag tänker på. Jag skippar frukost och lunch för kan inte äta. Får världens ångest om jag äter innan middagen och kollar snabbt upp hur många kalorier det jag åt innehöll så jag kan bränna det. Jag äter middag men ganska små portioner för att mina föräldrar inte ska misstänka något. Tankarna om mat fyller all min tid och så fort någon nämner mat eller att ta en lunch/fika får jag panik.

Har alltid mått väldigt dåligt över min kropp och har under perioder tränat varje kväll och ätit mindre, men det har alltid tagit slut. Nu går det inte. Jag KAN INTE få bort ångesten och alla tankar. Har jättemycket ångest varje kväll för jag känner mig skyldig. Eller så har jag ätit mer kalorier än vad jag planerat och har ångest över det. Mina föräldrar har på senaste tiden kommenterat att jag ser smalare ut men jag pratar alltid bort det och skyller på kläder m.m. Vill verkligen inte att dom ska få reda på något, jag känner mig typ dum...

Min mens har också varit borta nu i flera månader och funderar på om det har med detta att göra. Vågar inte säga till någon för vill inte att någon ska veta men jag orkar verkligen inte. En del av mig vill bara få hjälp för börjar inse att jag inte kan ta mig ur detta själv. Men en annan del vill inte att någon ska veta och vill fortsätta så jag blir smal. Fattar att jag har ett problem men är det ens en ätstörning eller bara en osund relation till mat..? Vad borde jag göra?

Rädd tjej

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du skriver till oss. Du är rädd, vill ha hjälp och vill inte att någon ska veta. En del av dig förstår att du har svårt att sluta utan hjälp och en del av dig vill bara fortsätta.
De flesta med en ätstörning kan känna igen sig i din beskrivning.

Det låter som en ätstörning. Att din mens varit borta i flera månader hör alldeles säkert ihop med detta. Det är vanligt att det blir så när man äter så litet och fort går ner i vikt.

Du undrar vad du borde göra nu.

Du ska lyssna på den del av dig som ser att du behöver hjälp med att sätta stopp innan det går ännu längre.
Du måste gå emot den del av dig själv som vill fortsätta gå ner i vikt och hålla det du gör hemligt.

Berätta för dina föräldrar. De kan se till att du får bra hjälp. De ska kontakta BUP.

När du talar med dem ska du försöka att inte skämmas (om du nu gör det).
Det finns ingen anledning till det. Det här är ett problem som man fastnar i - av både känslomässiga och somatiska anledningar. Man kan tappa sin vanliga uppfattning om sin kropp och verkligen se sig själv som tjock samtidigt som alla andra ser att man är gravt underviktig.


Men det finns bra hjälp att få. Det går att med hjälp ta sig ur det här. Och det är bra att halva delen av dig ännu kan se att du behöver hjälp.
Då är det också lättare att hjälpa dig.

Så berätta för dina föräldrar. Om det känns alldeles för svårt, så tala med någon i skolan, skolsyster eller skolkurator eller din mentor.
De kan hjälpa dig att tala med dina föräldrar.

Vänta inte. Gör det nu. Det kan bli mycket bättre än så här!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta