Känner mig mest tom

Hej, jag vet inte vad jag ska göra, av någon anledning vill jag typ inte leva mer men det finns ingen speciell anledning just varför, jag är inte så speciellt ledsen tror jag, jag känner mig aldrig glad längre och känner mig typ tom lixom, jag kan inte gråta och hatar att prata om mina känslor så jag håller de Järna inom mig, jag hatar mig  själv och har självskadat några gånger från 7an till 9an för att jag blir så arg på mig själv och för att jag tycker jag förtjänar det, självskadning är ngt jag tänker på varje kväll men lyckas stå emot det då jag har lärt mig att börja tänka på konsekvenserna som att folk på dansen skulle se eller att ngn skulle se ärren och prata med mina föräldrar. Jag har mycket prestationsångest kring skolan och dansen, jag går på dans och det är det som gör att jag orkar kämpa för då känner jag mig glad, jag flyr dit Ofta för att bara få ngn slag paus från allt och bara kunna fokusera på dansen, men när jag åker hem sen får jag ångest och är tom och känner att jag inte orkar mer lixom. Har fått ett besked som jag borde vara glad över men jag är inte det, kan lixom inte känna mig glad känns det som, tar adhd medicin och den gör att jag får en konstig ”kick” när den börjar värka på morgonen och då känner jag mig glad men kmr inte ihåg när jag senast känt mig glad från ngt annat än adhd medicinen.  

min bästa vän har blivit inlagd på ett hem för ätstörning och min andra bästa vän vill inte vara min vän längre, jag är helt ensam i skolan och blir väldigt lätt bortglömd av andra, jag har också haft dåliga relationer till mat ett bra tag men aldrig sagt det till någon, har alltid en röst i huvudet som säger att jag inte ska äta saker för att jag kan gå upp i vikt och jag tittar alltid om min mage blivit större varje dag och om jag tycker det så får jag ångest, jag låtsas vara en glad tjej varje dag och låtsas som jag nt bryr mig om någonting men det gör jag och att gå runt och spela ngn annan är så uttröttande så är alltid helt slut efter en dag, vill inte prata med mina  föräldrar om detta för jag vill inte prata om mina känslor. Det är det värsta som finns, har gjort det någon gång, men dem säger att jag överdriver och att det inte alls är så jag känner, 

jag orkar bara inte mer, jag vill vara bort från alla jobbiga känslor och känna ngt slag lugn bara, 

vad ska jag göra ? Överdriver jag bara och detta är ngt man normalt känner ? Eller vad kan man göra ? 

Jag vill bara bort från allt dehär

BUP svarar:

Hej!

Nu när jag läst ditt brev verkar det som du pendlar mellan att inte riktigt kunna känna glädje till att mest känna tomhet. Fundera på om tomheten ökar då du försöker hålla alla jobbiga känslor ifrån dig. Dina krafter dräneras av att låtsas vara glad och hålla upp en fasad där allt är OK.

Klokt av dig att förstå att detta tröttar dig och kanske inte är den bästa lösningen i alla fall inte på längre sikt.

På din fråga om du överdriver tycker jag inte att du ska behöver känna så. Om det är normalt att känna det du känner så blir mitt svar: absolut!
Det är vanligt. Inte alls konstigt.

Jag kan förstå att du håller det som gör dig ledsen på avstånd. Det är många barn, ungdomar och vuxna som använder denna strategi. Där är du inte ensam.

Men för att komma vidare tror jag att det är bra att känna, reagera och att dela sina tankar med någon annan. Helst någon vuxen som är mogen och stabil att ta emot det du har att berätta.
Det är vanligt att de första man pratar med är kamrater eller syskon men det är inte så bra i längden för då läggs tyngden, ansvaret på något som är i din ålder och inte rustad för detta.

Du skriver att du inte fick den respons av dina föräldrar som du önskade. Trist att det blev så. Dom tycker att du överdriver och ifrågasätter vad du känner. Först och främst är det väl bara du som vet vad du känner, eller hur? Det går inte att ifrågasätta.

Nu när du kapslat in alla tunga känslor och spelat en roll att allt är bra, finns risken att den som du sedan vänder dig till kan ha svårt att förstå eller hänga med i svängarna, då man först fått höra att allt är OK och nu visar sig det inte stämma.

Så kan den första eventuella reaktionen förklaras. Sedan efter någon timme eller nästa dag behövs detta pratas om igen. Den som får höra att du har spelat ett spel och låtsas behöver nu ge dig en kram, trösta och lyssna på din sanna livsberättelse.

Otroligt bra att du klarar av att stå emot att inte självskada. Om du känner att du inte klarar av att stå emot längre behöver du söka hjälp. Kontakta elevhälsan på din skola eller ungdomsmottagningen.
Om dina funderingar om att inte vilja orka leva blir starkare, är det otroligt viktigt att du söker snabb hjälp för detta.
Om det handlar om självmordstankar behöver du prata med dina föräldrar så att ni kontaktar BUP. 

Jag blev glad att läsa att dansen får dig att känna glädje. Unna dig att njuta. Se det inte som en flykt, utan något som du är så otroligt värd att få hålla på med. Om du kopplar bort det jobbiga då du dansar är inte det fel.

Du skulle också kunna göra tvärtom. Låta din dans, all energi du bär på - positiv eller negativ- levas ut genom alla  kroppens rörelser. Motion är bra och något vi rekommenderar.
Motion är en viktig pusselbit i att må bra - tillsammans med sömn och kost är det tre viktiga områden som behöver fungera.

Avslutningsvis vill jag, utöver att dansa, föreslå att du fortsätter att skriva. Det fanns mycket i ditt brev som inte var tomhet utan känslofyllt och levande.

Tack för ditt brev.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta