Liten till växten och har inga kurvor

Hej, jag är ute efter lite rå angående mitt mående.

Jag har under flera års tid känt att jag inte riktigt passar in bland mina kompisar och att jag är annorlunda, men det är inte för ens nu det riktigt har framgått för mig hur ensam jag faktiskt känner mig. Jag har alltid haft kompisar och har det fortfarande vilket jag är tacksam över. Problemet är bara hur jag känner mig innerst inne. Jag är väldigt blyg när det gäller att träffa nya människor vilket har gjort att jag mest stannar hemma. Jag går vårterminen i 9an och har inte varit med en kompis på fritiden sedan 8an. Jag känner mig socialt begränsat vilket för det första beror på att jag inte tycker om mig själv. Jag är väldigt liten till växten och har inga riktiga kurvor. Eftersom jag går i 9an så har de flesta av mina kompisar fått det. Jag förstår att det har med puberteten att göra och jag själv är extremt sen så finns det inget jag kan göra åt det, men det har blivit som en klump i magen som alltid finns där. Folk skaffar pojkvänner och är på stan medan jag bara ser ner på mig själv och isolerar mig.

Det känns verkligen som att jag har tappat allt mitt självförtroende och istället blivit en helt annan människa. De senaste veckorna speciellt, jag har tänkt mycket på hur andra ser ut jämfört med mig, på min framtid och hur det ska bli när jag börjar gymnasiet vilket har gjort att jag kommit in i en period då jag för det mesta är väldigt ledsen. Vissa dagar är jag dock läskigt glad, det är som att jag har fått grova humör svängningar där jag antingen är jätte glad eller jätteledsen. I och med att jag är en person som är extremt bra på att dölja mina känslor och visa hur jag egentligen känner så vet ingen om att jag känner såhär, några av mina kompisar har dock börja märka att jag beter mig annorlunda men jag känner inte att jag vill  berätta för de.

M

BUP svarar:

Hej och tack för att du skrev till oss!

Jag blev väldigt berörd av ditt brev. Tyvärr är du inte ensam. Det är många som känner som du. För en del är det tvärtom - att man får mens tidigt och tvingas börja med BH tidigt. De tycker det är pinsamt och blir retade för det.

Det brukar vara bra att prata med sin mamma och höra hur det var för henne. Jag tror inte du är ensam bland dina kompisar att känna som du gör. Det finns ju en stor variation när man kommer in i puberteten och alla vill ju vara som alla andra.

Samma sak gäller för killar. Du kan ju tänka dig hur det är att vara kortväxt och ha storlek 37 i skor när andra killar är bortåt 2 meter långa, har storlek 46 i skor och har bröliga röster.
Det är väl så att alla vill vara "normala" när man är i tonåren, men det normala är faktiskt att det är olika för alla.

Det är också vanligt att ha humörsvängningar, som du har. Det är helt enkelt hormonerna som bråkar med dig. Men jag kan trösta dig med att det här tillståndet varar inte för evigt.
Här kan du läsa mer om puberteten: Umo  och 1177

Grattis! - du är normal!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta