Rädd berätta att jag självskadar

Jag har skadat mig själ flera gånger, mestadels rivigt mig men också skurit mig någon gång. Jag gör det när jag blir riktigt stressad och ledsen över typ skolarbete, kompisar och bråk hemma med mamma och pappa. Jag gör också en elitsatsning inom ishockey vilket också kan vara jobbigt ibland med laguttagningar, matcher och träningar det tar upp nästan all min fritid. Jag är väldigt ambitiös i skolan och har kanske orimliga krav på mig själv. Känslan av att aldrig räcka till är riktigt jobbig. Jag har pratat med kuratorn på skolan om allt utom att jag brukar göra illa mig själv. Skulle nog vilja säga de men har ingen aning om hur och om jag orkar ha det samtalet, vad skulle de leda till?

....

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du skriver till oss! Du har kunnat tala med kuratorn om allt, utom att du börjat skada dig själv.

Vad är det som gör det svårt att berätta, tro?  Du säger att du ställer stora, kanske orimliga, krav på dig själv. Känns det som att detta att du skär dig är något dåligt gjort av dig - något dåligt som man inte ska göra?
Att du bara borde rycka upp dig och inte göra så mer?

Det finns en anledning till att du börjat skada dig. Du har redan tänkt att du gör det när du inte lyckas som du vill i skolarbetet och då du blir stressad. Och när det är bråk hemma och jobbigt med kamrater.
Är det dina stora krav på dig själv som spelar in? Att du för mycket tycker att det som händer är ditt fel? Och att du blir arg på dig själv istället för att uttrycka din frustration mot någon annan, som kanske förtjänar det mer?

När man skadar sig själv kan man känna lättnad. De svåra känslorna och tankarna blir mindre påträngande när något annat gör ont.
Men lättnaden är tillfällig och snart behöver man göra det igen. För att sluta kan man behöva hjälp så det inte blir en utväg som blir en vana.

En annan anledning till att det är svårt att berätta kan vara att du kanske är rädd för att behöva sluta med att skära dig när andra får veta om det.

Det är bra att du kunnat tala med kuratorn om så mycket. Kanske är du rädd att göra hen besviken om du berättar att du skadar dig? Men kuratorn är till för att hjälpa dig och har absolut träffat många ungdomar som skurit sig. Det är när du vågar vara ärlig som du får bäst hjälp.

Det här är något som många ungdomar kan känna igen sig i. Det är ingenting att skämmas över även om det är lätt att säga. Men man kan behöva hjälp att sluta.

Försök säga till kuratorn så som du berättar för oss: att du skadar dig och att du har svårt att tala om det. Om det är till hjälp kan du visa ditt brev till oss och mitt svar.

Dina stora krav på dig själv är också något som du behöver tala om (och få hjälp att hantera) så att du inte känner dig otillräcklig - hur mycket du än gör.
Det låter verkligen som en stor press att vara högpresterande både i skolan och i hockeyn.
Det är inte konstigt att du blir stressad.

Ser dina föräldrar vilken press du har? Eller ställer de också stora, kanske orimliga krav, på dig? Sådant är också viktigt att tala med kuratorn om. Och förstås också med dina föräldrar.

Berätta för kuratorn, fastän du är rädd. Om det känns för jobbigt när du berättar så säg det.
Ta det i din egen takt. Men berätta!





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta