Enda utvägen jag såg var att skada mig själv

Hej! 
jag har haft problem i skolan under hela min skolgång, jag har alltid haft problem med matte och nu i högstadiet har jag inte lyckats bli godkänd. Jag har haft problem med mina känslor och har alltid startat bråk med både mina lärare och kompisar. Det skapade ännu mer problem men jag har alltid sett mig själv som väldigt stark psykiskt, och aldrig känt att jag behövt hjälp. Det har även alltid varit bråk hemma och jag har aldrig känt att jag haft en trygg plats. under åren då jag hållit allt inom mig själv så har de bara byggds på ännu mer och jag fick en väldigt stark ångest, den enda utvägen jag såg då va att skada mig själv. Jag har flera ärr på både benen och armarna. Jag har en lärare i skolan som jag alltid tyckt om, hon märkte på mig att jag inte va den gamla vanliga glada tjejen (vilket jag oftast va eftersom jag gömde allt inom mig). Hon frågade hur jag mådde och varför jag tror mina betyg gått från höga till knappt godkända. Jag förklarade att jag inte mått bra och att jag bland annat hade väldigt svårt att sova, vilket resulterade i att mina betyg bara blev sämre och sämre. Hon som är väldigt hjälpsam och verkligen en underbar lärare, hjälpte mig att kontakta kuratorn på skolan. Jag berättade aldrig för henne om mitt självskadebeteende, vilket jag nog ångrar idag eftersom jag inte vågar berättade det för någon nu. Jag har ingen kontakt med kuratorn just nu eftersom jag kände mig starkare psykiskt igen och jag insåg aldrig att jag kanske behöver fortsatt hjälp. 
just nu blir de bara värre och värre, jag vill skada mig själv hela tiden och det känns som att de inte finns någon annan utväg just nu, jag hade kunnat berätta för kuratorn eller läraren men jag är så rädd för vad dem i min närhet ska tycka. Jag vill inte göra mina föräldrar eller någon annan besviken, det känns som att jag sviker alla även fast ingen vet. Om jag pratar med kuratorn om det så kommer hon antagligen vara tvungen att skaffa riktig hjälp åt mig, vilket kommer leda till att mina föräldrar kommer få veta. Jag vill bara ta mig ur detta och jag vet att jag behöver hjälp, men jag vågar inte skaffa hjälp och eftersom jag har svåra problem med att kontrollera mina känslor så vet jag att det bara kommer gå värre och värre. Jag har också börjat hänga i fel kompis krets, det finns mycket alkohol o droger runt omkring mig och snart känns det som att jag inte kommer kunna kontrollera att säga nej till det heller. Alkohol har jag redan försökt att använda som ångest dämpande, jag drack innan skolan för att dämpa min ångest. Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur de och hur jag ska samla mod för att ta hjälp igen, jag försöker kämpa på min egna hand men de går inte längre. 

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är några saker jag kommer att tänka på när jag läser ditt brev. Jag tror verkligen att du har en massa resurser och att du är bra på att klara dig själv. Men det är inte det som du har svårt med nu, utan något annat.

Jag får en känsla av att du sätter likhetstecken mellan att vara psykisk stark och inte behöva hjälp och kanske sätter du likhetstecken också mellan "att behöva hjälp" och prata med andra om hur du mår?
Men ändå uppskattade du verkligen din uppmärksamma och hjälpsamma lärare och antagligen din kurator också, eftersom du ångrade att du inte berättade mer.

Jag tror inte att man blir psykiskt stark av att vara ensam eller att inte prata med andra om sig själv. Vi behöver andra på alla möjliga sätt. Vi behöver också våra gränser. Det kan du. Men vi behöver också kunna släppa igenom andra ibland. Eller hur ? Jag tror du ibland längtar efter att inte behöva vara så "stark".

Det andra jag kommer att tänka på är hur hotfullt det ibland kan upplevas att berätta för andra hur man mår. Att känslorna av kanske hjälplöshet och behövande, av tröst och omtanke ibland kan kännas som ett hot mot den ena självständigheten. Att man igen ska bli lika hjälplös som ett barn och kanske lika utsatt för andra.
Hotet kan ibland kännas lika starkt för dem som haft väldigt bra omhändertagande föräldrar, som för dem som saknat omhändertagandet väldigt mycket.

Du har behövt bygga upp en egen styrka och förmåga att klara dig själv men det har också haft ett högt pris. Du har fått hantera all ångest själv genom att självskada dig och nu varken vill du, eller kan du, fortsätta på den vägen.

Du behöver inte vara orolig. Din självständighet eller psykiska styrka blir inte mindre om du söker hjälp och får hjälp. I mina ögon blir du starkare och mer självständig och mindre sårbar i framtiden.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta