Känner att jag inte passar in

Jag är 13 och känner att jag inte passar in överhuvudtaget och har känt så sen 3:an. Jag är konstig, vilket mina kompisar tycker och de är tydliga med det. De säger inte det på ett elakt sätt och jag är är medveten om det fast jag är lite isolerad. I skolan hänger jag mest med mina 3 kompisar som jag hängt med hela min skolgång. På låg och mellanstadiet hände jag dock med en annan tjej som inte var särskilt schysst. Jag minns inte vad hon sa till mig även om hon slutade skoalan för en termin sen. Hon var bara lite elak och jobbig hela tiden i 4-5 år. Det skade mitt självförtroende kraftigt och nu har jag inget kvar. I sexan fick jag även hyfsat mycket tics som jag tror orskaedes av stress för att de slutade när hon slutade. Jag hade även inga tics på scouterna, stället där jag trivs bäst. Där har jag massor av vänner och jag ses inte som konstig utan passar in perfekt. Jag har dock inte haft några riktiga kompisar där förän för 1,5 år sen. Det tog ett tag att skaffa kompisar vilket det alltid gjort för mig. Det kan bero på att jag inte fattar kroppsspråk och vad folk menar och är sådär på att hålla konversationer. Jag kan heller inte uttrycka sarkasm eller irni utan jag har noll kontroll över min röst och pratar bara som jag gör. Jag har ingen kontroll. Ofta fattar jag heller inte ironi eller sarkasm på rösten utan måste tänka på omständigheterna och vad personen kan ha menat annars. Det är det mina klasskompisar reagerar på mest. Att jag inte fattar. Socialt fattar jag inte så mycket. Allt är så skumt. Jag fattar inte varför det är som det är, varför man ska ha ögonkontakt eller tykca vissa saker. Jag har ofta svårt att uttrycka mina åsikter för att jag ofta inte har några. Varför ska man ha en favorit film? Jag kollar inte på film! Att jag saknar åsikter gör det så klart svårt att ha konversationer.

Skolan är en helt ok plats fats jag känner att jag blir stressad av att vara i ett högljutt klassrum ibland. Ibland kan det vara jättehögljut och det är ok. Jag känner hur jag har lust att allvarligt skada folk som stör mig, fats jag vet konsekvenserna och gör aldrig nåt. På senaste tiden har det här blivit mycket värre. Jag känner att jag äf på gränsen till att knäckas. Till slut kommer jag att allvarligt skada någon fast jag bryr mig inte längre. Om jag gjorde det skulle jag få hjälp och folk skulle se hur jag mår. Inte för att jag vill att det här ska hända, då skulle jag inte ha några kompisar kavr och jag skulle inte få några nya.

Ämnes mässigt är det lite annorlunda för mig i skolan. Jag har väldigt lätt i alla ämnen och har ett väldigt bra minne så jag behöver inte plugga. Dock då känner jag att det är slöseri att gå på vissa lektioner ibland. I kemi gick vi igen ett kapitel i tre veckor. Det är ju normalt fast jag kunde redan allt! Jag har kunnat det sen femma. Min mentor tror till och med att jag skulle kunna gå upp en klass med det skulle bli en för stor förändring och jag skulle inte klara av det, jag är inte så flexibel och tycker att det ska vara som det brukar. På lektionerna som jag kan all tpå känner rjag ännuer hur jag har lust att skad någon och bli av med den ilska jag kännt i 2 år. Jag har bara fått utlopp för den en gång och känner att jag kommer att explodera snart. Då kommer någon inte må så bra efteråt. Jag är dock rädd för att skada någon jag tycker om, en förelder, en kompis eller en lärare. Jag har ingen kontroll. 

Just nu känner jag att min ända utlopp för min ilska är på mig själv men jag vill inte skada mig själv igen. Jag gjorde det i sexan för att bestraffa mig för att jag var så skum. Jag har också haft tankar på att ta mitt liv, men absolut inga seriösa planer! Jag har dock funderat på hur jag skulle kunna göra det och jg har stått vid bror och funderat på om det inte vore enklare att hoppa. Jag kan inte prata med nån, absolut inte mina föräldrar. Jag försökte i 3:an men det gick inge bra. Min mamma verkade besviken över att jag inte pratat med henne utan en lärare. Jag har inte pratat med nån sen dess. 

Den konstiga

BUP svarar:

Hej!

Du låter klok och vuxen när du beskriver dig själv. Och du är duktig i skolan. Samtidigt  beskriver du att det är svårt för dig i samspelet med andra och med att hantera starka känslor. Du vill att saker ska vara som de brukar så du vet hur det är.

Du säger att du inte har någon kontroll, fast där håller jag inte med dig riktigt. Du vet konsekvenserna av att agera ut din ilska så därför håller du den inne. Det är bra.
Men att bli arg när man inte mår bra av något är inte heller fel. Det gäller bara att hitta bra sätt att uttrycka sin frustration på.

Du verkar vara en person som är väldigt bra på mycket, som att förstå saker intellektuellt och så finns det sådant som är svårare för dig, som socialt samspel. Det kan vara jobbigt att förhålla sig till och att förstå hos sig själv. Vissa saker går så lätt medan annat är så svårt. Det kan göra att man känner sig konstig och att andra inte alltid förstår en.

Du säger att du inte vill prata med någon och att du tror din mamma blev besviken för att du tidigare talade med en lärare och inte med henne.

Ibland är det faktiskt lättare att tala med någon utomstående än med en förälder. Det kan vara mindre känslosamt och litet mer sakligt än när man talar med en förälder och därför lättare.
Det kan kanske din mamma förstå om hon tänker på det på det viset.

Och jag tycker att du ska försöka tala med någon. Du har många tankar som skulle vara bra för dig att dela med någon. När man delar sina tankar med någon annan kan man se saker och sammanhang på nya sätt och det kan vara till stor hjälp.

En bra person att tala med kan vara skolkuratorn. Med kuratorn kan du tala om hela din situation i skolan, om samspelet med kamraterna och om att mycket känns för lätt i undervisningen.

Kuratorn  kan också råda dig och din mamma hur ni kan göra om  ni behöver mer stöd.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta