Vissa grejer blir som trauma för mig

Jag vet att kanske ingen förstår detta men när jag är med om en händelse så kan vissa grejer bli som trauman för mig. Så fort jag tänker på något som kan kopplas till det får jag panik. Jag vet att ingen tänker som jag och tror att jag är skum men är det någon som känner nästan samma sak. Just nu känner jag mig så ensam i världen att jag nästan vill ge upp. Jag har varit hos en psykolog men det hjälper inte. Vad ska jag göra? 

Trauman är skit

BUP svarar:

Hej!

Ärligt talat blev jag beskymad av ditt mejl. Först och främst för att du uppenbarligen mår dåligt av någonting - men det är svårt att lista ut vad det är som hände eller händer just nu i ditt liv. Alltså händelser som påverkar dig så starkt att du får panik bara av att bli påmind om dem.

Det som är mest oroväckande är att det är oklart om det är någonting som just nu pågår i ditt liv. Någonting du skulle behöva skydd mot, nu, direkt. Du skriver nämligen att du "är med om en händelse", alltså i nutid.

Om det är någonting som pågår måste du omgående kontakta skolkurator eller någon annan i skolan som du har förtroende för och be om hjälp. Speciellt om du inte kan berätta för dina föräldrar. Om man är utsatt behöver man omgående, direkt skydd.

Det är dock en annan sak om det som är traumatiskt för dig är händelser som inträffade tidigare men inte längre hotar dig i nuet. Även i så fall ska du få mer hjälp än vad du tidigare har fått.

Det finns många olika typer av upplevelser som kan vara traumatiska. Våld i familjen, sexuella övergrepp, regelbundna trakasserier, mobbning, utsatthet på nätet, bevittna våld och så vidare. I samtliga fall måste man berätta oh bearbeta det svåra.

Du hade konakt med en psykolog men det hjälpte inte. Jag kan inte säga annat än att du inte ska ge upp bra för att ett första fösök till att få hjälp inte fungerade för dig. Det kan bero på många olika omständigheter. Dels är en terapeutisk relation en mycket känslig relation. Terapeut och patient måste hitta varandra, det måste "klicka" mellan dem och det lyckas inte alltid. Sedan är det också en fråga om du kunde, om du verkligen vågade berätta allt. Inte så sällan är det så att man skäms för vissa delar i händelserna, att man tar på sig skulden för det som hänt och många viktiga moment inte kommer fram i samtalet. Eller kan det vara så att man inte fick tillräckligt med tid för att kunna känna sig trygg nog att berätta allt. Igen vet jag inte hur det var i ditt fall. 

Mitt råd är att du fortsätter söka hjälp. Du kan göra det på olika sett. Om du träffade en psykolog på BUP där det inte fungerade har du rätt till att byta behandlare. Ni kan vända er till enhetschefen eller tala med psykologen själv, och förklara att du vill byta. Alla på BUP vet att sådant händer, det är inte ovanligt alls, så det ska gå att ordna.

Förutom det finns numera möjlighet på de flesta vårdcentralerna att träffa en kurator eller psykolog om man har psykiska problem. Ring och fråga där, eller be någon om det känns svårt att ringa själv.

Ett anant alternativ jag kan rekommendera är att du vänder dig till ungdomsmottagningen. Det kan du göra helt på egen hand.

På nätet kan du få stöd och vidare vägledning via chatt om du går in på tjejzonen.se eller på bris.se.

Dessa alternativ är svar på din fråga vad du kan göra. Hoppas något av mina förslag leder dig vidare tills du får den hjälp du så mycket behöver.

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta