Klasskamrater trycker ner mitt självkänsla

Hej, jag är en 14 åriga tjej som är väldigt trött på allt som har hänt och mår väldigt dåligt, jag går i 7:an just nu och har verkligen inga vänner inte i min klass eller i andra klasser det är bara för att jag inte vågar gå fram och skaffa kompisar för är rädd att dom ska skratta åt mig, jag känner mig alltid utanför i min klass jag är så trött på skolan och jag har alltid stress hemma jag har även jätte dåliga betyg jämför med mina betyg innan, jag har även blivit en jätte tyst person jag kommer knappt ihåg när jag var glad sist, många i min klass snackar skit om mig och det får mig och må skit dåligt och dom trycker ner mitt självkänsla och allt sånt jag har en kompis som jag hänger med men hon brukar snacka skit om mig och berättar det jag berättar till henne till som andra, jag har inte sagt till mina föräldrar något eftersom jag är rädd för vad om kommer säga och är rädd att dom kommer och tycka att jag är dum eller något sånt och jag berättar inte ens till någon vad jag känner och hur jag mår, varje gång det händer en dåligt grej så berättar jag inte till någon det sitter Beata inåt i mig, alla i min klass har någon o sitta med i matsalen, någon och samarbeta med , någon och hänga med men jag har ingen det är alltid jag i klassrummet som inte har någon och samarbeta med och det känslan att ingen vill sammanarbeta med mig är det jobbigaste känslan som finns.. jag har börjat röka och det är jag jätte ledsen över men jag kan inte sluta eftersom jag röker för att jag mår dåligt jag har även blivit kallad för massor som jag hör i min huvvud just nu som t.ex tjock,äcklig,ful, ingen vill vara med dig, gå och dö allt det här sitter jag och hör jag är alltid tyst och blir arg så snabbt någon säger något till mig jag vet inte varför jag blir arg men det e bara något i mig som vill få mig och skriva så högt jag kan jag har börjat med ätstörningar och jag mår dåligt över det men kan it sluta jag har gått ner 5 kg under 1 vecka nu och det försätter ibland så vill jag bara ge upp och ibland inte, men jag skriver det här brevet för att jag inte orkar mer jag orkar inte med något längre mina föräldrar tror att jag har det bäst i skolan och dom vet inget  om det jag har försökt och prata med socialpedagogen men många skrattade åt mig och gav massa kommentarerna som gjorde mig ledsen och sedan så slutade jag prata med socialpedagogen, Jag vill må bättre men vet inte hur är rädd och göra något med mig själv i framtiden det är farligt jag vill få hjälp men jag är så trött på allt och på mig själv ge mig tips snälla.

Hatar mitt liv

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt långa, innehållsrika brev. Du beskriver verkligen din ensamhet och dina svårigheter att komma ur din rädda, tysta roll.

Det kan vara svårt att bryta ett mönster  och beteenden som man har haft länge.
Att känna sig utanför kan ju väcka många olika känslor. Du beskriver att du blir ledsen men också arg. Du undrar över varför du blir arg men jag tycker det låter ganska naturligt med tanke på att du känner att andra pratar skit om dig. Jag tror att du kan försöka använda den där ilskan på ett bra sätt och att den kan ge dig lite energi.

Du berättar om hur du har det i skolan. Det låter helt oacceptabelt. Varje skola har en plan hur man ska motverka mobbing. Du behöver hjälp från skolan för att komma in i samarbete med andra. Du och dina föräldrar kan läsa mer om mobbning på BRIS.
Du känner dig utesluten inte bara i  matsalen utan även i klassrummet. Dina klasskamrater kalla dig för saker som fastnar i ditt huvud. Och allt detta måste få ett slut och jag vet inte hur mycket din lärare ser av vad som pågår.

En stor svårighet för dig är att du inte har någon att dela dina tankar med. Du säger att du inte vågar prata med dina föräldrar, att du är rädd att de ska kritisera dig. Jag tror ändå att det är värt ett försök och om det känns svårt skulle du kunna visa det här brevet som du skickat. I brevet beskriver du så levande och bra hur har du har det. Och då kanske dina föräldrar  kan förstå hur tungt det är för dig nu. Eftersom du inte pratat med dem tidigare vet de ju inte hur ledsen och arg du är. Och jag tror att dina föräldrar behöver hjälpa dig med att ta kontakt med skolan och se till att din situation blir bättre där.

Du tar upp att du fått problem med maten och gått ner 5 kg. Det låter allvarligt och jag tänker att du behöver få hjälp att få stopp på det så fort som möjligt. Hur mycket har dina föräldrar sett av detta? Vet dom om och att du har svårt med maten?

Förutom att elevvården måste hjälpa mot mobbning kanske du också behöver någon att prata med om hur dåligt du mår. Du berättar att du pratat med en socialpedagog. Kanske kan du prata med hen igen eller finns det någon kurator på din skola som du kunde prata med? Du kan också ta kontakt med en ungdomsmottagning.

Lycka till!
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta