Alltid känt att det är något fel på mig

Hej Jag har alltid känt att något är fel på mig. Jag har aldrig orkat sköta skolan, mitt sociala liv och vanliga ansvar som att städa mitt rum o så. I alla fall aldrig på samma gång. Jag känner mig verkligen inte byggd för samhället vi lever i. Att jobba 8 h om dagen, asså det går inte för mig. Att vara hemma o ksk göra 1-2 saker om dagen förutom att lata mig, som att laga mat och duscha är allt jag klarar av. Gör jag mer kraschar jag. Jag har inte ångest, har inte svårt med förändringar/miljöombyte, är inte intryckskänslig eller ens introvert. Det är bara som min hjärna är gjord på ett annat sätt. Kan inte heller hålla åtaganden, inga ’måsten’ eller rutiner. Är detta något som är lönt att söka för bup till? Min uppfattning har alltid varit att jag bara är såhär. Samtal hjälper inte. Detta är inte något jag överhuvudtaget kan påverka själv. Så kan jag ens få hjälp för detta? Eller är jag bara såhär? Har inte gått till skolan på ett tag o tror aldrig jag går tillbaka. Är inte gjord för det, som andra är.  Vet att ni inte kan sätta eller ens föreslå diagnoser här men är detta ens inom ert arbetsområde att hjälpa med?

mvh

anonym

BUP svarar:

Hej!

Du har helt rätt i att vi inte kan sätta diagnoser genom att läsa ditt brev hur väl formulerat det än är. Diagnoser sätts genom kartläggande samtal, tester med mera.

Din uppfattning är att du alltid varit så här.  Att du inte är rustad för att jobba åtta timmar per dag. Att din hjärna är gjord på ett annat sätt. Du tänker att det kanske är något som är fel på dig?

Om det skulle vara så att dina styrkor och svårigheter du har skulle kunna sammanfattas i ett namn. En diagnos, kan det hjälpa din omgivning att förstå det du redan visste. Du kan få en förklaring som kan hjälpa dig i framtiden. Det kan vara lättare att hitta en skola som passar dig. Skapa utmaningar för dig som är möjliga att lyckas med. Det måste ju vara bättre om du är aktiv i skolan, på någon praktikplats eller vad som helst. Två timmar varje dag istället för att du är hemma på heltid.

I ditt brev låter det som att du har en inställning att du inte kan förändra din situation och ingen annan heller. Med hjälp tror jag att det går.  Jag vill be dig att du fundera lite till och mitt råd till dig är att våga ta chansen. Sök hjälp. Om den du kommer samtala med tycker att det är en bra idé att utreda, testa  då att följa med på den resan. Vad har du egentligen att förlora.

En spontan första tanke när jag läste ditt brev var om du varit hos din husläkare eller skolsköterska på sista tiden? Om det var länge sedan är mitt tips att boka en tid. När ni ses behöver du beskriva hur du mår fysiskt. Berätta hur din vardag ser ut. Vad du klara av att göra och din känsla du burit länge, att du funderar på om det kan vara något fel på med dig?

Om de inte hittar något förklaring kan ni i alla fall avfärda medicinska skäl vilket kan kännas lugnande. Kanske hänvisar de dig vidare. Försöker på samma sätt som jag gjort övertyga dig att det finns hopp om förändring.  Berättar för dig att det inte är något fel på dig. Du är som du är. Lika unik som alla andra.

Tack för ditt brev och lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta