Står inte ut med att bli lämnad igen

Hej! Jag är en tjej på 15 år och jag har gått på behandling/samtal på bup under snart ett år. Jag är djupt deprimerad med, ångest, självskadebeteende och självmordstankar och även ett självmordsförsök. Jag har sedan jag var jätte liten blivit lämnad på grund av död/eller bara blivit lämnad. Jag har stora tillits problem! Jag mår fruktansvärt och tills nu trodde jag att jag inte kunde må värre. Jag har gått hos min skolpsykolog som jag kände stort förtroende för och han var den enda personen jag någonsin litat på, den enda som förstår och lyssnar. Vi har träffats i ett år nu och vi hade fortsatt planera tider att träffas medans behandling på bup ska börja. Nu ska jag börja med en behandling med en ny psykolog och det var då jag fick ett fruktansvärt besked. Den nya psykologen och skolpsykolog hade från ingenstans bestämt sig för att jag inte får träffa skolpsykologen längre för att han betyder för mycket för mig och är i vägen. Jag är helt förstörd och trots att Bup förväntar sig att det ska bli bättre och tror att detta är det ”bästa” för mig, så blir det bara värre för varje dag. Jag har börjat skada mig själv igen och mina panikattacker är mer extrema än någonsin, tillsammans med min sorg och mina självmordstankar. Trots allt bönande till min nya psykolog även skolpsykologen ändrar dom inte sitt beslut. Min skolpsykolog var det enda som fick mig att gå upp ur sängen, det enda som gav mig minsta hopp och motivation. Nu har jag förlorat allting och allt känns meningslöst och jag vill ta mitt liv! Han var det enda jag hade kvar i mitt liv och nu har jag inget. Varenda gång jag har gått till bup har det blivit värre, Bup får mig att må värre än någonsin! Jag är trött på att gå dit och om jag slutar gå på bup då kommer jag inte ha någon psykolog att gå till alls. Dom säger att oavsett om jag inte går på bup får jag fortfarande inte träffa honom. Jag trodde att Bup var där för att hjälpa mig men allt dom har gjort är att få mig att må värre än jag någonsin kunnat tänka mig! Jag vill ha mina träffar med min skolpsykolog tillbaka då jag fortfarande går i skolan. Jag vill inte vara arg på honom men han tog ett beslut bakom min rygg och jag är förbannad på honom, och desto längre tid det går desto sämre mår jag, desto argare blir jag. Beslutet kom som en chock och människor runt om mig blev även chockade. Efter vad han gjorde mot mig kommer jag aldrig kunna lita på någon igen, för den enda personen jag inte trodde skulle svika mig var han! Tack vare detta kommer jag aldrig vilja släppa in någon igen! Han var en trygghet och jag behöver den tryggheten nu mer än någonsin på grund av massa andra saker som även påverkar mig. Jag har försökt allting jag kan tänka mig och jag vill bara ha en åsikt från en person som är utbildad eller insatt, som kan säga till mig att detta inte är ett bra beslut. Jag vet att detta inte är det bästa beslutet för mig, det är inget jag är det minsta lilla osäker på. Jag vill bara ha hjälp om vad jag skulle kunna göra för att få dom att inse att det är fel eller en åsikt om att detta är fel. Jag behöver hjälp för jag står inte ut med att bli lämnad mer. Jag är en otroligt envis person och jag kanske har gett upp om livet och allt annat, men jag tänker inte ge upp förrän beslutet har ändrats! Tacksam för hjälp!

BUP svarar:

Hej!

Så arg du är och så rätt du har att vara besviken och förbannad. Du har blivit ”övergiven” igen och du förstår inte varför. Har ingen kunnat förklara detta beslut bättre än att skolpsykologen står i vägen?

Jag är inte mer insatt än vad jag läst ur ditt brev men jag vet att skolpsykologer inte har långa behandlingskontakter. Det ingår inte i deras tjänst. Redan ett år är lång tid. Ja, så är det. Jag önskar att jag kunde ändra så att du fick fortsätta hos den psykolog som du redan har det gott hos. Men jag kan inte, ingen kan. Du uppfattar din psykologs medbestämmande i beslutet som ett svek. Ja, jag skulle tro att skolpsykologen också är besviken, ni verkar haft en fin behandlingskontakt. Men min kollega är maktlös i detta. Hen är skyldig att följa sina tjänstevillkor.

Från ditt brev får jag uppfattningen att du har haft din skolpsykolog under den tid du stod i BUP:s kö, stämmer det? Och nu när det är din tur på BUP så innebär det att behandlingen ska överföras dit. Byte av behandlare är ofta en stor svårighet, och du har haft uppbrott och förluster tidigare i ditt liv. Du har verkligen dubbelt upp att hantera nu. Din ilska är självklar. Det blir så orättvist att ett viktigt tema i din behandling (att hantera förluster) händer igen. Extra svårt för dig att komma igenom.

Men du kommer att få en stabil behandlare på BUP, en som har möjlighet att följa dig till ett bättre mående. Ni måste dock börja med att möta din förlust och ilska innan ni kan gå vidare i behandlingen. Är det detta ni talar om nu? Din ilska över förlusten kanske är en del av hur du kan klara av alla tidigare förluster? Kanske är detta en viktig del av vad du behöver gå igenom?

Jag vill säga att gå dit och var arg! Tala om vad du tänker, visa din besvikelse. På BUP vet vi hur svårt ett behandlarbyte kan vara. Jag hoppas du står ut med det och så småningom kan landa i större förtroende och gå vidare i behandlingsprocessen.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta