Misshandlad och våldtagen

Hej, jag är 16 år och har varit i ett förhållande med en mytoman som både misshandlat mig och våldtagit mig. Jag har knappt vågat berätta detta för någon då jag känner mig smutsig och fel. Jag blev ju tillsammans med honom, hur kan det inte vara mitt fel liksom? Jag har bara berättat detta för några nära kompisar och min nuvarande pojkvän (på nästan 5 månader) då det destruktiva förhållandet tog slut för ca 1år sedan och varade nästan ett halvår. Ingen av dem vet allt eller ens så mycket detaljer om vad som har hänt.

Jag har knappt kunnat sova någonting sedan dess, jag får ofta flashbacks av saker han gjorde med mig och jag dömmer mardrömmar nästan varje natt. Det är väldigt jobbigt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag är så rädd att min pojkvän ska lämna mig eller tycka jag är äcklig eller inte orka se på mig eller vara med mig. Han vet att vissa saker har hänt men han har sagt att jag kan berätta saker när jag är redo, men ärligt talat vet jag inte om jag någonsin kommer bli det.

Vi tar allt väldigt långsamt och jag känner mig säker runt honom. Jag har lyckats sova i samma säng som honom ett par gånger och han får mig att må bättre. Men det har hänt nu en eller två gånger att han gått upp för att äta utan mig trots att jag är vaken där med honom när han lämnar sängen och klär på sig och går trots att han inte har bråttom någonstans. Det får mig att känna mig så ensam och övergiven. Jag är rädd att bli lämnad ensam och utlämnad. Det är så obehagligt. När han går så tänker jag bara på den andra killen och att bli lämnad avsvimmad på golvet flera gånger, att vakna ensam på golvet. Det känns liksom i kroppen trots att det inte händer just nu. Det gör liksom ont ändå. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har ännu svårare för höga ljud och folk som skriker eller blir arga på mig. Jag får total panik eller börjar gråta hysteriskt. Jag känner mig så liten. Allt bara väller över mig igen. Jag bara bryter ihop, det går perioder då jag hatar mig själv mer än något. Jag kan få totala mentala kollapser där jag tror att alla hatar mig för att jag gör det och mina vänner och speciellt min pojkvän börjar tröttna. Jag vet inte hur jag ska förklara vad som händer när jag själv inte vet. 

hur ska jag kunna berätta om vad som har hänt?

hur ska jag kunna må bättre?

hur blir jag av med mina panikattacker?

hur får man dem att sluta eller lugna sig på bästa sätt?

hur ska jag berätta att jag inte vill bli lämnad av min pojkvän när han går upp? 

Vad ska jag göra för att inte skrämma bort honom?

hur visar jag mina ärr? 

kan han hjälpa mig att lugna ner panikattackerna?

vad ska jag göra för att sova?

hur blir man av med ångest?

Jag vet inte vad jag ska göra längre snälla hjälp!

H

BUP svarar:

Hej H!

Du har en mardrömslik relation bakom dig, präglad av fysisk misshandel och sexuellt våld. Du har som tur är kunnat ta dig ut ur detta fruktansvärda förhållande men det skulle vara ett rent under om det inte hade lämnat djupa spår efter sig i ditt psyke.

Vi brukar inte ställa diagnos på den här sidan men det du beskriver är entydig bild av  ett posttraumatiskt stresssyndrom, brukar förkortas som PTSD. Alla symtom du beskriver ingår i denna diagnos, därför vågar jag för undantags skull nämna diagnosen vid sitt namn.

Att du berättade det bara för några få riktigt nära kompisar är helt begripligt. Det brukar vara karakteristiskt för våldsoffer (oavsett om det handlar om sexuellt våld eller annan fysisk misshandel) att man skäms, att man tar på sig skulden, att man tycker att man själv gjort fel, att man inte har visat tillräckligt motstånd, att man fann sig under en viss tid i förhållandet, att man känner sig smutsig och så vidare. - allt det här ingår i så att säga "manualen" till våldsoffers typiska rektioner. Därtill kan komma att man lätt tappar tilltron till att en relation kan hålla, att man blir extra misstänksam om det sker någonting man inte på rak arm upplever som något naturligt eller självklart. Precis som du reagerar på din pojkväns möjligen helt motiverade handlingar.

Jag måste få säga att du har tur att du har hittat en sådan trygg relation med en förstående och empatisk kille. Han verkar förstå att du har många traumatiska upplevelser från din tidigare ytterst destruktiva relation och inte pressar dig att berätta mer än du i nuvarande skede orkar med. Jättefint!

Men du måste samla mod och gå i terapi för att bearbeta det som har hänt. Att bearbeta trauma är mer än att berätta för någon att det har hänt. En terapi går ut på att du genomarbetar traumats negativa konsekvenser på din självuppfattning och återställer din självtillit och tillit till andra för att kunna föra ett sunt liv och ha en riktigt lustfylld sexualitet utan störande moment från det förflutna. 

Du ställer en rad frågor i ditt mejl som jag omöjligen kan besvara här. Svaren kommer du att hitta i den terapi som du förhoppningsvis snart ska få. Jag föreslår tre alternativ.

Det ena är att du söker professionell hjälp för ditt massiva trauma på BUP. I din ålder kan du göra det själv. Med tanke på traumats art, din ålder och att du inte längre är utsatt är det fullt möjligt att dina föräldrar inte ska vara med i kontakten.

Det andra alternativet är att du söker samtalsbehandling på ungdomsmottagningen.

Det tredje är att du ringer till vårdcentralen och frågar om du har öppnat mottagning för psykiska problem vilket de flesta vårdcentraler har redan gjort (det heter första linjen psykiatrisk vård).

Du ska bli fri från dina traumatiska minnen. Det betyder inte att du kommer att glömma. Det går inte att radera det förflutna. Men det går att återställa sitt sunda själv så som jag sa här ovan och det går att leva utan att det förflutna "spökar" i framtiden.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta