Har jag neurodiagnos?

Har alltid haft problem med aggressiva utbrott. På dagis hade jag utbrott varje gång mina föräldrar hämtade mig. Inte för att jag hade problem hemma utan bara för att jag hade så kul. Jag la mig på golvet och skrek. Stampade och slog mot mina föräldrar. Utbrotten följde mig när jag blev äldre, skillnaden var att dem inte skedde bland folk. Jag började ha mina utbrott hemma efter skolan istället. Nästan varje dag på lågstadiet och mellanstadiet. Jag har kvar mina utbrott idag. Jag är 15 år och går sista terminen i nian. Jag menar inte att vara dum, jag kan bara inte kontrollera mina känslor. Jag har under utbrott råkat he sönder saker. Det är inte menigen. När jag får utbrotten gör jag saker som jag sen ångrar. Efter utbrott brukar jag behöva vara ifred, jag tar promenader för att lugna mig. Kommer inte hem förrän jag är på bra humör igen. Jag brukar skaka av ilska. 

I skolan har jag senaste åren märkt att jag har problem med uppmärksamheten och rastlöshet. Pratar mina lärare för länge slutar jag till slut att lyssna. Jag snurrar eller vikar på stolen. Känner ett behov av att pilla på något. Kan inte hålla fötterna stilla och tittar runt överallt och ut i fönstret. Tränade mer när jag var mindre och blev därför inte lika rastlös. Nu tränar jag inte lika mycket, om jag inte har fått röra på mig på ca 4 dagar kan jag lägga mig på golvet och sprattla. Jag får typ panik och stress. Jag har jättesvårt med att börja och slutföra uppgifter. Får sen inlämning på allt, brukar inte börja förrän dagen innan. Det här gör att jag blir stressad och får ångest. I matten har jag svårt med att tolka uppgifterna och gör därför fel. Får också mycket slarvfel. Blir störd av småljud och dofter som min kompis inte tänker på. Är det för hög ljudnivå kan jag inte tänka och måste hålla för öronen för att kunna läsa uppgiften. Jag har svårt med att komma ihåg instruktioner. Behöver ha dem bredvid mig på papper eller fråga läraren flera gånger samma sak. Har märkt att det är lättare att fokusera om jag skriver på dator. 

Jag har alltid varit blyg och haft svårt för att prata med folk jag inte känner bra. Hemma och i skolan kan jag prata jättemycket. På andra ställen med folk jag inte känner så bra vet jag inte vad jag ska säga. Tycker det är jobbigt att se dem i ögonen och känner mig dum som tittar bort. Jag fungerar inte i sociala sammanhang för jag vet inte vad jag ska säga när jag pratar med folk. Mina svar blir oftast mm eller ja/nej. 

Fick högsta betyg på en uppgift som verkligen var intressant. Kan sitta i timmar med något jag tycker är kul. Fattar oftast när folk är ironiska men inte alltid. Jag har svårt med att skaffa kompisar och känner mig ofta ensam. Har bara 3 nära vänner. Mår inte bra när det är mycket folk runt mig för jag blir stressad. Ibland förstår jag inte hur andra fungerar. De kan lägga ett skämt om mig som jag tar väldigt personligt och bokstavligt. Dem andra skrattar men jag blir ledsen. Jag vill klä på mig i samma ordning och just det jag bestämt att jag ska ha för annars blir min dag förstörd. Byxorna jag ville ha var smutsiga så jag satt i 10-15 min på golvet och var ledsen över det innan jag gick till skolan. Blev sen och min dag var dålig för att jag var inställd på att ha just dem byxorna. Vill veta i förväg vad exakt som ska hända så att jag är förberedd. 

Har på senare år börjar fundera på om jag har asperger och adhd. Min mamma sa för någon vecka sen att hon trodde att hade en bokstavsdiagnos. Jag blev sur och sa nej. Egentligen vill jag göra en undersökning men vågar inte prata med någon om de. Tror inte läraren märker något. 

Hjälp! 

Orolig tjej

BUP svarar:

Hej!

Jag tycker att du och din mamma ska tala med skolan om hur de här svårigheterna visar sig hemma och hur de visar sig i skolan. För att få en diagnos måste svårigheterna visa sig på båda ställena, alltså både hemma och i skolan.

Om inte läraren märker något behövs det att ni talar om det här tillsammans. Kanske kan läraren se mer efter ert samtal, då hen blivit mer uppmärksam på svårigheterna. Eller kanske syns inte svårigheterna tydligt i skolan.

Om svårigheterna inte visar sig tydligt i skolan, kan det bero på flera saker. Det finns ett tillstånd med koncentrationssvårigheter, utan hyperaktivitet, som kallas ADD. Man har då samma svårigheter med koncentration och uppmärksamhet, med att planera och komma igång med uppgifter. Fast man är lugn och stilla och det kan vara svårt för andra att se problemen. Det kanske motsägs av att du ofta får stora utbrott hemma. Men kanske du klarar att hålla ilskan under kontroll i skolan? Det är ju oftast lättare att vara arg hemma än i skolan.

Asperger hos flickor kan också vara svårt att upptäcka om man inte ser efter mer än flyktigt.

Det kan alltså vara så att dina svårigheter inte är tydliga i skolan, men att de ändå är till sådant besvär för dig att de ska tas på allvar och utredas närmare.

Men det är ändå svårt att säga så mycket om vad dina svårigheter handlar om utifrån ett brev. För att få en diagnos måste man träffa en professionell och göra en ordentlig utredning och bland annat utesluta andra orsaker till dina svårigheter.

Börja med att tala med läraren. Om ni redan gjort det och känner att ni inte blev tagna på allvar, be att få tala med någon annan i elevhälsoteamet.

Skolan kan skriva remiss för utredning men måste ju först bedöma att de tycker det är befogat.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta