Kan få en stark känsla att skada mig själv

Hej!

Jag tror jag har ett problem, men jag vet inte, jag överdriver kanske. Saken är den att jag kände mig nedstämd en stund, ett par månader bara, men sedan i januari fick jag nya tankar. Det fanns en vecka då jag inte kunde tänka på annat än att få slut på otrevligheterna för gott. Varje gång en buss körde förbi var jag redo att hoppa, en gång var jag väldigt nära till det, men gjorde det ändå inte. Tankarna släppte i en vecka, men sedan kom de tillbaka, dock inte lika starkt. Jag hade en stark känsla av att skada mig själv, så jag började med det närmsta jag hade, en tejpkant, men fann snabbt mitt rakblad som jag hade tappat bort. Det började med att jag skar mig ett par gånger i handleden, lätt, men sedan djupare. Däremot förstod jag att det var ettdåligt ställe, min vän och min mor märkte det, men lyckligtvis trodde båda på min lögn. I snart två veckor har jag i stället skurit mig i låret i form av rutmönster. Jag har även fått tillbaka mer av de gamla tankarna, men jag vet inte om jag borde göra något åt detta, därför skriver jag till er. Jag har tänkt en del på varför det började, men jag är osäker. Till en början var det nog min far som varje fredag startade orimliga bråk med mig, som att jag inte berättade tillräckligt väl för honom varför min bror skrek (jag hade inte gjort något mot honom). Det slutade med att han ströp mig, han har även slagit mig ett par gånger, men det är bättre nu. Han är alltid sur och spyr ur sig en massa onödvändiga kommentarer, men han slåss i alla fall inte längre. Det senaste var när han fick reda på att Skottland infört gratis bindor, vilket jag var glad över. Han undrade vad det var för skit och tyckte att han mycket hellre skulle blivit erbjuden en gratis rakhyvel, som om det var något särskilt problem. Förutom det, fann jag även ut att jag gillar folk av samma kön, ännu värre, jag blev kär i en av mina bästa vänner som gillar killar, som högst en koreansk tjej annars. Varje dag när jag ser henne blir jag ledsen, men ändå uppfylld av glädje på samma gång. För en kort stund sedan mötte jag även en ex-mobbare som mobbade mig i lågstadiet på en annan skola. Hon sade inget, bara såg ned på mig, men det räckte, jag fick åter minnena. Jag är inte det minsta nöjd med min kropp heller, jag vill bli smal och bli plattare. Jag gillar inte mina bröst, mitt kön och mina höfter. Jag tror nästan att det hade varit bättre om jag var född man. Vidare på HBTQ, så stöder mina föräldrar inte oss, framförallt inte min far. Varje dag hör jag även en förnedrande kommentar om oss, även fast det inte är riktat mot mig. Jag vet att jag kommer skära mig denna kväll också, men jag hoppas jag kan tänka bort tankarna och sluta med det, för jag vet att det nog inte är bra. Självmord har jag nog inte riktigt något problem för ändå, jag tror inte egentligen att någon kommer sakna mig på riktigt, så det är lugnt. Tack för svar, även fast det var en sådan onödig fråga.

Hen

BUP svarar:

Hej!

Det du berättar om låter inte överdrivet på något vis, utan faktiskt ganska allvarligt och något som du inte skulle gå runt själv med. Du är klok och insiktsfull som tog tag i det här och skrev till oss för råd, du behöver inte tvivla på det.

Kanske är det som du säger, att du kanske kan sluta självskada av egen kraft, men du berättar samtidigt om flera allvarliga saker som du skulle behöva få prata med någon om.

Inte minst så brukar mobbingupplevelser kunna sätt djupa spår - och som du berättar så kändes det plötsligt för dig som känslorna och minnena var tillbaka när du såg den som hade utsatt dig tidigare.

Så känns det många gånger för den som varit med om något sånt här - och helt naturligt att reagera så - men något som du skulle kunna behöva få lite stöd och hjälp kring att hantera så det inte behöver påverka dig lika mycket.

Det är också väldigt vanligt att olika familjebråk och våldsamheter kan sätta djupa spår inom en. Många kanske tänker att "nu är det ju bättre hemma och bråken har minskat så då kan jag försöka få glömma det här och går vidare" - men det är väldigt vanligt att känslorna kring det man upplevt tidigare så att säga lever kvar inom en.

Att vara med om mobbing eller allvarliga bråk och konflikter hemma kan ofta sätta traumatiska spår och göra så man blir mer sårbar för att reagera med olika former av ångest och nedstämdhet senare i livet.

Att du i din egen takt kan få hjälp att prata om det här med någon professionell och få hjälp att bearbeta det i lugn och ro kan hjälpa mycket för att minska problemen framöver.

Så både om du behöver hjälp att komma ur ditt självskadebeteende, eller om du lyckas med det på egen hand - så skulle du kunna ha stor hjälp av en samtalskontakt med tanke på de svåra händelser som du gått igenom tidigare.

Inte minst kan de här upplevelserna även spela en roll kring att du fått impulsiva tankar om att inte vilja leva. Det är en vanlig reaktion efter man varit med om olika jobbiga händelser under uppväxten. Det är viktigt att du inte lyssnar på de här tankarna utan tar hjälp direkt om du känner att du inte kan stå emot dem. Då ringer du akut till 112 så kommer de hjälpa dig.

Du kan annars vända dig till ungdomsmottagningen för att få hjälp med en egen samtalskontakt. Där arbetar kuratorer och terapeuter som kan hjälpa till med samtalsbehandling och som är vana att prata med ungdomar om liknande svårigheter som du berättar om.
De har också stor vana kring HBTQ och frågor som rör identiteten om du kanske också känner att det kunde vara bra för dig att få prata om det.

En annan väg för dig att få hjälp med samtalskontakt är att du vänder dig till din skolkurator som i sin tur kan hjälpa dig att vidare, antingen till BUP eller till en annan mottagning för hjälp att bearbeta de svåra livshändelser du varit med om.

Tveka inte att ta en kontakt.

Varmt lycka till!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta