Vill inte leva, men vill inte dö

Hej! 
jag mår dåligt över en massa saker, skolan, personer, gå ut på stan osv..

jag har varit mobbad i ca 2år, pga mitt intresse.. det tog så himla hårt på mig att jag gick sönder, bytte skola och fick mer skit/hat. I skolan är dem där men säger inget, fast oavsett så känns de som alla orden dem sagt bara skriks framför mig?

min farmor, farfar o mormor är döda som har tagit skit hårt på mig, mina föräldrar är skilda vilket är super jobbigt ibland men dem kan vara och prata med varandra iallafall!!

jag kan inte gå på stan då folk räcker ”fuck you” fast jag inte känner dem, jag är rädd för att vara ensam i skolan eller ute.. 

jag orkar inte leva såhär.. jag orkar inte må dåligt jag vill bara dö, jag vill inte försvinna från mina vänner o min familj för dem kommer bara bli sårade såklart! De är det sista jag vill såklart! Men jag vill bara försvinna, DÖ!

jag är rädd och vågar inte prata med någon, jag är rädd för vad andra ska tycka om mig och om dem ens bryr sig om hur jag mår? Försökte få kontakt med en kurator men vågade inte gå dit, töntigt jag vet..

hjälp mig snälla!! Jag vill inte leva, vill inte dö.

M...hej

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det låter som du varit utsatt för allvarlig mobbning under lång tid. Många gånger behöver man mer hjälp än att byta skola även om det naturligtvis är väldigt bra om det gör att mobbningen upphör. 

Men mobbning kan vara traumatiserande och sätta djupa och allvarliga spår i själen. Du skriver att du möter dina mobbare i skolan och även om de inte säger något blir du naturligtvis påverkad. Du skriver att du upplever igen att deras ord skriks framför dig. Det du beskriver låter som ett återupplevande och som en traumatisering. Av det följer ofta som du nämner rädsla, ifrågasättanden av sig själv, tankar om vad andra tycker och tänker om en och mycket annat.

Då behöver man kanske som mest anhöriga, föräldrar. vänner och släktingar som man känner sig trygg med och kan prata med om de tankar och känslor man har. Samtidigt kan det vara svårt att prata om traumatiserande upplevelser till exempel mobbning för det väcker ångest och obehag och man vill kanske helst glömma och undvika sådana känslor. Men de kommer ofta igen utan att man vill det eller känner att man har någon kontroll.

Du har tänkt söka hjälp hos skolkuratorn men får tankar på vad andra ska tänka om dig och om de bryr sig  vilket har hindrat dig. Det är verkligen inte töntigt! Det kan verkligen vara svårt att övervinna sin rädsla att bli avvisad eller att inte bli förstådd! Du som blivit mobbad har säkert varit med om det alldeles för många gånger.

Men jag tycker verkligen du ska söka hjälp. Jag tror dina besvär till stor del beror på att du blivit mobbad och traumatiserad och du behöver få hjälp så att de negativa konsekvenserna inte blir så stora.

Det finns bra hjälp att få. Om du kan prata med dina föräldrar kan ni söka hjälp för dig på BUP eller kanske vårdcentral eller ungdomsmottagning. Och du kan alltid börja med att igen försöka ta kontakt med din skolkurator. Då kan du också ta med ditt brev du skrivit och vårt svar som en hjälp om du vill.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta