Dör av ångest

Hej

jag orkar inte leva mer. Jag har grov ångest hela tiden, känner varje hjärtslag i hela kroppen o mår illa alltid. Känns som något i magen bara sjunker. Har ingen motivation till någonting. Kan inte äta eller dricka. Duschar inte eller något annat som kräver att jag går ur sängen. Har slutat gå i skolan o skolan skyller på mina föräldrar o har anmält till soc. Måste gå på möten o vill bara dö innan det händer.  Har världens bästa föräldrar o mamma har hjärtproblem o diabetes o stöttar alla något extremt. Hon är världens bästa människa o pga mig kan hon inte sköta sin hälsa, glömmer ta mediciner på morgonen eftersom jag är så jobbig. Jag kommer ta död på henne. O så kritiseras hon av skolan för att tillåta mig vara hemma, när hon kämpar så hårt för att jag ska till skolan, gör ALLT förutom o lägga hand på mig. Pappa med. Idag är min födelsedag. Spenderade 18 h i min säng, resten på o läsa brev där skolan kritiserar mig o mina föräldrar o att gråta. Jag vill inte fylla år en gång till. Inget känns verkligt längre. Hade aldrig kunnat föreställa mig att man kan må såhär dåligt. Kan inte prata, knappt röra mig, ingenting. Jag klarar inte av någonting längre. Ingen stress. Ingenting. Känns som jag kommer dö av ångesten, bokstavligt, om jag väl lyckas somna kommer jag nog inte vakna. Det vill jag inte heller. Min kusin dog nyligen. Allt jag tänker på är hur det var fel kusin. Han förtjänade inte det. Jag gör. Innan jag tar död på alla pga stressen jag orsakar. Är helt förstörd nu när jag skriver detta o mår så overkligt dåligt. Tar livet av mig om jag inte mår bättre snart. Jag kan inte ta åt mig några tips eller råd. Jag är som katatonisk. Att äta bra, röra på mig, prata om hur jag känner med vän eller psykolog, göra saker som får mig glad. Jag kan inte ta åt mig av något av det. Om jag inte kan må bättre från min säng först kommer jag aldrig kunna göra de sakerna. O det är omöjligt. Varje ljud eller duns ger mig panik. Varje påminnelse om skolan får mig att känna mig kräkfärdig. Men så mst jag till socialtjänsten o prata, jag tror det blir droppen. Låter dumt men det minsta lilla som ger ångest kommer ta kål på mig nu. Men kommer inte kunna undvika det. Min ända utväg är att dö o jag är inte öppen för något annat. Tvivlar på att jag klarar mig månaden ut. ”kämpa, försök få i dig i allafall vatten” det går inte. Ingen förstår. Om det var svårt hade jag kunnat kämpa igenom, men det är inte det jag säger. Det GÅR inte. Nu väntar jag bara på vad som kommer döda mig. Vätskebrist? Grova kräkningar? Självmord? Ska bli kul o se. Har passerat alla steg av o kunna kämpa mig igenom. Har accepterat vad som kommer hända. 
 Ni behöver inte svara. Ville bara skriva av mig om allt jag inte vågar säga till någon. Är ändå omöjligt för mig att må bättre. detta var ju ingen fråga ändå.

ingen

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att vi på Frågelådan inte behöver ge dig ett svar. Att du bara ville skriva av dig och inte hade någon direkt fråga till oss.

Spontant tänker jag att det är bra att skriva av sig. Om det känns bra, bara för en kort stund är det förhoppningsvis värt ansträngningen. Att skriva för att sortera alla tankar och känslor man bär på är inte illa. Nu ville du inte få en massa råd från oss men det är svårt att låta bli för ditt brev gjorde mig engagerad.

Så hitta ditt kreativa sätt att få ut alla känslor du går och bär på. Skriva, måla eller varför inte hänga upp en boxningssäck och avreagera dig på. 

Nu när jag läst ditt brev kände jag att du ändå behöver få ett svar fast du inte tyckte det behövdes. Du är tveksam om det skulle hjälpa dig och det vet jag inte om det kommer göra mer än att jag vill att du ska veta att dina problem inte är oviktiga eller obetydliga. Tvärtom så verkar det som du har det riktigt jobbigt men stora utmaningar varje dag.

I ditt aktuella läge har du svårt att fungera i din vardag, sköta din hygien och du känner att du inte klarar av något längre. Ditt självförtroende är lågt och din ångest hög. Om målet för dagen att klä på sig, duscha och minska tiden i sängen vet jag inte men tillbaka till skolan verkar vara ett för stort steg i nuläget. I alla fall verkar det så genom att läsa ditt brev.

Du gillar inte möten med skola och socialtjänst. Det som jag ser som väldigt viktigt att du med stöd av dina föräldrar får möjligheten att göra din röst hörd så alla andra runt omkring dig förstår hur tufft du har det. Vilka dagliga utmaningar du står inför. Så inte kraven blir för stora, stressen för hög och allt bara känns omöjligt så att du hamnar i din säng 18 timmar per dygn. Nu när er familj även har sorg efter din kusins död är det viktigt att dessa sorgereaktioner får ta plats. 

Du vill inte prata med någon psykolog eller kurator. Lösningen är inte att tvinga dig utan jag skulle ändå vilja uppmuntra dig att söka hjälp på något sätt som passar dig. Via chatten på tjejzonen eller bris. Det jag vill att du ska veta när du är redo är att det finns många olika alternativ.

Du känner att din ork är på väg att ta slut men i ditt brev tycker jag mig hitta en hel del styrka där du står upp för din familj och det du anser vara fel. Fortsätt med det. Du har det tungt. Ändå fixade du att skriva ett brev till oss. För mig är det ännu ett exempel på den styrka du bär på.


Lycka till!




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta