Borde jag vara orolig över att jag går ner i vikt?

Hej! Jag är en tjej på 16 år och jag har börjat tänka jävligt mycket på min kropp och vikt osv. Har alltid varit smal och har vuxit upp med att folk kommenterar min vikt vilket inte alltid varit jättekul, men har inte farit illa av det. Nu, sedan jul har jag däremot börjat känna att jag måste ha koll på min kost och träning. Jag har träning 4 ggr per vecka ofta cup på helgerna. Dessutom har jag börjat springa på löpband 3 ggr i veckan och varje kväll tränar jag (utan att mina föräldrar vet) i mitt rum. Jag skriver även upp allt jag äter och om jag exempelvis ätit alla måltider tränar jag lite extra än vanligt. Att jag skriver upp allt jag äter, hur mycket jag tränat och min vikt har resulterat i att jag ofta ser till att hoppa över 2 måltider per dag. Jag kan alltså äta frukost, men hoppa över lunch och middag. Däremot går inte alltid det eftersom jag inte vill att mamma och pappa ska veta det så då jag är hemma äter jag alltid (även om jag försöker att äta mindre). Jag svimmar eller blir yr hela tiden vilket folk också brukar påpeka, men jag skyller det på att jag blöder så mycket under min mens, vilket jag också gör. Vet däremot inte om det verkligen är det eller om det är maten.

sedan jul har fler än vanligt börjat kommentera att jag gått ner i vikt. Jag skyller på att jag börjat träna mer men visst inser jag egentligen att det kanske är något annat också som ligger bakom det. Jag har gått ner 7 kilo sedan jullovets slut. 

jag har alltid haft svårt att prata om jobbiga saker (då det handlar om mig) men jag har haft en tjej som är några år äldre som sett att jag inte äter och därför pratat med mig. Det har varit så skönt att få prata av sig, men så fick jag veta att hon hört av sig till mina föräldrar. Jag vet att hon bara gjorde det för att hon bryr sig, men mitt förtroende för henne är inte längre kvar. Jag står ensam igen med mina tankar och känslor. Pallar inte öppna upp mig så igen.

jag vill bara veta liksom om jag borde vara orolig? Tror att det är lugnt, men ibland då jag typ svimmar kan jag bara bli så rädd att jag faktiskt inte kanske mår så bra. 

Jadu :))

BUP svarar:

Hej!

Du undrar om du borde vara orolig. Ja, det tycker jag att det finns anledning till.

Du tränar mycket hårt; med din sport, på löpbandet och hemma på kvällarna. Och du äter alldeles för litet. När man motionerar så hårt som du gör, måste kroppen också få tillräcklig näring utan att fara illa. Du ser att du far illa på det att du svimmar och blir yr.

Du säger att du börjat känna att du måste ha koll på din vikt och din träning. Men det låter inte som du har koll utan att du tränar för mycket och äter för litet.

Hur har det blivit så här tror du? Du säger att du alltid varit smal. Hade du gått upp i vikt och ville gå ner när du började så här? Då finns det bättre sätt att göra det än att driva dig själv så hårt.

Du säger att det kanske finns annat som ligger bakom. Och att det varit skönt att få tala med någon. Jag tror att tala med någon är det som skulle vara bra för dig nu. För så här kan du inte fortsätta utan att ta skada.

Den du anförtrodde dig till kontaktade dina föräldrar. Hur reagerade de? Var det inte till någon hjälp för dig?

Utan dina föräldrar kan du vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun och där tala med någon. I skolan finns skolkurator eller skolpsykolog.

Ofta kan det ta emot att berätta om sin ätstörning därför att man kan vara rädd att bli hindrad att fortsätta med den. Men du har erfarenhet av att det varit bra att tala med någon. Och du är klok som är oroad över hur detta kan påverka dig. När man talar med någon blir det lättare att se på och förstå saker på nya sätt. Och det kan vara till stor hjälp för en.

Vänta inte. Försök tala med någon nu!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta