Vill göra en autismutredning för att förstå mig själv bättre

Hej!

Jag behöver få göra en utredning för AST. Jag har drag av Aspergers och det har bara blivit värre och värre det senaste halv året, nu så pass dåligt att jag knappt klarar av skolan. 
Jag har redan kontakt med BUP pga depression och ångest, och har försökt ta upp frågan om en utredning, men det verkar nästan som om ”skötaren” jag pratar med inte vill att jag ska utredas.

Detta är inte en fråga om OM jag har nått sånt utan VAD det är jag har.

Mina föräldrar har alltid vetat att jag har något men ville inte göra en utredning med mig när jag var liten för att ”jag klarar mig” och att de såg det hela som en svart prick i mitt register. 

Jag VILL göra en utredning för jag vill kunna förstå migsjälv bättre. 
Inte för att nån får mig att känna mig tvungen, inte för att jag vill ha mer uppmärksamhet, inte för att jag vill vara mer ”speciell”. 
Jag vill bara veta vad det är för fel på mig.

Hon jag pratar med sa att ni inte kan göra nått på BUP och det måste vara skolan som gör en utredning.

jag pratade med skolsköterskan och skolkuratorn och de sa att de inte kunde göra något eftersom jag hittills klarat mig i skolan och att om de kunde göra nått skulle det ta så lång tid att jag hinner gå ut den skolan.

Jag är så trött på att omvärlden vägrar lyssna när jag ber om hjälp och inte tar mig på allvar.

Jag vill veta varför jag är så annorlunda och inte som min omgivning.

Snälla hjälp mig. 

Asplövet

BUP svarar:

Hej!

Du formulerar dig imponerande klart och tydligt och mycket klokt. Det är ett helt rimligt behov och befogat anspråk att du vill förstå dig själv. Det är inte "att söka uppmärksamhet" eller vilja vara "speciell" om du helt enkelt vill ta reda på vad de svårigheter du upplever kan bero på. Det är en självklarhet att man först måste förstå vad problemen förklaras av, vad de hänger ihop med för att kunna hitta lösningar på dem.

Jag förstår hur dina föräldrar har resonerat. Det är många föräldrar som tror och är rädda för att barnet skulle få "en stämpel" på sig och dras med den hela livet om de får en diagnos och därför vill de undvika det i det längsta. Men om man faktiskt har någon typ av problem är det ingen lösning att blunda och förneka. Lösningen är - som du också mycket insiktsfullt skriver - att ta reda på vad som ligger bakom det som inte fungerar.

Faktum är att en utredning som du önskar göra förutsätter att dina föräldrar medverkar. Så länge du är minderårig måste vårdnadshavaren godkänna att utredningen görs och också svara på en rad frågor om din utvecklingshistoria och hur du fungera idag. Men det är viktigt att understryka att det inte är ett kriterium att du på något sätt har klarat dig i skolan.

Många barn och ungdomar som har en viss grad av funktionsnedsättning klarar sig med stora ansträngningar och till priset att de mår dåligt. Inte sällan kan en depression och ångest hänga ihop med en oupptäckt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (till exempel AST) som du misstänker
att du har.

Det första är alltså att du måste få dina föräldrar med och att ni tillsammans ska kräva en sådan utredning. Du kan säga till dina föräldrar att en diagnos behöver inte vara en livslång stämpel. Den underlättar att du får den hjälp i skolan som du behöver i nuet. Men om du kanske just tack vara den hjälp du får växer ifrån dina svårigheter och du lär dig att hantera dem så pass bra att de inte längre hindrar dig i ett väl fungerande liv kan man faktiskt ta bort diagnosen. Vi säger att en diagnos som ställs under uppväxten är en "färskvara" och kan "gå ut" det vill säga kan tas bort om den inte längre är aktuell.

Sedan har vi en annan fråga, vem gör en sådan neuropsykiatrisk utredning. Här har jag ingen entydigt svar. Vården och var man gör utredningarna är organiserat på olika sätt på olika landsting/region/ort/BUP. På vissa ställen är det BUP som gör hela utredningen och inhämtar nödvändig information från hemmet och skolan.  På andra ställen kan åtminstone delar att utredningen göras i skolans regi eller på barnläkarmottagningarna/vårdcentralerna. Jag vet inte hur det är organiserat just där du bor. Men under alla omständigheter måste någon ha det övergripande ansvaret för utredningen och oftast är det BUP eller en läkarmottagning.

Utifrån detta kan jag bara säga att dina föräldrar måste ta upp frågan på den BUP-mottagning där du går. Är ni inte nöjda med behandlingen och bemötandet där kan ni vända er till enhetschefen eller gå vidare till IVO (läs med om det i bifogad länk). Dessutom finns det något som heter "frival" inom vården, alltså gå till en annan mottagning om man är missnöjd med den vård man får (det kan förstås vara svårt om det finns bara en mottagning i området där du bor).

Jag har full förståelse för din frustration att du inte känner dig lyssnad på. Jag kan dock inte heller hålla tyst om att en rad symtom kan likna just AST-symtom utan att vara det. Men att få klarhet i frågan har du rätt till. Steget att du får dina föräldrar med i din kamp kan du tyvärr inte hoppa över. Visa gärna mitt mejl för dem om det underlättar att du når ditt mål: reda ut grundligt och professionellt vad du lider av och få den hjälp du i praktiken behöver.

Lycka till!
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta