Inte vågat berätta om de tuffaste grejerna

Hej,

Jag har träffat samma psykolog i ca 3-4 månader nu. Fått diagnoserna depression, panikångest och anorexi. Jag har dock ett problem, jag har nämligen inte vågat berätta om en av de tuffaste grejerna jag varit med om. När jag var ca 6 år gammal blev jag sexuellt övergrippen av en vuxen man och det har jag inte berättat för någon. Mina beteenden och tankar beror delvis på det här och jag känner att jag vill prata med någon på BUP om det. Jag vet dock inte hur jag ska ta upp ämnet. Jag har inte fått jätte bra kontakt med min psykolog men går parallellt och pratar med en behandlare som fixar med mina mediciner. Henne litar jag verkligen på! Helst skulle jag vilja prata om det med henne (ännu hellre ingen alls), men jag vet att det oavsett kommer sluta med att jag måste prata om det med min psykolog. Jag vill verkligen inte prata om det med henne, det känns bara så obekvämt och hemskt. Hur ska jag göra för att ta upp det här?

Snälla hjälp

Anonym

BUP svarar:


Hej!

Det problem du tar upp i ditt mejl är inte alls sällsynt. En terapeutisk samtalskontakt är en mycket känslig situation. Det krävs en hel del kunskap och även helt personliga faktorer som gör att kontakten "klickar" mellan terapeut och patient. Inte alla hittar till varandra, inte alla kan känna förtroende för den behandlare som man lite slumpmässigt hamnat hos. Det är ett välkänt fenomen inom vården, det är också något alla behandlare inom BUP brukar vara klara över.

Det är ett oerhört viktigt tema du hittills inte har vågat tala om med din psykolog. Men du ser och inser själv att detta är fullständigt avgörande för att din behandling ska leda till resultat.

Som tur är har du förtroende för den person på BUP som ansvarar för din medicinering. Jag tycker att du redan vid nästa gång när ni träffas börjar tala om dina traumatiska minnen från övergreppet som skedde i din barndom.
Mitt förslag är att du helt enkelt säger: "-Det är något som jag känner att jag måste ta upp med dig. Det är svårt men jag har förtroende för dig. Hjälp mig med det här". Jag tror att din behandlare frågar vad det är du har på hjärtat. Då kan du säga att du inte har vågat tala om det hittills men det är ... och så säger du att du var med sexuella övergrepp som barn.

Om din behandlare säger att det måste du diskutera med din psykolog, var öppen också på denna punkt. Du kan lugnt säga att det också är svårt att säga men du känner inte samma förtroende för psykologen som du känner med henne/honom och därför är det här du tar upp temat.

Sedan kan ni tillsammans fundera på hur ni går vidare. Du kan fråga om inte denna behandlare kan ta över samtalskontakten helt. Jag kan inte veta om det är möjligt eller inte. Men om det inte är möjligt kan man diskutera att du får en annan ny psykolog. Eller att denna behandlare som du litar på hjälper dig och är med på ett samtal när ni börjar tala om detta svåra tema. Ett inledande samtal på det sättet kan underlätta för dig att kanske kunna fortsätta med något större förtroende hos psykologen. På det sättet kan ni till och med tala om vad det är som du saknar i relationen. Det är inte lätt, men det ska gå. Och glöm inte att det är din rättighet att byta terapeut om behandlingen inte fungerar hos den nuvarande. Det har alla patienter på BUP rätt till.

Det viktigaste är att det som nu med stor sannolikhet blockerar vägen till ditt tillfrisknande kommer fram. Man kan hjälpa bara med det som man känner till. Du behöver inte vara rädd för att du sårar din psykolog. Som jag sa, vi vet att man inte alltid får en nödvändig förtrolig kontakt med alla patienter. Du ska få den hjälp du behöver oavsett hos vem. Det är det som är avgörande, det är det som är i första rummet som också du ska ha framför ögonen.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta