Blev retad för mitt utseende

Hej. Jag är 12 år och självskadar mig. Jag har gjort det i nästan 2 år för att jag har haft ångest och har varit deprimerad. Allt började med att jag blev retad för mitt utseende och hur jag är. Jag blir inte accepterad för den jag är och har försökt ändra på mig (min klädstil, utseende, beteende osv) för att visa att det är något som händer med mig, för att visa att jag mår dåligt. Det är några personer som vet att jag självskadar mig, men de verkar inte bry sig. Jag har inte sagt någonting till mina föräldrar för att jag är rädd att de ska säga att jag går igenom en fas eller något sånt. Som om de inte skulle ta det på allvar. Eller om de skulle ha det för seriöst och nästan vill vaka över mig som en hök för att de tror att jag skulle vilja ha uppmärksamhet... Snälla hjälp mig. Jag vill sluta men samtidigt inte. Ibland tänker jag t.o.m på självmord.

Jag vet att det kanske låter konstigt att vilja ta självmord ”BARA” för att folk retar mig, en sak som man bara kan ignorera. Men det är ganska svårt eftersom det har pågått så länge. 

Tacksam om ni kan hjälpa mig

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Det var bra gjort av dig att skriva till oss. Det kan bli väldigt tungt om man som du gjort, gått runt med alla tanka och känslor själv. Finns det ingen vuxen på din skola som vet hur du har det och att du blir mobbad? Du tror att det låter konstigt att du har det så svårt ”bara” för att du blir retad av dina kompisar.

Jag tycker inte att det låter ett dugg konstigt. Jag vet hur vanligt det är att barn och vuxna far väldigt illa om de blir retade och utsatta för mobbing. Då är det jätteviktigt att man får hjälp så att mobbningen slutar och så att man förstår att det inte är något fel på en.

Du skriver att du inte sagt något till dina föräldrar då du är orolig för att de skall säga att du går igenom en fas eller så. Jag känner ju inte dina föräldrar men jag har ju träffat många barn och deras föräldrar. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar brukar vilja veta hur det är med deras barn. Och att de brukar vilja vara till hjälp för sina barn även fast de kanske blir oroliga eller ängsliga.

Jag tycker att du ska försöka prata med dina föräldrar. Då skulle ni tillsammans prata om hur du och ni skulle kunna gå vidare så att det blir bättre för dig. Då kan dina föräldrar kanske hjälpa dig att prata med skolan om hur du har det på dagarna. Du kan ju också fundera över om det inte finns någon vuxen på din skola som du kan känna lite förtroende för och som du kanske skulle kunna pröva att prata med. Så att du får den hjälp du behöver och så att du inte behöver må så dåligt som du gör nu. Det skulle kanske kunna vara skolkuratorn, skolsköterskan eller någon mentor på din skola.

Skolan måste försöka hjälpa dig så att du kan känna dig trygg och säker på dagarna. Det är deras skyldighet och du har faktiskt rätt att få hjälp när det känns som det gör för dig. Jag tycker att du nu kanske ska börja med att försöka berätta för dina föräldrar om det du skrivit till oss om. Du kanske till och med kan visa dem ditt brev?

När man läser ditt brev är det inte alls svårt att förstå hur svårt du har det och att du behöver hjälp och att det som händer nog inte är en fas som du går igenom. Nu har du skrivit till oss och nu är det dags för dig att försöka kämpa på och ta nästa steg som kan vara att prata med dina föräldrar eller någon vuxen på din skola.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta