Orkar inte bo hemma längre

Kan man som barn be om adoption? Mamma skriker på mig att mina syskon att de är så mycket bättre och att hon önskar att hon inte hadr skaffat mig. Min lillebror slår mig, minsta jag gör. Mina syskon har var sitt rumm och mamma har ett rumm och ett k8ntor men jag behöver sova på soffan som är för kort för mig. Jag hade kontakt göräldrar förut, det var det nästa som hänt mig i hela mitt liv men sedan när jag var 7 år så fick jag alldrig träffa dem igen. Hemma har vi också stökigt och vi får inte ta hemm kompisar och jag har i prinsip inga kompisar, bara mågon som jag pratar med nån gång i veckan i klassrummet. Jag tror att de flesta inte hade brytt sig eller typ nlivigt glada om jag dog, jag vill bara dö och jag mår bara skit över allt i hela världen. Men jag tror att allting skulle bli lite bättre om jag blev addopterad, så jag undrar om jag kan önska det?

En tjej som vill bli adopterad

BUP svarar:

Hej!

I ditt brev beskriver du en hemsituation som inte är OK. Att du får höra av din mamma att det vore bättre om du inte fanns. Att hon säger till dig, eller skriker, att hon ångrar att du blev född är så fel det bara kan bli.
Jag förstår att det gör dig riktigt ledsen att få höra din mamma säga så till dig. Det är både elakt och grovt att uttala sig så till sitt barn. Att du sedan blir slagen av din lillebror och känner att du inte är lika betydelsefull som får sova på en alltför kort soffa då dina syskon har eget rum, gör det inte enklare för dig. Att inte få eller kunna ta hem kompisar är ännu ett minus.

Det är inte konstigt att du längtar efter att bli adopterad eller bo någon annanstans. Du har ju fått testa hur det kan vara att bo någon annanstans, då du åkte till dina kontaktföräldrar när du var liten. Du bär på positiva minnen därifrån och har något att jämföra med.

Nu undrar jag om det finns någon vuxen som inte tillhör familjen som vet hur du har det hemma och som vet hur du mår. Mitt råd till dig och andra barn och ungdomar i liknande situation är att börja berätta för någon vuxen om er livssituation.
Dels för det kan kännas skönt att dela med sig av sina upplevelser. Om man känner sig ensam och lite övergiven behöver man få stöd, kanske en tröstande kram och få veta att det finns personer som bryr sig om just mig.
Att lilla jag är viktig och någon som skulle vara saknad om jag inte längre fanns.

Kontakten med dina "extra" föräldrar bröts då du var 7 år. Berodde det på att det blev lugnare hemma hos dig så behovet inte fanns längre eller vad var det som hände? I ditt brev verkar det som att du inte var riktigt förberedd på att ni aldrig skulle ses mer?  Att du inte fick göra ett avslut och säga hej då? 
Hur det nu är med det så bär du bär på positiva minnen och det är ju bra.

För att ni skulle få den insatsen med kontakt-föräldrar måste väl socialtjänsten varit inkopplad eller hur? Du var ju så liten då, så det är inte konstigt om du inte har koll på det, men jag skulle tro att ni hade kontakt med socialtjänsten då. 
Om det behövs en ny kontakt finns det redan information hos socialtjänsten om din familj och som kan underlätta fortsatt hjälp. 

Du nämner din mamma i ditt brev och ingen annan förälder. Din lösning och önskan är att bli adopterad. Ifall dina föräldrar är skilda - är det inte ett alternativ att bo växelvis eller mer tid hos den andra föräldern? 
Du har säkert tänkt den tanken redan men landat i att det vore bäst att bo någon annanstans.

När det gäller frågor runt att inte trivas hemma, inte känna sig trygg hemma, vara utsatt för våld och mobbing, så vill jag hänvisa till en hemsida som heter koll på soc. Den sidan vänder sig till barn och ungdomar och förklarar på ett fint sätt barnens rättigheter och vad man kan få hjälp med från socialtjänsten. Kolla in den!

Om det är så att du skulle behöva ta kontakt med socialtjänsten undrar jag på vem som skulle kunna hjälpa dig med det. Jag funderar på om din mentor eller skolkurator i din skola skulle kunna hjälpa till.
Du kanske kommer på någon annan person som du tycker är ett bättre alternativ?
Jag tror att du skulle behöva stöd och hjälp, men det första viktiga steget är att börja berätta för någon vuxen om din situation. Det kan leda till att du får det bättre hemma.
Din mamma kanske kan få stöd i att vara mindre arg och mer kärleksfull.


Lycka till och tack för ditt brev.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta