Känner samma hopplöshet varje dag

Hej!

Jag har under en lång tid, från att jag var ca åtta tills nu när jag är sjutton aldrig riktigt sett någon mening med livet och allting har känts ganska hopplöst och dystert de flesta dagar som förvärras av yttre faktorer, främst skifte i årstider. Har en del stunder då och då där livet inte känns lika dystert men överlag känns det som att ingenting riktigt spelar någon roll. Har alltid funderat över om jag bör söka hjälp och tagit upp det med mina föräldrar några gånger men de tycker inte att jag är den "typen", vad det nu är. Jag tänker på självmord minst några gånger varje vecka (i perioder) men tror aldrig jag skulle göra det rent fysiskt. Skadar inte mig själv men haft ätstörningsproblematik i perioder. I övrigt fungerar jag som normalt, går till skolan, gör det som förväntas av mig och har intressen, gör det som ska hjälpa mot nedstämdhet (träna, äta kosttillskott) men känner ändå samma hopplöshet varje dag. Vet inte om mina problem är tillräckligt stora för att söka hjälp. Hoppas att jag kan få svar på det genom att skriva.

Janelane

BUP svarar:

Hej Janelane!

Jag tror det är många som kan känna igen sig i dina tankar och känslor om livets mening.

Det är också vanligt att barn i olika perioder börjar fundera över livet och framtiden. Ofta kring den ålder som du själv minns tillbaka att du började ha dessa tankar. Ibland kan det här göra så man som barn känner sig lite orolig och ledsen i perioder.

Precis som du uttrycker, så blir dessa tankar om livet ofta mer närvarande under tonåren. Inte helt ovanligt så kan det nästan kännas som en kris ibland innan man har hittat sin väg fram i livet och med sig själv. Kanske är det delvis det som du också brottas med?

Men när du nämner att dina svackor blir så pass djupa att du börjar tänka på självmord, så är det tecken som bör tas på ett annat allvar.

När du känner så, så bör du också få något stöd från någon vuxen i att hantera det och ta om hand om hur det påverkar dig. Likaså att du i perioder har det jobbigt med ätstörningar. Då kan det vara dig till hjälp att ha någon att prata med om dessa känslor.

Jag tycker det låter som du också på flera sätt har en styrka i att hantera dina känslor och du gör många bra och kloka saker för dig själv. Du försöker prata och ta råd från dina föräldrar, du tar hand om dig själv och tränar. Att du också för det mesta klarar att äta regelbundet och tillräckligt är bra.

Men om du har tendenser att äta dåligt och inte får i dig den näring du behöver så kan det vara klokt att du söker upp vårdcentralen. Där kan man utesluta så du inte har några brister som bidrar till så du går runt och känner dig nedstämd långa perioder.

I och med att du verkar hamna i mer allvarliga känslor kring att inte vilja leva så tycker jag du tänkt klokt och bra när du funderat på att ta hjälp.

Ett första steg för dig kan vara att du vänder dig till skolkuratorn för samtalskontakt. Där kan du få råd och skolkuratorn kan också leda dig vidare till annan hjälp du kan behöva.

Via nätet kan du få råd och stöd genom föreningen Tilia eller Ätstörningszonen.

En annan väg för dig att få hjälp med en egen samtalskontakt är genom ungdomsmottagningen. Där arbetar kuratorer som ger samtal och behandling till ungdomar kring olika problem och liknande det du berättar om.

Var rädd om dig och lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta