Vågar inte visa mina känslor

hejsan jag är en tjej på 13 år. har mått dåligt under 3 års tid nu men på senaste tiden har det blivit värre och värre, har börjat tänka mer på att döden skulle va en utväg från allt. jag började skada mig själv för ungefär ett år sedan och ingen har sett mina armar fulla med ärr eller sår, skulle vilja att någon såg så att jag får hjälp för klarar inte av att må såhär dåligt mera. ingen vet om detta och vet inte hur jag ska säga det till någon heller. orkar inte göra någonting längre, lägger ingen tid på skolan eller mina betyg för jag ser inte min framtid eller att jag lever om ett par år. har en klump i magen och vill egentligen bara gråta hela tiden. allt började när jag fick reda på att min pappa hade cancer sommarn 2016, sen gick det nerför. mina föräldrar har låtit mig prata med kuratorn om hur jag kände inför pappas sjukdom men jag vågar inte visa mina känslor inför andra. 

L

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Människor och familjer reagerar så olika inför ett cancerbesked. I en del familjer kanske man inte alls pratar om det. Den som få cancer kanske varken vill tänka på det eller prata om det. Eller föräldrarna kanske pratar med varandra om det, om sin oro och hur det ska gå, men säger inget till barnen för de vill inte oroa dem. I andra familjer kan alla prata om sin oro och tankar och känslor de har.

Många gånger tänker barnen att det är bäst att inte visa sin oro för att på så sätt inte oroa sina föräldrar i "onödan" 

Dina föräldrar har förstått att du behöver tala om det som hänt och lät dig prata med kuratorn. Kanske ett tecken på att de själva tyckte det var svårt att prata om det med dig? Eller ibland tror föräldrar att någon "professionell" är bättre än de själva att prata om svåra saker. Men så behöver det inte vara.

Jag vet inte hur det är i din familj - varför du inte vågat berätta hur du mår - hur ledsen du är och kanske också hur orolig du är. Du vill att någon ska se dina ärr och sår och jag antar att du vill att de ska förstå hur ledsen du är och att du ska kunna visa det.

Det är ju självklart att du blir ledsen och orolig och att du ska kunna visa det. Vad kan det vara som gör att du inte vågar visa dina känslor för dem?

Jag vet inte riktigt hur du ska göra för att våga men jag hoppas att du kan släppa kontrollen över dina känslor. Kanske är det det som blir skrämmande? Att släppa kontrollen- att inte riktigt veta vart det bär hän. -"Kan jag sluta gråta? Kan de ta emot och trösta mig? Kanske kommer jag att känna mig ändå mer ensam och bli ändå mer ledsen?"  Jag tänker mig att du kan få sådana tankar.

Om det är så kanske du kan börja med att berätta att du har svårt att visa hur ledsen du är. Att du är rädd att visa dina känslor, men skulle vilja det för du mår så dåligt av den ensamhet som följer när man inte kan visa hur man egentligen mår. Kanske kan du börja med att prata om det på det viset, lite indirekt?

Om du känner att du inte vågar nu heller kanske du kan gå tillbaka till kuratorn och berätta om ditt problem -att inte våga visa vad du känner. Jag tror du kan få hjälp att komma på hur du ska göra. Och det är en viktig sak att våga visa hur man känner så att man kan få andras förståelse och om man vill -tröst och hjälp.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta