Social ångest i skolan

Hej,

Har gått till Bup i snart två år och mår fortfarande skit. Men det är lugnt för jag vill inte må bra. Jag ljuger för Bup och alla andra, förutom mig själv. Jag orkar inte ens försöka. Jag vill inte må bra. Jag hatar känslan av att vara glad. Jag vill må dåligt. Jag vill inte ta någon medicin. Jag vill inte prata. Jag vill bara få vara ifred. 

Det började med depression, sen anorexia, länge. Sen depression och självskada. Sen suicidförsök, men jag ville inte riktigt dö. Jag ville bara inte leva längre. Mamma och pappa är fortfarande jätteoroliga och jag hatar det. Jag vill att alla ska sluta. Låt mig vara ifred. 

Jag hoppas att jag snart slipper Bup, men det är inte därför jag skriver allt detta. Jag vill dels bara få berätta det för någon, dels behöver jag hjälp med en sak:

Jag är väldigt tyst i skolan och vågar knappt prata längre. Jag isolerar mig från alla. Jag vill inte ha fler vänner, orkar inte med det, men jag vågar knappt prata längre. Jag har ångest inför typ allt som har att göra med att jag måste prata. Jag ska hålla en presentation snart och är rädd för att få en panikattack. Jag är ganska säker på att jag har fått några panikattacker innan, varav vissa i liknande sitationer. Jag ska bara prata inför typ fyra personer, men är ändå jätterädd. Jag tror att jag kan ha lite social ångest, men vet inte säkert. Jag tänker väldigt ofta på vad jag säger och gör när jag är med folk, ibland även min familj. Jag får ångest inför att prata inför folk, men bara ibland. När jag kan svaret på en fråga i klassen räcker jag nästan aldrig upp handen. Om läraren säger åt mig att upprepa något jag sa för tyst inför klassen blir jag helt nervig. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte berätta för någon om detta och jag vill inte att alla lärare ska reagera eller veta om det. Jag vill absolut inte att mina föräldrar ska veta att jag är ensam på rasterna, men är rädd för att min mentor kommer att nämna det på ngt utvecklingssamtal. 

Kan jag få "specialbehandling" från lärare vad gäller muntliga presentationer utan att jag har fått en diagnos? Är det upp till läraren? Vad gör jag om jag måste presentera men inte klarar det?

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Att vara nervös inför presentationer i skolan är något som du delar med många andra elever. Så du är inte ensam om att känna så. Jag är övertygad om att dina lärare har fått frågan från andra elever om det är möjligt att anpassa och få göra presentationer/uppgifter på ett annat sätt, som passar bättre eller känns lättare.

Samla mod och våga fråga. Det är dina ämneslärare eller mentor som tillsammans med dig kan komma fram till en lösning.

Skolan ska ju betygsätta dina kunskaper, så det vore olyckligt om din sociala oro skulle göra att du inte får rättvisa betyg utifrån att du inte är aktiv i skolan med att ta plats, räcka upp handen (i grupparbeten kanske du håller en lite lägre profil). Om du berättar för din mentor får du förhoppningsvis en förståelse och det kanske går att underlätta skolarbetet för dig.

Du skriver att du knappt vågar prata längre och du upplever att det blir svårare och svårare. Jag vill att du ska veta att det går att träna på att hålla föredrag och på sikt kan du även känna dig säkrare och modigare i andra sociala situationer. Men då behövs egen motivation och engagemang, men det går att arbeta med. Mer om det senare.  

Mitt råd till dig - och alla andra i liknande situation - är att berätta för din mentor om det du undviker att göra utifrån den oro du känner. I ditt fall oron att hålla ett föredrag inför klassen och din rädsla att få en panikattack i skolan.  

Om det är så att din oro påverkar dig så mycket att du börjar stanna hemma från skolan, så är det allvarligt och då är det ännu viktigare att du ber om hjälp och är ärlig med hur du har det.

Du har ju de senaste åren kämpat med många olika psykiska besvär. Depression, självskadebeteende, anorexi och självmordstankar. Nu skriver du till oss och det handlar om social ångest.
Jag vill ge dig beröm för att du orkar skriva och att du nu har ett annat problem du skulle vilja få hjälp med. Starkt av dig.

Din beskrivning av din oro har många likheter med det vi brukar kalla prestations- ångest. Du har gått till BUP i snart 2 år och du hoppas att du snart kommer slippa gå dit något mer. Jag kan verkligen förstå att du efter snart 2 års kämpande känner att du vill gå vidare.

Fastän du hoppas att slippa BUP, så undrar jag om du berättat för den du träffat om din rädsla att få en panikattack och det du kallar social ångest. För ditt brev handlar ju om detta och det verkar vara något som plågar dig och gör dig ledsen. 

Jag vet inte vilken behandling då fått på BUP, men till exempel finns KBT (en förkortning för Kognitiv beteende terapi) som visat sig bra för att behandla olika typer av ångest.

Din fråga handlade om skolan kan ge dig en "specialbehandling" utan att du har någon diagnos. Den frågan kunde jag inte besvara mer än råda dig att prata med din mentor. Så samla mod och fråga. Det kommer du att fixa.

Ta hand om dig och ha det bra.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta