Självskadebeteendet är som ett rop på hjälp

Hej jag är 13 år och har mått dåligt länge jag har självskadebeteende det är som ett rop på hjälp men ingen har märkt att jag har skärt mina armar, det ända jag tänker på är min vikt och självmord jag har inte fått en psykolog och ingen vet att jag ens mår dåligt. Jag har börjat överväga självmord så att nån faktiskt vet att jag mår dåligt, jag vet hur breven ska vara skrivna och jag blir lätt avundsjuk och har en vän som vill bara psyka mig och tar allt ifrån mig. Har en bror som skriker hemska saker säger att jag tycker synd om mig själv om jag säger åt han. Min pappa snackar skit om andra särskilt min mamma och det smittar av sig på mig och min bror. Min mamma ger aldrig regler vilket blir ostabilt. Har skilda föräldrar. Jag vill dö hela tiden och tillslut kommer jag inte klara av nå mer.

Hej hopp

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad bra att du skriver till oss och berättar hur du mår. Vad kan det vara tror du som hindrar dig att berätta för din mamma och/eller pappa hur du mår?

Du tänker att ditt självskadebeteende är som ett rop på hjälp. Du skulle egentligen vilja att dina föräldrar såg det och frågade dig, men de ser inte. Jag antar att du inte heller har vågat visa att du skär dig. Du skriver att du mått dåligt länge. Kanske har det med dina föräldrars skilsmässa att göra? Många gånger kommer barnen i kläm på olika sätt vid en skilsmässa. Samtidigt brukar de flesta vilja fortsätt ha en bra relation till båda sina föräldrar

Du beskriver att din pappa pratar illa om din mamma när du och din bror hör på samtidigt som du skriver att det blir instabilt hos din mamma. Det blir ofta knepigt när man blir indragen i föräldrarnas konflikter samtidigt som det blir nästan ofrånkomligt. Du lever ditt liv med och tillsamman med dem.

Men du måste också ha en plats i din splittrade familj. Dina föräldrar ska fortfarande ta hand om dig -lyssna på dig och hjälpa dig så gott de kan. Men du måste också ge dem en chans genom att tala om hur du mår.

Jag tycker att du ska tala om för dem att du mår väldigt dåligt, att du har funderar på din vikt och självmord och att du självskadar dig. Naturligtvis ska du visa dina armar. Jag tror det räcker för att få dem att förstå att du behöver deras omtanke och hjälp nu.

En annan möjlighet som kanske känns lättare skulle vara att ta kontakt med din skolkurator och berätta för hen hur du mår. Hen kommer antagligen ta kontakt med dina föräldrar -vilket är bra och jag tror att du snart skulle ha många vuxna som vill prata med dig och hjälpa dig må bättre. Eller om du ännu inte känner dig mogen att berätta kan du chatta på Tjejzonen och få råd och hjälp hur du ska göra.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta