Får grov ångest efter att ha ätit

hej bup,

jag har under större delen av mitt liv haft svårigheter och ångestladdade tankar va gällande maten, har liksom alltid tyckt jag har varit mke större än alla andra (dock va jag mycket längre än mina klasskompisar när det började) och efter några års tid, när de hade blivit så störande, bestämmde jag att göra något åt saken. så jag började äta mindre och träna mer. 

det höll typ på tills det blev lov, då jag var tvungen att äta normalt, då jag inte ville att min familj skulle märka. sedand började det igen efter lovet och det brukade oftast vara värre än va det va innan lovet.

så har det hållit på i x antal år nu, och jag mår verkligen jättedåligt. till skillnad från i början, så får jag grov ångest efter att ha ätit det minsta och väger mig konstant. jag tränar så ofta jag kan, även fast jag har en handledsskada och knäproblem (kanske inte superbra att träna som jag gör med de skadorna). äter xxx kalorier/dag o tycker fortfarande det är för mycket, även fast jag är medveten att en tonåring ska äta betydligt mer, men det känns som att det inte gäller för mig. hoppar över måltider konstant och kan inte vistas i sociala sammanhang då jag är rädd för att komma nära förbjuden mat.

men nu till frågan; mina vänner, släktingar och föreldrar har påpekat att jag har "blivit mager" (vilket jag inte är men ksk e för att min kroppsbild är lite fucked up vet inte riktigt) och säger att jag gått ner i vikt. mina föreldrar har pratat om mina beteenden backom min rygg, och har hört dem säga att de tror jag har anorexi. jag har ju vetat en del om ätstörningar sedan innan, men nu när de sa det så kom jag att tänka på att jag uppfyller alla kriterier/symtom  (förutom 1  oops) för anorexi. kan det vara möjligt att mina föreldrar har rätt? kan jag ens ha en ätstörning över huvud taget?

// mvh, förvirrad

y

BUP svarar:

Hej!

Du skriver insiktsfullt om dina långvariga svårigheter kring maten - du berättar hur de problemen med tiden blivit värre och värre och du märker att du mår jättedåligt.

Att du märker att känslor av ångest kring vikt och mat påverkar dig mycket, och att du får stark ångest när du äter är tydliga signaler på att något inte står rätt till.

Vilken vikt man har är i sig inte avgörande för om man har en ätstörning eller inte utan det är just vilka känslor, tankar och beteenden som skapar problem kopplat till matintaget och med självuppfattningen.

En person kan alltså vara normalviktig och samtidigt ha en allvarlig ätstörning. Ätstörningar kan med andra ord se ut på flera olika sätt så därför behöver man inte lägga så stor betydelse över olika diagnoskriterier utan det är helheten som avgör. Så det är viktigt att du inte hänger upp dig på att läsa olika diagnoskriterier och kanske väntar med att söka hjälp. För det behöver du få i det här läget, ingen tvekan om det.

Du berättar att dina problem med ångest har gjort så du fått mycket svårt att äta vanliga måltider, och du undviker sociala situationer där det finns mat som väcker din ångest.

Kanske är det så att dina problem har pågått så länge nu så du har fått svårt att se hur illa det verkar vara med dig och dina matproblem i nuläget. Jag tänker på att du nästan verkade blir förvånad när du hörde att dina föräldrar uttryckte sin oro över hur du mår och att de märker att du fått stora problem med att få i dig näring.

Det är i alla fall väldigt bra att både du själv börjat ta till dig att du har en ätstörning och att dina föräldrar har förstått mer om hur illa du mår.

Tillsammans så kan ni börja ta de kontakter du behöver för att börja få hjälp och stöd att minska din ångest och dina matproblem.

Du och dina föräldrar kan kontakta din BUP-mottagning för hjälp med bedömning och prata igenom vilken typ av behandling och hjälp du behöver få framöver.

Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta