Hatar mig själv

Hej! Jag har haft problem ett tag med att jag känner mig ledsen. Jag känner att jag är ensam och tom. Jag hatar mig själv jättemycket och vet inte vad jag ska göra. Det känns som om alla hatar mig bakom min rygg men ingen säger det. Det känns som om det bästa jag skulle kunna göra är att dö. Jag tänker ofta att det är bäst att bara sluta med allt. Att bara dö. Att ingen ändå skulle sakna mig. Jag har en vän som jag pratar med ofta, han är också ledsen och har sagt att jag bör prata med en kurator eller phykolog. Jag säger att han också bör göra det, men han vill inte. Jag är rädd att han ska skada sigsjälv då han ofta pratar om att göra det. Han säger ofta att han vill dö. Det gör mig ledsen då han är min bästa vän och jag även haft ett crush på honom sedan fyran (går i sexan nu). Han betyder mycket för mig och jag hatar bara mig själv mer när han pratar om att han vill dö.

Jag är van vid att vilja dö. Jag tänker ofta på det. Jag tänker ofta på hur jag hatar mig själv. Det gör jag värkligen. Jag är ful och äcklig. Jag är inte rolig och helt klart jättetråkig. Jag har aldrig energi att göra något. Jag är inte snäll eller omtänksam. Jag är alderles för smal och är finnig. Jag är petig. Jag är otålig och har tillitsproblem riktat mot alla utom min ända vän. Det känns tomt i mig hela tiden. Jag är värdelös. Idiotisk. Korkad. Ful. Äcklig. Tråkig. Dum. Felaktig. Irriterande. Elak. Konstig. Galen. Talanglös. Phykopatisk. Störd. Opålitlig. Oduglig. Oorganiserad. Problematisk. Petig. Lat. Otålig. Ensam...

Jag har haft dehär mardrömmarna på senaste tiden. De började för typ 2 eller 3 månader sedan. Min vän och crush blir torterad och jag sitter roch ser på. Det är hämskt! Det finns en kvinna i drömmarna.. Jag berättade om henne för en av mina klasskamrater som sa åt mig att jag skulle se en phykolog. Kvinnan är lång, över två meter. Hon är smal och man skulle kunna se hennes revben. Hun har långt svart stripigt hår som går ner till höfterna. Hennes ögon är helt vita bortsett från den lilla lilla pupil som finns mitt i ögat. Ingen iris. Hon är blek. Hennes fingrar är ganska långa. Istället för naglar slutar fingertopparna i svarta klor. Fingrarna slutar inte som fingertoppar hutan väger istället ihop till något som liknar 1dm långa svarta konor. Hennes röst är len men kall. Det värsta är att hennes skratt från mina drömmar alltid är fast i mitt huvud. Ibland saker hon säger men oftast är det bara skrattet. Det är så hämskt och det påminner mig bara om drömmen och allt hämskt som händer där.

Jag tycker inte nån bör bry sig om dethär. Inte bry sig om mig. Men vem som en läser dethär, snälla hjälp mig. Jag är trött på att vara ledsen. Trött på att känna mig ensam. Trött pa allt hat. Trött på livet. Jag har aldrig nån energi längre. Vill bara sova. Men när jag håller på att somna eller somnar kommer drömmen. Jag saknar alltid den här killen, min vän. Jag vill prata med honom. Men han gillar mig säkert inte. Det kommer säkert visa sig att han inte bryr sig om mig alls. Han kommer säkert lämna mig. Det skulle inte förvåna mig. Men jag kommer alltid bry mig om honom. Samtidigt som jag alltid kommer vara ledsen och plågas av tanken att behöva leva en dag till. Att behövde kliva upp en dag till. Gå till skolan en dag till. Finnas en dag till. Jag ska ar honom nu. Jag pratade med honom förut idag men det hjälper inte. Jag saknar honom ändå.

Nu, snälla hjälp mig. Jag är bara så trött på all denhär sorgen och smärtan. Jag hoppas ni kan säga vad jag ska göra för att må bättre och börja älska mig själv och börja luta på andra! Hoppas ni hjälper! 

Annonym

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du skriver om många väldigt viktiga saker. Din egna känslor av ledsenhet, sorg och ensamhet men också din omsorg om din vän och din oro att han på något sätt ska lämna dig eller dö. Du har också själv ibland tankar om att dö. Du tänker att ingen skulle sakna dig.

Din vän tycker du ska prata med en kurator eller psykolog och du säger detsamma till honom men han vill inte. Jag tror det oroar dig. Varför har du inte följt hans råd? Eller kanske gör du det genom att skriva till oss? Men jag håller med din vän att du ska söka någon att prata med och inte en utan flera gånger.

Det finns inget enkelt råd hur du ska börja tycka bättre om dig själv men det finns behandlingsprogram. Man kan förändra sin syn på sig själv men jag tror det är svårt att göra ensam. Du behöver nog hjälp av någon som inte tänker som du gör. Men det är viktigt - också för jag tänker att kanske din tillit till andra, din känsla av tomhet och ensamhet har med din väldigt negativa självsyn att göra. 

Du vill ha hjälp och undrar hur. Det bästa vore om du kunde berätta för dina föräldrar hur dåligt du mår och att de hjälper dig ta kontakt med BUP. Men det låter inte som att dina föräldrar känner till så mycket? Kan du prata med dem?

Om inte så är din väns råd bra. Kan du ta kontakt med din skolkurator eller skolpsykolog och börja berätta. Jag tror du behöver någon som du kan börja prata med och jag tror inte du måste känna tillit från första stund. Du kanske inte gör det men den kanske uppstår efter ett tag - om du vågar pröva. Eller du kan ta kontakt med en ungdomsmottagning. Om du fortfarande inte känner dig mogen att prata med någon direkt kan du pröva med att chatta på Tjejzonen. 

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta