Hur kan man börja öppna upp sig?

Hej, jag är en flicka på 12 år. Jag har mått dåligt i en lång period i mitt liv, jag har pratat med en kurator, men det har inte fungerat. Jag kan inte prata med mina föräldrar, dom tror att allt är okej.

Jag tappar mer och mer fokus i skolan och mår dåligare och dåligare. Jag vet inte varför, jag har vänner, en bra familj, men jag mår bara inte bra.

Jag har tänkt ett tag och velat berätta för mina föräldrar, men dom kommer ta det på ”för stort allvar”, dom kommer tro att jag behöver gå på mentalsjukhus etc. Jag behöver hjälp, hur kan man sluta må dåligt, hur kan man börja öppna upp sig?

Zoe

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att du inte pratat med dina föräldrar om hur du mår - du tror att dom tänker att allt är okej fast det inte är det.
Du vill berätta, vilket är bra och jag hoppas att mitt brev till dig gör att du vågar ta steget.

Din rädsla är att de kommer ta allt på "för stort allvar". Många som skriver till oss på frågelådan är ledsna över att deras föräldrar inte bryr sig. Förklaringen kan vara att föräldrarna har egna personliga bekymmer som gör att de inte klarar av att vara engagerade stöttande föräldrar.
Hur dina föräldrar reagerar går ju inte att veta innan, men om du är rädd för att de kommer att bry sig "för mycket" betyder det att du är viktig och betydelsefull vilket naturligtvis är bra.

Att vänta på rätt tillfälle att berätta kan vara svårt. När är rätt läge? Ska jag prata med en förälder eller båda två? Vad är bäst?

Ett tips är om du skulle säga att du har några viktiga saker som du vill berätta och fråga när det passar att prata om det. Det blir som att boka en tid.

Om du har svårt att öppna upp, kan du ju välja vad du vill börja med att berätta. Du kanske börjar med något mindre och inte med det du tycker är svårast att berätta.
När du väl börjat kanske du känner att: det här gick ju bra...jag börjar bli lite varm i kläderna så jag fortsätter att berätta mer. Du känner att du har flyt.

Om det skulle kännas svårt, om du blir nervös och glömmer viktiga saker du vill berätta, så är det bara att ta upp det nästa gång ni pratar. För det kommer att behövas flera samtal. Om man mått dåligt under en lång tid brukar det inte finnas något snabb lösning.

Sätt inte upp för höga krav på att samtalet måste bli perfekt. Dina föräldrar kommer bli intresserade och ställa frågor till dig, så där får ni samarbeta.  

Det kan vara så att man har vänner, en bra familj fast ändå inte mår bra. Om det handlar om att du tappar mer och mer fokus i skolan och det gör att du känner att du hamnar efter, eller om det är större frågor som oroar vet jag inte.

Tillsammans med den du börjar samtala med får ni tillsammans försöka förstå vad som gör att du mår dåligt.

Du hade pratat med din kurator vid något tillfälle, men det har inte fungerat. Om du skulle behöva stöd att prata med dina föräldrar kanske skolkuratorn kan hjälpa till. Vara med på samtalet eller vara med att planera.

Det behöver ju inte vara kuratorn, om du skulle komma på någon annan som kan vara med är det ju bra.
Om det är din bästa väns föräldrar, någon släkting, om du har någon storebror eller storasyster, kanske inte spelar så stor roll.
Det viktigaste är att du pratar med dina föräldrar så du kan få stöd, tröst och inte behöva gå där hemma utan att visa upp hur du egentligen mår innerst inne. 


Tack för ditt brev och lycka till.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta