Ingen vet hur jag verkligen mår

Känns som att jag bara får fler och fler problem.

Det började med att jag (antagligen) fick en ätstörning våren 2018, vilket gjorde att jag gick ner väldigt mycket i vikt på kort tid. Samtidigt körde jag slut på mig själv genom att plugga alldeles för hårt under hela vårterminen för att få de betyg jag ville ha.

Sen började jag i 1:an, mina problem med mat och min vikt fortsatte men var inte lika grova. Jag mådde rätt bra ett tag, sen började jag bli väldigt stressad över skolan, sen gick jag in i den värsta perioden av mitt liv. Januari-april 2019, jag mådde extremt dåligt, jag missade minst 1-2 dagar per vecka i skolan (låtsades vara sjuk) för att jag bara inte klarade av att ta mig ur sängen. Jag grät i princip varenda dag, kände mig tom men låtsades vara glad framför mina vänner och min familj. Jag utvecklade ett självskadebeteende och planerade mitt eget självmord. Jag genomförde det aldrig, och jag lyckades överkomma mitt självskadebeteende på egen hand.

Nu går jag i 2:an och under hösten började jag få ångest i tillägg till att jag fortfarande rätt dåligt, men jag kände mig iaf inte tom. Detta utvecklades till att jag började få något jag tror var panikångestattacker. Hade redan börjat missa skoldagar igen men ångestattackerna kom oftast påväg till skolan vilket gjorde att jag missade ännu fler skoldagar då jag åkte hem igen. Jag var nära på falla in i mitt självskadebeteende igen, men gjorde det inte. Nu är vårtermin och jag har inte fått en panikångestattack sen innan jullovet, men har börjat känna mig tommare igen och jag har börjat isolera mig från min familj och mina vänner, precis som jag gjorde för ett år sedan. Jag har börjat få självmordstankar och är rädd att det ska bli lika illa som det var för ett år sedan. Denna gången har det börjat påverka mina betyg också, vilket gör att jag tappar hoppet på framtiden och drömmar om universitet.

Jag vet att jag behöver prata med någon professionell. Så många gånger har jag suttit bara ett klick från att boka en tid på en ungdomsmottagning eller ett steg iväg från att gå till skolans kurator men jag har aldrig klarat av det. Aldrig vågat. Jag pratar med min klassföreståndare om min skolstress och han vet att jag har ångest, men resten har jag inte klarat av att berätta. 

Ingen vet hur jag verkligen mår.

Någon som mått dåligt sedan 4:an

BUP svarar:

Hej!

Det är klokt av dig att tänka att du skulle behöva samtala med någon professionell för att bättre hantera din skolstress, ångest och att ta hand om dina självmordstankar som nu kommit tillbaka.

Du skriver att du varit nära att boka tid på ungdomsmottagningen eller söka upp din skolkurator, men inte vågat ta steget. Jag vill peppa dig att gå från tanke till handling. Sätt upp ett mål att du ska göra det innan månadens slut. Du har ju redan testat hur det var att berätta för din mentor om din ångest och där verkar du fått en okej respons. Du nämner i alla fall ingenting negativt om detta i ditt brev.

Att du inte vågat söka hjälp tidigare är inte konstigt. Att vara nervös inför ett första samtal är normalt. Att efteråt känna att det var många saker jag inte hann berätta känner vi igen. Det du ska veta är att den du träffar är van att ha nybesök och att det säkert finns en del frågor ni behöver gå igenom som ställs till alla som kommer dit för första gången.

Jag vill ge dig beröm för att du är bra på att beskriva hur dina problem såg ut då du började skolan. Du har bra koll på hur ditt liv sett ut från det du var liten, fram till idag. Du vet när du mådde bra och när du kom ner i svackor och började självskada. Att du kan återge din livshistoria för den du kommer samtala med kommer hjälpa er att förstå mer vad som gjort att du mår som du gör. I alla fall närma er olika tänkbara anledningar om det är något du funderar över. Det brukar vara skönt att få höra att ens reaktioner är rimliga och att det inte är konstigt att reaktionerna kommer. Att du har reagerat som de flesta skulle kunna göra i en liknande situation.

Jag vill även ge dig beröm för att du klarade av att bryta ditt självskadebeteende på egen hand- riktigt bra gjort! Du bär på en hel del styrkor eller hur? Glöm inte bort det.

Nu oroar du dig över framtiden och känner igen mönster som återkommer, med ökad isolering och självmordstankar. Att känna igen gamla beteenden är bra. Att förstå när varningsklockorna börjar ringa. Klokt av dig att förstå att du behöver ta hjälp.

Målet med er samtalskontakt får ni naturligtvis formulera tillsammans men att arbeta fram bra strategier för att hantera din skolstress/ångest känns som en viktig del för det hänger ju ihop med negativa tankar om framtid och utbildning. Så tveka inte!


Lycka till!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta