Är jag inte tillräckligt allvarligt fall?

Hej, jag är 15 år och jag har nyligen fått diagnoserna Aspergers syndrom och adhd hos er. Efter utredningen så fixade mamma en tid hos er igen pga att jag har velat prata med en kurator, men när jag kom dit så ville hon som höll i mötet bara prata om vad Asperger är, hon hade nog missförstått så någon hon hade pratat klart så berättade jag varför jag egentligen var där.

Jag fick fylla i ett formulär om typ varför jag ville ha en kurator, kvinnan som jag hade mötet med känner jag inte att jag kunde lita på riktigt så jag berättade inte riktigt hur skitigt jag mår och hur jag tidigare har skadat mig själv och liknande men jag sade att jag hade mycket jag skulle vilja diskutera med en kurator och att jag inte gillar skolkuratorn. Och att jag faktiskt mår ganska dåligt men det enda hon sade var ”Aa, men om du inte har själmordstankar och ett så allvarligt fall så kan vi inte ge dig en kurator, men du kan ju kanske försöka prata med skolkuratorn igen!”

Jag hatar att hon inte kunde förstå att jag faktiskt mår dåligt och att jag behöver prata med någon, nu vågar jag inte gå tillbaka för jag har fått för mig att jag typ ska bli utskrattad...

jag vet inte vart jag kan få en psykolog eller kurator förutom hos er och jag har bara känt mig sämre för att hon sade att mitt ”fall” inte var allvarligt

En tjej som mår dåligt

BUP svarar:

Hej!

Av din beskrivning verkar mötet varit riktigt misslyckat. Det låter som att kuratorn inte alls förstod dina behov och att ni alldeles pratade förbi varandra. Sådär ska man verkligen inte känna sig efter ett BUP-möte. Du kan dock vara säker på att ingen skrattade åt dig efteråt.

Men det viktigaste just nu är att du får en sådan kontakt som du önskar. Jag tycker det var starkt av dig att få till ett möte utifrån vad du känner du behöver hjälp med. Att formulera sig kring svåra och känsliga områden är en utmaning men det är superviktigt att vara tydlig. Eftersom BUP-kuratorn inte kunde förstå hur dina svårigheter ser ut så trodde hon kanske bara att du inte trivdes så bra med just denna person som var skolkurator. Det blev i så fall ingen bra början och kanske är det så att du nu får svårt att prata vidare med henne? Jag skulle tro att du behöver en annan person som behandlare på BUP, en kurator eller psykolog.

Men det allra viktigaste är att du kan formulera vad det är som du behöver hjälp med. Det är svårt att vara så modig så man vågar berätta allt. Det vet vi på BUP, så det skulle räcka första gången att säga att du har skadat dig själv och på vilket sätt du mår dåligt för att motivera att du faktiskt behöver en samtalskontakt. Senare, när du kommit till  en person som känns rätt, kan ni gå mer in på vad det svåra innebär. Om du inte säger något tydligt om vad slags svårigheter du har så uppfattas de inte heller.

Jag vill föreslå att du ber din mamma hjälpa dig att be om ett nytt möte med en annan behandlare och stötta dig att berätta tydligt om de områden som du behöver prata om. Försök också förbereda dig själv med vad du ska säga och vilka ord du vill använda.

Om nu detta inte heller skulle fungera så finns det andra möjligheter också: du kan prova med vårdcentralen och Ungdomsmottagningen där du bor.

Hoppas du har ork att fortsätta begära hjälp för dina behov, det har du all rätt till.

 

PS. Jag bifogar en artikel om BUP-besök och ett tidigare brev som vi svarat på och som du kanske kan känna igen dig i.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta