Mina ständiga tankar på mat något som jag kan få hjälp med?

Hej! Jag är en tjej på snart 17 vintrar som har ett problem med mat. Jag har så länge som jag kan minnas haft en svår relation med mat. Jag har alltid överätit, speciellt vad som än innehåller socker så som godis, kakor, juice mm. Parallellt med detta har jag mått dåligt över mitt sätt att hantera mat och mina känslor har varit en berg och dalbana. Innan jag kom in i puberteten kunde jag som många andra barn äta ganska mycket utan att det faktiskt gjorde någon skillnad på kroppen. Men när jag kom in i puberteten och började se förändringar på min kropp började min mani. Jag har haft perioder när jag har ätit nyttigt och motionerat, sett resultat och mått bättre. Men det är alltid till punkt och pricka, bra mat och motion blir mitt prioritet ett i vardagen och om jag äter någon som är det minsta onyttigt blir jag arg på mig själv och vet inte vart jag ska ta vägen. Dock håller aldrig detta och jag faller alltid tillbaka till andra sidan gungbrädan. Jag börjar äta vad jag vill och jag äter mycket, dvs en Marabou chokladkaka om dagen (som jag gömmer på mitt rum), jag småäter allt som jag kan få tag på att jag bakar kakor och annat kanske två-tre gånger i veckan och på helgen äter jag ännu mer sötsaker. Dessutom slutar jag att motionera förutom promenader med hunden. I dessa perioderna är jag extra uppmärksam med min kropp och jag kan ibland inte ens läsa en bok för mina tankar är så uppe i "mattänket" alltså vad som finns ute i köket som jag kan äta.

Jag har även haft riktigt låga stunder för ca 1 år sedan då jag blev påverkad av min väns depression och försökte helt enkelt sluta äta. Jag har många gånger ÖNSKAT att jag kunde drabbas av anorexi bara för att sluta äta så som jag gör. Jag har ett lite svagt minne av när jag var lite, så liten att min mamma hjälpte mig att duscha, och efter att jag hade duschat och torkade mig och skulle klä på mig så sa jag: gud vad tjock jag är, jag ska sluta äta! Och min mamma sa såklart emot. Jag vet inte om jag verkligen menade vad jag sa men jag sa det ändå. Jag hade sådana tankar redan vid den åldern.

Både jag, min familj och folk runt omkring har alltid skojat om min matlust. Det har alltid varit ett personlighetsdrag att jag älskar mat och speciellt socker. Men jag har på senare år förstått att detta måste vara någon typ av beroende eller liknande. Jag förstår själv att det jag gör (manin) och mina tankar och mitt sätt att hantera mat kan inte vara normalt och jag mår mycket dåligt över det. Tankar, ångest och självhat är en stor del av mitt liv eftersom jag inte kan kontrollera mig själv. Jag har sagt till mig själv "varför kan jag inte vara som alla andra? Varför kan jag inte ha en normal relation till mat?"

Jag undrar därför om detta faktisk är något slags "problem" som jag faktiskt kan få hjälp med. Jag har såklart försökt själv men jag kan aldrig stå emot alla mina tankar om mat som jag faktisk vill äta och som jag kräver. Så snälla säg att jag kan få hjälp, för det behöver jag.

F

BUP svarar:

Hej F!

Det här med mat, matlust, aptit, sug är ett stort kapitel som blir svårt att göra rättvisa i ett kort brevsvar. Det kan se olika ut för olika människor, och kan också variera över tid, över perioder i livet, utifrån hur man mår, hur trött eller stressad man är… och mycket annat.  Det som har blivit jobbigt för dig är att du ständigt tänker på detta, att det här med mat upptar dina tankar nästan hela din vakna tid. Och när en viss sorts tankar tar överhanden i ens liv, så kan det bli problematiskt.

Men visst finns det hjälp att få!

Jag skulle i första hand rekommendera dig att börja med att prata med skolsköterskan och/eller skolläkaren samt skolkuratorn. Dels för att få lite koll på hur du mår fysiskt, så att det inte är något kroppsligt som gör att din aptit är i obalans. Dels för att få konkreta tips på kost och näring och hur just du ska äta eller om det är något du bör undvika. Men också för att se hur det ser ut för dig i livet i övrigt. Hur du har det med kamrater, hur du har det i skolan, om det är något som stressar dig, hur du sover…etc. Detta är jätteviktigt!

Som jag skrev ovan så kan det se olika ut i olika lägen i livet, och ibland kan det bli så att maten blir ett sätt att trösta sig, fly eller kontrollera en tillvaro som kräver för mycket av en. Det blir liksom enklare att äta/tänka på mat än att hantera annat i livet som kanske är svårt att greppa.

Ibland kan det vara så att vissa tankar får för stor plats. Vad kan man göra åt det då? Det är ju jättesvårt att bara bestämma sig för att sluta tänka på en sak! Jo, det är så att tankar, känslor och handlingar hänger tätt ihop med varandra. Det man tänker påverkar det man känner, vilket påverkar vad man väljer att göra. Och tvärtom; det man gör påverkar ofta också ens tankar och känslor. Det bästa - och faktiskt enklaste - brukar vara att försöka göra saker, att utföra handlingar. Trots att man kanske tänker och känner si eller så. När man gör något som är bra för en, så brukar tankar och känslor följa med.

Så jag tror att det är viktigt att du ser över hur du har det i livet.
Att du GÖR saker som du vet att du mår bra av, som ger dig energi och gör dig lugn och varm inombords.
Att du fortsätter att gå till skolan och sköta den. Om det är för stressigt kanske du ska prata med din mentor om det finns något som går att göra något åt stressen.
Att du umgås med folk som du tycker om och som tycker om dig.
Att du har intressen och aktiviteter utanför skolan som du ägnar dig åt då och då (som inte innebär prestationer och krav, utan bara är kul).
Att du rör dig fysiskt en stund varje dag.
Att du sover ordentligt och tillräckligt mycket.
                       och
Att du tar hjälp och pratar med någon om det som känns tungt.

Så, det här med mat, hur man mår och hur man har det kan hänga ihop. Där för är det viktigt att du får hjälp att sortera lite kring hur det ser ut för dig. Fördelen med att prata med någon på skolan är att de finns nära dig i vardagen. De kan också hjälpa dig vidare om det skulle behövas. (Ungdomsmottagningen är annars ett alternativ).

Vänta inte! 

Lycka till!