Vill ha traumabehandling men BUP håller inte med

Hej!

 Jag är en tjej som flydde från mitt hemland när jag var sex år pga grov förföljelse mot etniciteten jag tillhör och riktigt dåliga framtidsutsikter. Idag har jag bott i Sverige i 11 år. Jag bodde med min biologiska familj tills för ca ett år sedan. Numera bor jag med en fosterfamilj. Anledningen till varför jag skriver till er är för att jag är förtvivlad. Jag mår dåligt pga att jag blev våldtagen två gånger och utsatt för tusentals sexuella övergrepp av min biologiska pappa och min biologiska bror från jag var 5 år tills jag flydde från dem. Utöver det har jag blivit fysiskt misshandlad tills jag var runt 10 år och psykiskt misshandlad dagligen från 5 år tills jag flydde från min biologiska familj. Hela familjen, alltså min biologiska mamma, pappa och tre äldre syskon psykiskt misshandlade mig dagligen. Jag har blivit kallad ful, tjock, äcklig, värdelös, hora mm tusentals gånger. Jag kommer ihåg när jag var yngre och mitt liv behandlades som skräp. Jag kunde lämnas hemma ensam hemma flera timmar utan mat medan resten av familjen var ute och shoppade och hade roligt.  Från jag var runt 12 år var jag tvungen att handla mat och slänga sopor dagligen. En gång när jag var 14 år fick jag gå i bitande vinterkyla för att köpa snacks åt familjen trots att mina biologiska föräldrar har två bilar. Jag väcktes ofta på kvällen för att handla åt familjen trots att jag var tvungen att gå upp tidigt nästa dag. Ibland fick jag inte äta frukost om jag inte handlade mat. Jag tvingades även att tvätta hela familjens kläder varje vecka och blev hotad med våld om jag inte fick bra betyg i skolan. Vid middagsbordet blev jag ofta hånad för mina intressen. Jag var familjens hushållsslav. Jag blev även mobbad dagligen på mellan- och högstadiet av en grupp killar i min klass. Pga alla trauman så jag har försökt begå självmord 10 ggr och vara nära att lyckas en gång. Jag har lidit av paranoia, ätstörning, självmordstankar, självskadetankar, depression och ångest. 

När jag var 16 år flydde jag hemifrån och bodde ett kort tag hos kompisar innan jag placerades i jourhem i några veckor. Sen kom jag till mitt familjehem där jag varit i ca ett år. Mitt familjehem behandlar mig bra. 

Trots allt detta har jag idag inga självmordstankar, äter normalt, inga tankar på att skada mig själv och ingen paranoia. Men mitt problem är att BUP vill inte ge mig traumabehandling. De säger att mina problem beror endast på att jag har en mild form av autism. Men kan inte hjärnan bli konstigt utvecklad pga trauman? Jag har försökt ihärdigt att få traumabehandling men de går inte med på det. Just nu känner jag mig utmattad 24/7, jag sover ganska dåligt, jag sover typ 10 h per natt och ändå är jag jätte trött under dagen. Jag känner mig vuxen och som ett litet barn på en och samma gång. Jag har ingen identitet utanför all misshandel mot mig. Jag gråter ofta och ältar ofta mina trauman. Det enda positiva är att jag tränar några ggr i veckan och jag har några bra vänner. Jag själv misstänker att jag har PTSD men BUP tycker att jag har endast en mild form av autism. Jag vill inte dras med mina trauman för resten av mitt liv. Jag vill inte dö men jag vill inte leva ett liv med flashbacks 24/7. Vad ska jag göra?

Förtvivlad 17åring

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt mycket berörande brev. Du har många svåra upplevelser bakom dig och inom dig. Men du verkar också ha en stor styrka. Du har flytt från det svåra och du har lyckats skapa kontakt med en ny familj och med vänner.

Men förstås påverkar dina svåra upplevelser dig mycket. Det vore underligt annars.

Du säger att du fått diagnosen mild autism. Och du undrar om inte trauma påverkar ens hjärna. Jo man påverkas av att under lång tid ha blivit traumatiserad av sina närmaste. Det kan påverka en både tankemässigt och känslomässigt. Och oftast behöver man få hjälp i form av behandling.

Du säger att BUP inte vill ge behandling. Om jag förstår dig rätt för att de bedömer att dina svårigheter bara förklaras av din autism? Utan att närmare veta hur de resonerat på BUP, så kan jag bara ge ett allmänt svar.

Diagnosen autism ställs utifrån om olika beteenden hos en individ uppfyller kriterierna, så att säga är tillräckliga för diagnosen.
Man måste då utesluta att det finns andra orsaker, som tex trauma, till dessa beteenden.

Man kan förstås både ha autism och vara traumatiserad. Och behöva behandling.

Med tanke på vad du varit med om, och under så lång tid, låter det sannolikt att du behöver hjälp med att bearbeta dina upplevelser. Men vilken behandling som är bäst för dig är svårt för mig att säga. Ibland kanske inte traumafokuserad terapi är det bästa, utan någon annan behandling.

Jag tycker du ska ta hjälp av dina familjehemsföräldrar och socialtjänsten (som jag antar att du har kontakt med) för att tala med BUP igen, så att ni förstår varandra.

Om ni inte blir överens så kan ni försöka vända er någon annanstans för en "second opinion".

Och du kan ringa BRIS för ett samtal med en kurator där som kan ge dig mer råd.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta