Är ofta rädd att misslyckas

Hej! Jag har länge under hela mitt liv hatat allt med mig själv och då är det verkligen allt. Svårt att tro att någon tycker om mig inte ens min mamma. Har oro och stressad över livet väldigt mycket. Vissa dagar så kan jag bara må jätte dåligt och gråta utan att jag inte vet varför, då blir jag tyst under hela dagen och känner mig konstig bara, typ att jag inte känner mig som vanligt. Kan aldrig sätta finger på vad jag mår dåligt över i dom tillfällena. Har haft självmordstankar sedan tonåren började, men har inte skadat mig fysisk utan bara i huvudet. Vissa gånger så kan jag tänka hur jag ska dö, på vilket sätt är det minst smärtsamt. Hoppa framför tåg har inte varit ett alternativ för mig de känns som att de skulle göra så ont men det hände något i mitt liv förut och jag kände mig helt levande begravd aldrig känt mig så olevande i hela mitt liv, i den stunden kände jag ingenting och att jag kunde inte se någon smärta i att stå framför tåget och jag kände ingenting. Vart jag än tittade såg jag mig själv död överallt. Då menar jag se mig stå där på rälsen och bli överkörd av tåget och när jag åker bil över en bro och tittar så ser jag mig själv stå där och hoppa, se mig framför bilar när jag blir överkörd. Vart jag än tittade såg jag mig bara dö på olika sätt på alla ställen jag tittade. Jag dog vart jag än tittade och det pågick i 3-4månader. Nu ser jag inte sådant lika ofta längre men då såg jag de verkligen konstant. Men under den tiden kände jag mig inte levande. Har aldrig försökt tagit självmord men tankarna finns i mitt huvud om hur de ska gå till ibland känner jag så och tänker så. Jag är faktiskt inte rädd för döden, jag vet att allt är så mycket bättre på andra sidan. Har även stunder när jag ser mig framför spegeln och börjar gråta. Har haft period då jag spyr upp det jag har ätit också för känt mig tjock. Inte nu dock men känner mig ful, tjock, värdelös,osv. Tycker inte om någonting med mig själv och är inte bra på något heller. Är rädd för att misslyckas jätte ofta, tror aldrig jag kommer lyckas med något ibland. Stunderna då jag lyckas får jag en jätte stor lättnad och blir glad. Har även svårt att socialisera mig med främmande människor, som jag gör naglar på folk ibland och de tar på mig jätte mycket efteråt, blir helt slut i kroppen av de. Vissa gånger avbokar jag ofta när jag bara ändå ligger i sängen. Jag har nog glömt bort lite mer olika mående jag har i min vardag men kan jag ha diagnos för något? Har även väldigt dåligt självförtroende. 

BUP svarar:

Hej!

När jag läser ditt mejl får jag ett intryck av en tjej som har haft en rätt så jobbig period i de övre tonåren, men som har en enorm inre styrka. Denna hennes styrka gjorde att hon i många stycken har lämnat denna period bakom sig. Inte att hon mår bra men att hon trots allt tagit sig vidare, som det verkar, av egna krafter.

Det som säger allt detta till mig är att du har haft många självmordstankar men hade krafter att behålla kontrollen och inte skadar dig på något sätt. Eller att du var på väg mot en ätstörning men kunde stoppa dig att spy upp maten du ätit. Allt det här är exceptionellt bra gjort!

Jag förstår att du fortfarande inte mår bra. Ditt självförtroende är lågt, du ser på dig med väldigt kritiska ögon och har en negativ syn på din kropp. Du brottas med någon sorts prestationsångest, du är rädd för att misslyckas. Fast det är jättebra att du ändå också kan se när du lyckas, att du faktiskt kan lyckas.

Men allt som allt står det klart att du behöver stöd och hjälp. Stöd och hjälp med att fylla på din energi och förstå lite mer av vad det är som står i vägen för att uppnå ett bättre självförtroende och att du ska våga tro på dig själv. Att du ska kunna se dina styrkor och balansera din negativa syn på dig själv.

Därför rekommenderar jag att du söker samtalskontakt i första hand på ungdomsmottagningen. Du säger att du inte riktigt kan sätta fingret på vad du vid vissa tillfällen mår dåligt över. Det ska inte vara ett hinder inför att söka hjälp. Samtalen har även funktionen att reda ut det som är oklart, oformulerat, kanske till och med omedvetet för tillfället.

Och en sak till. Du nämner någonting som förut hände i ditt liv och att du efter det inte kände dig levande eller kände dig levande begravt. Jag misstänker att en sådan händelse måste man kunna och definitivt behöver prata om, vad det än har varit. Det finns ingen orsak till att försöka förbigå eller bagatellisera en sådan händelse som lämnat dig känslomässigt helt uttömd. Ta det med dig i samtalen!

Ytterligare tips: Många vårdcentraler har också mottagning för psykiska problem. Du kan ringa dit och fråga. På nätet kan du chatta och få mer vägledning på tjejzonen.se eller på föreningentilia.se

Du undrar på slutet av ditt mejl om det kan vara "någon diagnos" du har. Det kan jag inte säga något om. Men en diagnos är bara ett namn. Det viktigaste är att du nu går till botten med de frågor och problem jag har försökt att hjälpa dig att se och att du får hjälp med dina kvarstående problem och de bakomliggande orsakerna.






Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta