Vågar inte säga till någon hur jag mår

Hej,

jag har sen ett antal år tillbaka mått väldigt dåligt men det har alltid gått lite till och från så i 4:an ville jag inte leva längre, i 6:an skadade jag mig,(förra året) i 8:an var jag så stressad pga skolan att jag varken åt eller sov och skadade mig och ville inte heller leva längre. Jag trodde att jag skulle må bättre i år men jag mår bara sämre. Jag gråter mig själv till sömns och skadar mig nästan dagligen. Jag vågar inte säga till någon hur jag mår exakt, pratar dock med personal i skolan och de vet en del av allt som mitt självskadebeteende, men inte att jag vill ta livet av mig. Jag har extrem hög press på mig själv för att jag vill komma in på det gymnasiet jag vill men lämnar allt plugg till sista sekund för så fort jag sätter mig och plugga så brister jag ut i tårar. Känns som att mitt liv är ett helvette, men jag vet att det finns människor som har det värre. Jag vill verkligen må bättre men just nu ser jag inget ljus, jag vågar inte säga till mina föräldrar eftersom att jag inte vill göra dem besvikna. Vill samtidigt också få reda på om jag har någon sorts av ångest eller depression och lixom vad man kan göra åt det. Jag undrar då vad jag ska göra, jag vill inte ta livet av mig eller skada mig egentligen, men jag mår bara botten mer och mer så att orken som försöker stå emot långsamt försvinner. Jag vill bli bättre men vad ska jag göra?

Anonym

BUP svarar:

 Hej!

Det låter som du ställer stora krav på dig själv. Kanske för stora. Och du vill inte berätta för dina föräldrar om hur du mår för du är rädd att göra dem besvikna. Blir de verkligen besvikna om de får veta att du mår så dåligt att du skär dig? Att du känner dig så pressad att du haft svårt att sova och haft tankar på att inte vilja leva? Min erfarenhet är att de allra flesta föräldrar önskar att deras barn ska må bra, att de kan bli oroliga men inte besvikna när det inte är så. Du skadar dig själv för att få någon sorts lättnad från svåra känslor men det hjälper dig inte mer än möjligen för tillfället. Istället ger självskadandet mer svåra känslor.

Du undrar om du har ångest eller depression och vad man kan göra åt det. Hur dina svåra känslor kan kallas i termer av en diagnos går inte att säga utan att känna dig mer. Intrycket du ger i ditt brev är att du förväntar dig att klara för mycket själv utan stöd av andra och att det leder till mycket oro och självförebråelser. Det som skulle kunna hjälpa dig att må bättre är att tala med någon. Först dina föräldrar som då kan få chansen att ge dig stöd, sedan också någon vuxen professionell som din skolkurator eller BUP.

När man går ensam med sina svåra tankar och känslor är det svårt att se klart, lätt att fastna och inte komma vidare. Det tar mycket energi. Tillsammans med någon är det lättare att se både hur det är och vad man behöver för att må bättre.

Om det inte fungerar med skolkurator kan du vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta