Skadebeteendet är bättre men vill på något sätt inte att det ska försvinna

Hej, i vintras rann glaset över och jag blev deprimerad, sjukskriven och va tvungen att hoppa av första året på gymnasiet. Jag har under denna tiden först haft kontakt med privat psykolog men det var inte tillräckligt så fick en remiss till bup akut, sedan dess har jag haft kontakt på bup men tycker inte att det händer något. Först när jag blev sjukskriven va jag hemma själv men när jag började skada mig själv och fick självmordstankar och nästintill hade planer sjukskrev sig mamma o va hemma med mig hela tiden. Jag kunde inte sova på mitt egna rum och var inprincip aldrig själv. I somras mådde jag bättre och självmords tankarna va borta och självskadebeteendet blev bättre, nu känns det som att jag bara drömde i somras och att jag inte varit med om de då jag mår lite sämre igen men inte lika illa som i vintras. Men samtidigt som de är väldigt skönt att skadebeteendet är bättre vill jag på något sätt inte att det ska försvinna, eftersom jag inte är själv så mycket osv så vet jag inte hur jag ska skada mig längre utan att nån märker de. Jag skulle börja om gymnasiet men ångesten var för stor och jag klarade inte av det, så nu har jag fått chansen att praktisera och jag bestämmer själv hur mycket jag orkar. Men mitt mående går lite upp och ner och skadebeteendet kvarstår och jag vet inte vad jag ska göra.

BUP svarar:

Hej!

Först träffade du en privat psykolog som tillsammans med dig skickade en remiss till BUP. Nu tycker du inte att det händer något. Betyder det att det är för glest mellan era samtal eller är det en kontakt som handlar om medicinering/sjukskrivning och ingen behandling?

Bra att du vill ha en förändring i ditt liv och må bättre.

Jag tycker att det är viktigt att ni samtalar om att du inte tycker kontakten hjälper dig eller att det inte händer något. Det kan vara svårt att ta upp detta, men det är en viktig fråga att lyfta.
Att det finns ett tydligt mål med din BUP-kontakt utifrån vad du vill ändra på.

Ta hjälp av dina föräldrar om det skulle behövas för att få fram dina åsikter. Om vi tänker positivt kan er diskussion göra att ni förstår varandra bättre. Det är i alla fall en förhoppning och att du får den hjälpen du behöver.  

Om du både vill ha kvar ditt självskadebeteende och sluta skära dig är det ett vägval du behöver göra. Du är ju snart myndig och det är viktigt att du får vara med och påverka din behandling.
Jag tror på dig och dina förmågor du har och att du med hjälp kommer att fixa det.

Naturligtvis behöver den du samtalar med få reda på att du självskadar - men det är ju en självklarhet eller hur? Hur ofta och vad som triggar igång dina impulser att vilja självskada.

I all behandling är den egna motivationen otroligt betydelsefull för att nå framgång. Och naturligtvis behandlingsmetoder och förtroende för den man träffar.

Jag vill att du ska veta att de finns bra behandlingar för att behandla en självskadeproblematik, så du ska känna dig förhoppningsfull.

När jag läser ditt brev tänker jag att det väl ändå hänt en hel del positiva saker i ditt liv. Du har börjat på en praktik och är inte hemma lika mycket som tidigare. Sommaren var en bättre period för dig. Dina självmordstankar minskade. 

När du känner att det känns tungt att leva så vore det bra om du för ett ögonblick skulle fundera hur ditt liv såg ut för ett eller två år sedan. Förhoppningsvis ger det dig hopp och en känsla att det går åt rätt håll.
Nu kan du vara på din praktikplats, det är ett stort framsteg. Det är en bit kvar till för att du ska känna att livet är OK. Men du är på rätt väg.

Tack för ditt brev och lycka till.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta