Känner mig utfryst

Hej,

Jag är 12 år och har nu varit deprimerad i lite över ett år. Jag känner inte att jag har en så bra relation med min familj och därför vågar jag inte tala med mina föräldrar eller ens säga att jag mår dåligt så att jag kan få hjälp. Som ni säkert räknat ut vid det här laget har jag alltså självdiagnostiserat.

Jag mår jättedåligt i skolan och känner mig lätt utfryst och avundsjuk, men jag vågar inte säga det åt mina vänner för att jag är rädd för att de ska bli arga. På fredagen hade alla mina vänner från skolan en övernattning medan jag var hos en av mina bästa vänner som inte går i skolan. Det var som vanligt jättejobbigt att se allt som de lade upp på snapchat och instagram men när jag sa det till en av de som var där sa hon bara att livet inte alltid är rättvist och att de hade trott att jag kunde ta det. Jag skämdes sönder. De håller på och taggar varandra också hela tiden i ansiktet, alltså där var de viktigaste personerna får sina taggs medan det inte är säkert att jag får en överhuvudtaget.

Tidigare kunde jag alltid prata med alla mina närmaste vänner men inte längre eftersom de flesta har börjat ta mer och mer avstånd från mig så nu kan jag tala med typ 2 av dem. Det är alltid jag som tar initiativet om jag gör något med någon och det börjar också tära på mitt självförtroende att ingen vill vara med mig. Jag känner mig totalt värdelös och sämst och hatar mig själv något enormt. Det börjar kännas tungt att låtsas att jag mår bra och på eftermiddagarna är jag oftast hemma och tröstäter godis, tittar på datorn eller myser med min hund, oftast allt samtidigt.

Det känns som att jag mår så dåligt som det bara går att må fast jag vet att det kan bli mycket värre. Jag vill inte heller att det ska ta mer tid av mitt liv än ett år eller gå för långt. Det här är första gången som jag skriver till någon eftersom jag bor i Finland och det inte finns lika många chattforum, ungdomsmottagningar och jadi jadi. Finns det något jag kan göra för jag tycker inte om att känna mig hatad av allt och alla, det är ganska självklart men i alla fall?

(Jag vill bara tillägga att jag har slutat äta och sova nästan helt)

anonym

BUP svarar:

Hej!

Att ha bra kontakt med kompisar är viktigt för att må bra. När det inte är bra med kompisar är det lätt att tänka negativa tankar om sig själv och kanske tappa lusten till att gå till skolan.

Jag tycker att du ska försöka vända dig till någon att tala med om hur du känner dig. När man inte delar sina känslor med någon är det lätt att fastna i sina negativa tankar om sig själv och inte komma vidare till en lösning.

Du säger att du bor i Finland och inte har tillgång ungdomsmottagning där. Men kanske finns skolkurator eller skolpsykolog att tala med? Eller någon annan vuxen i skolan?

 Du säger också att det är svårt för dig att tala med dina föräldrar om hur du mår. Ibland är det för svårt att tala med sina föräldrar. Men ibland kan det också gå lättare än man trott. Kan du ändå försöka tala med dem? De flesta föräldrar vill ju veta hur det är och försöka hjälpa även om de inte alltid gör rätt.

Gå inte ensam med dina tankar och känslor. Tala med någon om det som är svårt! Tillsammans med någon kan man lättare hitta vägar till att göra det bättre!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta