Kan jag utredas utan föräldar när jag fyllt 18 år?

Hej, jag är 17år och går i tvåan på gymnasiet. Jag har sedan 8:an märkt att jag för varje år får svårare att sitta still i skolan och koncentrera mig och hamnar efter i alla skoluppgifter för jag klarar inte av att ha flera uppgifter att göra samtidigt. Jag har inte haft dem här problemen i yngre ålder utan det började som sagt mellan 7:an och 8:an. Jag harhört att man kan utveckla ADHD  eller ADD i tonåren eller vuxen ålder. Jag börjar få misstankar om ADHD/ADD även mina kompisar har påpekat att dem tror det då många av dem har det själva. Jag går i en klass där i princip alla har ADD/ADHD så jag kan inte prata med lärarna om det här då dem nog inte har lagt märke till varje person då typ alla har en diagnos. Varje gång jag ska berätta något liknande för mina föräldrar så vill dem inte tro på det eller bara inte inse att det kanske är så.

Kan jag utredas för någon diagnos utan att mina föräldrar har något att säga till om när jag är 18?

Kan jag säga till på utredningen om jag tror att jag har någon annan diagnos eller måste jag söka hjälp om dem specifika besvären? 

N

BUP svarar:

Hej!

Först vill jag svara på dina två direkta frågor men sedan kommer en kommentar till din situation som jag vill att du ska fundera på.

Du undrar om man kan utredas för någon diagnos när man har fyllt 18 år utan att "föräldrarna har något att säga till om". Svaret är att det beror på vad det är för typ av utredning det handlar om och vad i så fall föräldrarna kan säga. Om man har fyllt 18 år och är myndig krävs inte föräldrarnas samtycke. Man är myndig och bestämmer över sig själv. Men i fall det handlar om en så kallad neuropsykiatrisk utredning som till exempel ADHD behöver man inhämta uppgifter om barndomen, när symtomen började visa sig och på vilket sätt och så vidare. Det betyder att föräldrarna inte behöver godkänna att utredningen görs, de kan inte heller förhindra det, men man behöver information av dem eller någon annan (äldre syskon eller annan närstående släkting) som kan ge upplysningar om de ovannämnda frågorna.

Svar på din andra fråga är följande: Om man söker hjälp på vuxenpsykiatrin över 18 års ålder behöver man inte ange någon diagnos man önskar få en bedömning av. Man ska dock beskriva problemen, besvären och hur mycket de stör vardagen eller hindrar att man fungerar så som det krävs i skolan, på jobbet, i familjen, kanske i olika relationer och hur mycket lidande det medför för patienten. Man kan förstås säga om man själv misstänker en viss sjukdom eller diagnos men det är absolut inte nödvändigt. Psykiatrin gör sin egen bedömning av vad det kan handla om och vad som ska utredas och bedömas.

Till sist min kommentar till dina misstankar om ADHD. Det grundläggande är att man aldrig kan ställa diagnos enbart utifrån vissa symtom. När man ställer en diagnos väger man in en rad olika omständigheter, förhållanden, faktorer som eventuellt kan ligga bakom och förklara symtomen. Jag kan naturligtvis inte säga något om du har eller inte har ADHD. Men om man ständigt befinner sig i en stökig miljö med många oroliga ungdomar omkring sig, om det är stressigt, bullrigt, störigt i en klass kan ett barn/ungdom helt utan egna inneboende problem kan få svårigheter med koncentrationen, med att kunna utföra uppgifter effektivt, vara lugn och fokuserad och så vidare.

Jag skulle föreslå, om det vore möjligt för dig, att byta klass/skola och se om dina problem löser sig i en lugn och välorganiserad miljö. Fundera på detta innan du låser dig i en självdiagnos.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta