Vet inte hur mycket jag vågar berätta för kuratorn

Jag har mått dåligt i ungefär ett år nu och haft problem med självskadebeteende sen jullovet. Jag behöver hjälp och det vet jag men jag vill inte blanda in mina föräldrar, ärligt talat vet jag inte varför. Så jag undrar om det verkligen är nödvändigt att de får reda på hur jag mår? Jag har pratat med skolkuratorn en gång men jag vet inte hur mycket jag vågar berätta för honom. Eftersom jag också har självmordstankar antar jag att min situation är "akut", (tyvärr har jag inte modet).
Tacksam för svar

L

BUP svarar:

Hej L och tack för ditt brev!

Det låter svårt och ensamt att du gått omkring och mått dåligt i snart ett helt år. Helt klart behöver du hjälp så att du mår bättre. Jag tycker det låter väldigt bra att du har pratat med skolkuratorn, även om du inte vågade berätta allt för honom första gången.
Ofta tar det lite tid innan "hela" sanningen kommer fram och det är ju också viktigt att man känner förtroende för den man ska prata med om så här svåra saker. Kanske blir det så att nästa gång ni ses kan du berätta lite mer om hur dåligt du mår?

Du skriver att du inte vet varför du inte vill blanda in dina föräldrar. Det är inte ovanligt att unga personer som mår dåligt känner så. När jag tänker efter så är det inte ovanligt att även vuxna känner likadant.

Orsakerna kan vara att man inte tror att man skulle bli tagen på allvar, att den man berättar för skulle bli arg, rädd eller ledsen eller att man vill inte vara en "börda" för någon. Känner du igen dig i något av detta? Vad jag också vet att de allra flesta föräldrar vill sina barns bästa och vill vara ett stöd när det blir kris i livet.

Jag tänker att du och skolkuratorn (om du väljer att prata mer med honom) kan prata om din oro rörande vad dina föräldrar eventuellt måste få veta och vad som kan behållas mellan dig och honom.
Om du vid nästa besök tar upp den här frågan direkt så kan kuratorn informera dig om vad som gäller.

Ibland kan det kännas skönt att prata med någon anonymt. Du kan chatta med en kurator på BRIS om det känns enklare för dig just nu.

Så småningom kanske du känner dig redo för att ta ett steg till och berätta för dina föräldrar om hur dåligt du mår. Det blir mindre ensamt om man delar jobbiga tankar och känslor med de som finns nära en.

Jag tycker du gör helt rätt i att tänka på dig själv. Du förtjänar att må bra! 

Sköt om dig.