Rädslan hindrar mig från att leva

Hej jag är 17 och jag vet inte riktigt var jag ska börja men det senaste halvåret har varit extremt jobbigt för mig, jag har länge upplevt livet som medningslöst men nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra, jag fick min första ''ångest'' attack i Juni i år och sen dess kommer de regelbunet.

Redan i Maj så slutade jag gå till skolan och sova ensam så jag delar nu säng med min pappa pga rädsla, från att kunna leva livet och ha kul så har jag börja bli livrädd för allt. under dessa ''panik attacker'' såg jag skuggor och hörde viskningar, jag sa inget till min pappa då jag trodde det var något med ptss att göra men attackerna kom mer oftare och oftare från 1-3 gånger i veckan i Juni till 1 gång varje dag.

Efter någon månad så började jag se ansikten och spindlar.

Jag var hemma hos min pojkvän en morgon och diskuterade om han skulle komma ut hem till mig sen någon dag men det visade sig att han inte alls hade varit hemma den morgonen och sen dess så har det gått från skuggor till saker som är svåra att skilja från verkligheten och nu kommer de inte längre under dessa ''ångest attacker'' utan nu ser jag i syne i skolan och mitt på dagen. jag kan vara i skolan eller i bilen och se händer som försöker ta på mig och slå mig som är svåra att skilja från verkligheten.

Efter det som hände hemma hos min pojkvän berättade jag allt för min pappa och han tror det är någon form av schizofreni. livet är redan illa nog och en sådan diagnos förstör allt yttligare, jag kommer aldrig kunna få jobb eller körkort och inte heller skaffa barn. hellre går jag runt livrädd och pratande med folk som inte finns än att det ska stå ''schizofreni'' i min medicinska journal.

Hur som helst så måste jag få hjälp så fort som möjligt, jag har alltid nekat hjälp och vägrade göra utredningar för bland annat PTSS när jag var 15. Jag mår alltid dåligt efter jag pratat med en psykolog eller min pappa om hur jag känner, jag håller mycket hällre kännslor för mig själv men nu står inte jag själv ut.

Hur kan man börja en utredning snarast? om det visar sig vara något annat så spelar det ingen roll jag vill kunna leva ett normalt liv med min pojkvän i framtiden och jag vill få hjälp för att dämpa rädslan, ångesten, hallucinationerna men framför allt kunna bli frisk och äta normalt just nu är jag 170cm och 41kg. hur gör jag? kommer det stå i min journal? måste föreldrar informeras? tar det lång tid?

//Tjej 17

Ma

BUP svarar:

Hej!

Toppenbra att du nu känner dig redo och motiverad att ta emot hjälp och träffa någon och börja samtala om det du uppfattar som skrämmande och som gör dig livrädd.

Mitt råd till dig är att ta kontakt med din närmaste BUP-mottagning. Du kan hitta din mottagning på dina vårdkontakter och här på BUP.se.  Här finns även information runt hur ett första besök går till så du kan förbereda dig innan.

Det som är viktigt att berätta vid första telefonkontakten är den ångest du upplever. Att oron begränsar dig i stor omfattning. Att du inte går i skolan och klarar av att sova själv. Att du tidigare fått erbjudande att behandla PTSS-symtom men att du då inte var mottaglig för någon behandling och sa nej, men att det nu är ett annorlunda läge. Nu vill du ha hjälp och är motiverad. Att du för en dryg månad sedan började se ansikten och spindlar något som gjorde dig ännu mer rädd är viktig information att förmedla vidare så bedömningen blir korrekt och att du förhoppningsvis inte behöver vänta så länge på en första tid. Om du vill ringa själv eller be dina föräldrar göra det eller att ni sitter tillsammans får ni komma överens om.Det viktigaste är att ni tar kontakt med BUP.

Du är 17 år och åldersgränsen på BUP är 18 år så det är också något att ta hänsyn till. Oberoende om du fyller 18 om några månader är det BUP´s ansvar att ta emot dig till dess du blir myndig om det finns barnpsykiatriska skäl till en behandlingskontakt  vilket det verkar finnas i ditt fall.

Försök vara så öppen det bara går med hur du har det, vad som gör dig ledsen eller orolig. Att reaktionerna efter ett samtal kan vara att man mår dåligt är inte ovanliga men då är det viktigt att du som motivation påminner dig om varför du är där och att målet är att leva ett normalt liv med din pojkvän, få hjälp med att dämpa rädslan och ångesten du känner.

Tack för ditt brev och lycka till!





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta