Känner mig som den ensammaste människan i världen

Hej!

Vad ska man göra när man nästan dagligen känner att man inte vill leva längre?

Jag hatar mitt liv väldigt mycket och har gjort det i ett par år nu. Allting är bara så jobbigt. Skolan är ett rent helvete och jag trivs inte där och inte heller i klassen. Jag är ensam hela tiden i skolan och umgås inte med någon. Alla behandlar mig som luft och som att jag inte existerar. 

Jag har inte en enda kompis och jag känner mig som den ensammaste människan i världen. 

Och allt detta får mig att känna att jag inte vill leva längre. Det finns flera saker som jag mår dåligt men jag orkar inte ta upp de sakerna för det är för jobbigt.

Vad finns det för mening att leva om man bara mår skit hela tiden och hatar sitt liv och sig själv? 

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Att känna sig utfryst och att inte få vara med är för mig att likställa med mobbing. I ditt fall osynlig mobbing. När alla andra i skolan går och pratar med varandra och planerar vad de ska göra efter skolan, så känner du dig ännu mer ensam. Du blir påmind om detta hela tiden. Varje dag, varje sekund. Tufft och tungt läge för dig.

Ditt självförtroende och din självbild har säkert fått sig en törn som gör att du hatar ditt liv och den du är. Det är inte konstigt att funderingar kommer "varför vill ingen vara med mig? Är jag så tråkig och ointressant?"

Du behöver hitta ett sammanhang där du får känna att du duger, får vara som du är. Där någon gillar din humor och visar intresse för den unika person som du är. Det är det du måste hitta, för det finns där ute någonstans.
Om det är online eller i riktiga livet kanske inte spelar så stor roll. Det viktigaste är att du blir sedd och inte behandlad som luft.

Är det någon som vet att du känner dig ensam och går och bär på tunga tankar om livet? Jag tänker att det skulle vara bra om du pratar med någon om din situation.

Då du tycker att skolan är ett rent helvete och det är där du känner dig väldigt ensam är mitt råd till dig att vända dig till din mentor, skolsköterska eller skolkuratorn.
Jag tycker att skolan behöver få veta att denna utfrysning/mobbing förekommer.

Din icke självvalda ensamhet är nu så jobbig för dig att du undrar över och ifrågasätter - ska mitt liv verkligen vara så här?
Det är klart att det inte ska vara så här, men hur ska du bryta isoleringen, få vänner och ett liv som du gillar och slippa vara så ensam? Det är den stora frågan.

Hur kan din ensamhet brytas? Vad kan du göra själv för att inte känna dig så ensam och vad behöver du för stöd?

Att dina klasskamrater inte vill vara med dig och behandlar dig som luft är inte bra, men det finns väl andra personer du skulle kunna ta kontakt med?
Jag förstår att du vill vara med jämnåriga och de går inte att ersätta med släktingar och din familj. Men de är viktiga och kan stötta dig att bli mer aktiv och göra så att du inte känner dig lika ensam.

Jag vet ju inte var du bor och vilka intressen du har och har haft. Fritidsintressen kan vara en brygga över och något som förenar. Om du har en förälder eller släkting som är föreningsaktiv kanske du kan haka på. Ifall det är en förening med blandade åldrar är de som är äldre kanske lite mer inbjudande. Alla har ju egna erfarenheter av att komma ny in i en grupp.
Om du ska spela teater, gå med i scouterna, kyrkan eller någon idrottsförening, vet jag inte.

Om man mår dåligt kan det vara svårt att orka vara aktiv och att söka kontakt, så där kanske du behöver stöd.
Är det möjligt att någon släkting kan följa med första gången du går till den verksamhet du valt?

Tack för ditt brev och lycka till

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta