Okontrollerbara tankar

Hej, jag har under en längre tid plågats av olika former av okontrollerbara tankar, de kan vara om lite allt möjligt men handlar oftast om mig och mitt beteende, det är som att jag "måste" analysera allt jag gör samt andrad "reaktioner" till det. Typ kolla så jag gjort rätt, direkt efter jag sagt något så tänker jag om jag sa det för högt, elakt eller ok, samt så tänker jag på hur andra runtom mig tog det och om jag verkligen sa rätt sak. Ibland spelas scenarion från flera årsen upp i huvudet, ett exempel från när jag lämnade tillbaka en peng till en vän och jag typ "går igenom" det igen i huvudet på exakt samma sett som det utspelade sig, om jag gör fel så börjar jag om. Detta har pågått sen jag var ca 8-9 då jag hade en 5 min lång ramsa för mina gosedjur och om jag sjöng den fel började jag om tills det blev rätt. Samma när jag borstar tänderna, jag måste borsta varje tand, rätt sida rätt antal gånger i ordning annars gör jag om allt. Har även fått för mig att om jag ska dricka ur en vattenflaska måste jag ta 3, sen 4, sen 8, sen 12, sen 16, sen 22, sen 45 klunkar, i den ordningen, vet ej varför och det är korkat men kan ej kontrollera tankarna. Säger även random ord/meningar då och då som "jag kan galoppera" och "ostronmacka" vilket förvirrar folk. Hör även ibland "röster" som säger att jag gör fel eller är dum och liknande. Samt en röst som påstår vara min syster som mina föräldrar mördat som säger att jag måste akta mig för annars kommer de skada mig.. jag vet ej om jag tror på det men blir rädd helt klart. Först trodde jag att detta var normalt och att alla hade små "rutiner" samt röster/tankar. Men mina vänner sa att det låter som schizofreni men om jag fattat rätt så handlar det mer om psykoser (röster UTANFÖR huvudet) samt vanföreställningar så jag tror ej att jag har nån "diagnos" eller nåt. Pratade med min mamma (hon är psykolog hos er) men hon sa att jag har för livlig fantasi bara. har hon rätt om att jag "hittar på" allt eller borde jag vara orolig?

Förvirrat barn

BUP svarar:

Hej!

Det är egentligen två olika typer av problem du skriver om i ditt mejl. Det ena är att du har vissa "rutiner" som du inte kan styra och kontrollera. Till exempel att räkna klunkar när du dricker och göra det i en viss ordning, borsta tänderna på ett viss sätt och börja om om det inte går rätt till - enligt vad du tycker är rätt.
Du grubblar också på om det du har gjort eller sagt var rätt eller fel. Du har haft detta problem sedan du var liten, så som du kommer ihåg.

Allt det här måste vara ganska jobbigt i sig, även om du inte skriver att det på något sätt hindrar dig i att göra det du ska eller vill göra. Det är ett bra tecken, men det brukar vara mycket tröttsamt och besvärligt att oroa sig för mycket för att göra fel.  Du har rätt i att alla har sina rutiner, men dina rader tyder ändå på att det är rätt så obehagligt för dig att behöva ha det så. Låt oss återkomma till detta.

Det andra problemet du nämner är rösterna, som dels säger att du gör fel och är dum och ännu svårare tankar om att dina föräldrar vill skada dig. Det är skrämmande för dig, självklart, speciellt för att du inte ens vet om du tror eller inte tror på det.
Din mamma som är psykolog tycker att du har en livlig fantasi och det kan hon ha rätt i. Men jag tycker att du och din mamma behöver överväga en sak till.

Vi psykologer som också är föräldrar vet ju att man inte kan vara en neutral sakkunnig person i relation till sina barn som när man möter patienter. Vi är ju i  högsta grad känslomässigt engagerade och kan oftast inte ha en neutral syn på våra barns problem. Jag tror att din mamma vet det också.

Utifrån detta - och utifrån de problem du beskriver - tycker jag verkligen att du ska söka hjälp. Du måste helt enkelt lära dig att leva med att ingen av oss alltid gör saker och ting perfekt. Oftast gör vi både bra och inte så bra saker. Du måste kunna avstå från att räkna och grubbla och se att det i alla fall fungerar rätt så bra för dig.
Det vill säga du helst blir av med det obehag och den osäkerhet du känner om du inte gör något "på rätt sätt".

För att nå dit kan du behöva någon typ av samtal och behandling hos en professionell person. En sådan behandling behöver inte vara lång. Det finns många bra och effektiva metoder för att sluta med onödiga rutiner man i början upplever som nödvändiga och tvingande mot okontrollerbara tankar eller handlingar.

Likväl anser jag att du behöver tala med en utomstående professionell person om dina "livliga fantasier" och röster du hör - oavsett varifrån de kommer. För att göra någon diagnostisk bedömning av dessa röster (tankar, fantasier) måste man återigen träffa en psykolog eller psykiater.

Du behöver inte fortsätta att leva med den oro dina upplevelser nödvändigtvis medför. Det finns hjälp att få.

Om du tycker att det underlättar för dig kan du visa mitt mejl för din mamma. Det bästa vore om ni tillsammans sökte hjälp för en bedömning och eventuell behandling. Till en början tillsammans, men du bör också få egna samtal. Det är en självklarhet att man gör det på en annan mottagning än den din mamma jobbar på. Så brukar vi göra.

Dessutom kan du tänka på att man som ungdom alltid kan söka samtalshjälp på ungdomsmottagningen eller vända sig till skolkuratorn.






Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta