Mår väldigt dåligt efter jag förlorade min mamma

Hej! 
Jag är en tjej på 15 år och förlorade min mamma i cancer för 11 månader sen. Allt gick jättefort och hon dog tre månader efter att vi fått beskedet att hon hade cancer. Hon berättade inte för mig och min lillasyster att hon skulle gå bort. Jag mår nu väldigt dåligt och jag vet inte riktigt vad det kan va men jag har tappat lusten för allting, inget intresse för någonting, ibland sover jag 3 timmar per natt och ibland kan jag sova 16 timmar och är fortfarande jättetrött, är aldrig glad, och kämpar för att ens komma upp till skolan på morgonen. Jag har ont i huvet hela tiden och blöder näsblod mycket oftare än vad jag gjorde förut. Jag har ont både fysiskt och phsykiskt konstant, det är nån slags jobbig känsla som aldrig försvinner. Jag har skärt mig några gånger och tänker på hur mycket enklare alla andra hade hade haft det om jag dog och bara försvann. Jag vill bara vara för mig själv hela dagarna inläst på mitt rum. Jag gråter mig själv till sömns varje natt

En utav mina kompisar har bokstavligen sagt att hon mår dåligt utav att prata med mig och dom andra kompisarna slutar alltid skratta och blir tysta när dom är med mig. Min pappa vill att jag ska va med han hela tiden men jag orkar inte och då blir han sur. Vi hade ett jättestort bråk där det enda jag ville va att få va ifred ett tag men han blev jättearg och följde efter mig vart jag än gick och jag va bara hos mina syskon tillslut sa han att han inte ser någon framtid mellan oss och det knäckte mig helt. Men han är en så bra pappa annars men han förändrades lite efter mamma gick bort. Han är fortfarande jättesnäll men han tänker bara på vad han behöver. Han sa senare förlåt för det han sa och att han inte menade det men jag är fortfarande lika ledsen för det jag sa.

En kompis som jag hade va extremt på och hon hade varit våldsam mot mig förut men det va ingen lärare som lyssnade på mig och mina kompisar som hon också har varit våldsam emot så vi tog in henne i ett rum och sa att vi tyckte att det var jobbigt så som hon betedde sig men då sprang hon iväg och sa till läraren och visst jag förstår nu att det va fel sätt att säga det på men vad skulle vi ha gjort ingen lärare lyssna ju på oss. Sen så blev lärarn arg på oss och vi fick prata med elevcoachen om att vi bröt mot skolans policy och hon gjorde en kränkningsanmälan på oss men sen berätta min kompis mamma hur det va och att hon hade varit våldsam mot oss så hon bytte klass. 

På min födelsedag som inte var för så länge sen så fick jag en grep i present  och det va bara min morbror och hans fru som kom och sa grattis och på alla andras födelsedagar i släkten så kommer allihop. Det va min sämsta födelsedag någonsin och jag ville bara dö för jag kände mig inte ihågkommen eller något. Jag ville bara dö. 

Jag vet inte vad jag ska göra mår så dåligt. HJÄLP MIG SNÄLLA!!!!!!/ annonym

Annonym

BUP svarar:

Hej!

Först av allt vill jag beklaga din enormt stora och svåra förlust av din mamma. Det är oerhört svårt att förlora en förälder som barn och ung. Kanske känner du av just det när dina vänner blir osäkra på hur de kan bemöta din smärta - att det är därför de tystnar.

Jag tänker att du ändå behöver få vara med dina vänner för att bli påmind om allt som du kunde känna glädje för innan och så att de kan hjälpa dig att få tankarna på något annat - om så bara för en liten stund.

Men du skulle behöva börja prata med en utomstående om allt det här som du bär på, om dina känslor och de tankar du verkar gå ensam med.

Inte minst skulle du behöva kunna få hjälp att sova bättre. En fungerande sömn är som en krycka på vägen när man mår dåligt och en hjälp att kunna börja bygga upp mer energi igen.

Din pappa verkar ju vilja hjälpa dig på olika vis, men det blir svårt. Han är ju också påverkad av sin sorg. Det är ju inte heller alltid så lätt för en tonåring att känna att man kan öppna sig om allt för sin förälder.

Det finns många olika sätt att ha sorg på, alla känslor kan finnas med. Med det vill jag säga att det kan vara så att dina reaktioner kan hänga ihop med din sorg. Men du tar även upp tankar om andra viktiga saker, som också verkar påverka dig.

Du nämner som sagt relationen till din pappa - jag tänker att du kanske även känner en hel del ansvar för din lillasyster hemma. Du verkar ju även kämpa med hur du kan hantera det som sker i kontakten med dina vänner.

Så det finns flera saker i ditt liv som säkert kan ha bidragit till att du nu mår så här. Men förlusten och sorgen efter din mamma är tillräcklig förklaring i sig till hur du mår.

Att du blöder näsblod ofta och har ont i huvudet hela tiden, kan hänga ihop med ditt känslomässig tillstånd, men det kan också vara tecken på någon brist i kroppen. Därför vore det bra om du också kunde få kolla upp det på vårdcentralen.

Om du börjar med att söka till vårdcentralen så kan ni också höra med vårdcentralen om du även kan få hjälp med samtal med en psykolog där.

En annan väg för dig att börja få hjälp med en samtalskontakt är genom att kontakta din skolkurator eller vända dig till ungdomsmottagningen.

Jag tänker att du skulle kunna vara bra hjälpt av att få börja prata med en utomstående om det här som du kämpar med, och få hjälp så du steg för steg kan börja må bättre igen.

Var rädd om dig!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta